Inte utan min Dotter

    Det "hemliga" jag och Sara gjorde i stan i måndags var att titta på en lägenhet som jag hade hittat på blocket.se. Den var jättesöt och mysig och låg alldeles bredvid ett dagis. Hon som hyr ut den sa att hon skulle komma med beslut på tisdagskvällen då hon hade träffat alla som skulle kolla på den. Men jag hörde ingenting i gårkväll, och ingenting hade kommit in under morgonen heller. Detta fick mig såklart att förstå att jag inte hade fått den, men jag ville ha det bekräftat och skickade därför ett mejl till henne vid 16:30. Jag fick svaret att den mycket riktigt hade gått till någon annan, men om det inte fungerade med dem så skulle hon höra av sig. Jag trodde att det bara var något hon sa för att vara snäll, men vad skulle jag göra åt saken liksom?
   
    Jag ringde till pappa och klagade på hur hopplöst allt kändes. Jag försökte ju verkligen så gott jag kunde, sökte varenda lägenhet som kom upp, men ingenting funkade. Började bli lite stressad också, med tanke på att det börjar dra ihop sig. Jag måste börja förbereda för bebisen och köpa möbler och inreda och allt vad det är. Var så rädd att vi inte skulle hinna med. Pappa försökte sitt bästa att muntra upp mig och det funkade väl litegran. Men ibland är det bara omöjligt att ta det till sig. Dessutom var jag hungrig, och bestämde mig för att åka ner för att köpa pizza.
    
    När jag kommer hem sätter jag mig framför datorn för att titta på ännu ett avsnitt av "Sjukhuset" på webTV och äta pizzan. Jag hann inte titta mer än 10 minuter förrän telefonen ringer och jag ser att det är tjejen med lägenheten. Jag trodde självklart att hon bara ville dubbelkolla att jag fått mejlet så jag drog mig lite för att svara, men någonting sa åt mig att inte ignorera det. Så jag svarade...

- Ja, hallå?
- Är det Maria?
- Jaa..
- Ja, hej det här är S----.
- Ja, hej!
- Har du kollat din mejl? Jag hoppas inte du har det...
- Jo, jag har faktiskt sett det.
- Jaha. Ja, för det är nämligen så att de som skulle ha lägenheten har nu hoppat av, så om du fortfarande vill ha den så får du den.
(Jag tappar andan)
- Är det sant...!?
- Jadå!

Här är den! =)


 

    Har så ont i nackan och huvudet idag. Musklerna i nacken känns mer som träben! Riktigt hårda, med andra ord, och jag önskar jag hade en Kajsa några mil närmare ;) Försöker sitta och trigga och strecha själv, men jag tycker inte riktigt det blir samma effekt som när någon annan gör det. Man glömmer liksom av...

    Pratade med Mickan nyss, och hon mådde bra idag. Hon hade spytt i morse och mått lite illa på förmiddagen, men nu var hon i Kungsbacka och väntade på sin Andreas som hade besökt arbetsförmedlingen. Hon hade kunnat äta utan att må illa, så hon var glad. Jag förstår henne verkligen. Hon har inte haft några roliga första graviditetsmånader, inte!

    Tänkte gå och fota min nya skjortklänning nu när solen håller sig undan. Det har den iofs gjort mest hela dagen, men jag ville duscha innan jag tar den på mig! Så snart kommer bilder :D


Tchau so long

    Mitt liv är verkligen uppbyggt på rutiner just nu. Och det är ju inga händelserika rutiner som "Gå till jobbet" eller "Träffa vänner". Typ såhär ser det ut;


- Vakna
- Gå på toaletten
- Sätt på datorn
- Kolla mail, bloggar och facebook
- Blogga (händer fler gånger under dagen)
- Äta frukost
- Kolla webTV
- Kolla allas bloggar, igen (detta gör jag kanske 10ggr/dag)
- Fortsätt kolla webTV
- Äta något
- webTV
- (ca. 22:00) Ringa Johnny
- Kolla webTV eller prata med Johnny på msn
- (ca 02:00) Sova

    Låter roligt va? Sen finns det ju vissa dagar som är helt spejsat annorlunda då jag tvättar kläder eller cyklar ner till affären också, men på ett ungefär är detta hur mina dagar ser ut. Hur fan kan de gå så himla fort då?

    När jag vaknade i morse ville jag sova mer. Men det gick inte. Vet inte varför, jag var verkligen jättetrött. Men antagligen var kissenödighetskänslan större. Kanske för att jag är tom i magen också, känns som om bebisens rörelser blir så mycket kraftigare då. I vilket fall som helst så fick jag upp mig själv, och nu är jag vrålsugen på Kebabrulle. Frågan är om man ska vara så fräck senare...

Får se om det blir några stora utsvängningar ur mitt dagliga schema ovanför.

- Redan nu blev det det! Mickans farmor kom precis och knackade på dörren för att fråga om våra röda äpplen var ätbara och om hon fick komma och plocka någon dag. Självklart får hon det. Är ju bara roligt om de äts. Så ville hon ha kartongen som står på utsidan. Wow, saker händer! ;)

   Nu är det bara två veckor kvar tills Yessica och Jonas åker till Brasilien. Känns verkligen som jag blir ensam lämnad i Sverige sen. Inte för att vi träffas särskilt mycket (inget alls faktiskt) då de bor i Stockholm. Ska skicka hem till henne lite kort som hon kan ta med sig till Johnny på oss, och mig :D Han kan ju inte sitta vid internet och glo som en annan gör! :)

Så, då var "blogga" klart. Vad kommer näst? Aha - Frukost!

TJADÅ

    Sitter här i lugnan ro och läser lite bloggar (på min förövrig, otroligt långsamma dator), och helt plötsligt flyger familjen Anka (haha) in i mitt fönster...

   ...nej nu ljög jag igen, de flög bara förbi. Eller ja, de flög till och med ovanför hustaket, men det är oväsentligt, poängen med det hela är; Vad gör dem överhuvudtaget ute och flyger vid den här tiden? Insåg de nu, sådär plötsligt, att det börjar bli kallt här och var tvungen att ta en snabbflytt till andra sidan jorden? Eller så blev de vräkta :p I vilket fall som helst tyckte jag det var märkligt. Ingenting jag brukar höra på nätterna.

    Har ju suttit och tittat en del på Sjukhuset på webTv och efter att ha sett så mycket olika förlossningar så börjar jag nästan bli nyfiken på hur min kommer bli. Blir inte alls nervös av att titta på det, ser bara fram emot det. Det är ju mer obehagligt när de ska in och rota i hjärnan på folk. Då spolar jag gärna förbi. <-haha...gärna=hjärna!    
    Tog i alla fall upp det med Johnny att jag tänker mycket på den dagen, och han medgav att även hans tankar har gått till den stunden. Jag frågade honom om han var nervös och rädd inför det, och det var han. Han ville inte, under några omständigheter titta på...ja, "händelsen". Han skulle ju självklart vara med i rummet, men hålla sig och sin blick ovanför min midja. Skönt för mig, vill ha så få personer som möjligt synandes mina personliga kroppsdelar, speciellt under dessa omständigheter. Jag menar, seriöst, hur vackert kan det vara?

    Har inte fått sett på Idol än, eftersom min dator har slöat till sig ordentligt nu framåt kvällen. Kanske jag gör ett nytt försök. Fast å andra sidan, jag var ju faktiskt redo att sova för två timmarsen. Kanske skulle göra slag i saken och sova då. Verkar ju ganska vettigt.

Jag är så sugen på Acai!

Godnatt!

- Nåt lurt det här med Eva, Jossan! 


    Nu har jag vaknat! Eller ja, inte precis nu, har ju varit vaken ett tag faktiskt. Bebisen tryckte så mycket mot blåsan i morse att jag fick gå dubbelvikt till toaletten för att inte "wet my pants" så att säga. Tur att det inte är så långt från sängen till badrummet!

    Idag har jag ingenting alls på agendan. Känns inte alls bra! Nu har jag hållit mig själv sysselsatt nästan hela förra vecka, så nu är jag van vid att ha något att göra. Tänkte tvätta mina kläder och fixa lite med papprerna som Johnny ska ha, men det är ju inte direkt stimulerande saker. Ingenting man tröttar ur sig på att göra direkt! Mat har jag ju hemma, så jag behöver inte ens ta mig ner till centrum. Kanske tar en promenad sedan. Fast det är ju så tråkigt. Mickan kanske har lust att ses. Vi får se, vi får se...

    Det är ju otroligt hur mycket det blåser idag. När jag var på väg hem från bussen var det som om cykeln stod stilla vissa stunder för det var sån himla motvind. Snacka om att jag var anfådd när jag var framme. Flåsade som en satans blodhund! Så nu tjuter det i väggarna och jag undrar om huset kommer stå kvar på samma ställe imorgon. Känns ibland som om det flyttar sig några cm åt olika håll. Fast det är klart, höstvindarna är ju inte direkt jämna, så om den är stark nog att flytta huset åt något håll kan det ju flytta tillbaka det sen! 
    Väggarna i huset är ju inte jättetäta så det blir rätt kyligt här inne. Har till och med behövt stänga fönstret för det blåste så kallt. Men det är ju rätt bra ändå. Kommer ju sova mycket bättre då täcket inte lär klibba fast på min kropp som det gärna gör annars.


    Blev inte pizza idag, men vi käkade sushi istället och det går ju också bra. Sedan åkte vi till Haga och tog en fika. Jag käkade lyxkladdkaka och Sara drack en Smoothie. Hon är inte så förtjust i sötsaker, medan jag typ inte klarar en dag utan det just nu. De har världens godaste kanelbullar där också, så jag köpte med mig en hem!
  

    Nu är det bara tre dagar kvar tills oktober månad inträder och då är det bara 24 dagar kvar tills vi måste ställa om våra klockor. Klockan 03:00 på natten den 25 oktober får vi ställa tillbaka rill 02:00. Först då känns det ju som om det blir höst på riktigt! Jag går redan och tittar ut genom fönstret och förväntar mig att se nakna träd. Vissa löv har ju gulnat, medan de andra envisas med att ha kvar sin gröna sommarfärg. Egentligen spelar det ju ingen roll, tiden går ju inte fortare bara för att löven gulnar och faller. 

    Nu ringde Tilda! Hon hade visst försovit sig lite. Hon hade gjort klassikern; "Stänga-av-väckarklockan-i-sömnen". Nu var det ju inte skada skedd, för hon hann ju ta sig till skolan i alla fall, men jag tyckte ändå att hon borde lägga mobilen så hon inte når den från sängen. Men tydligen fungerar inte det på hennes, eftersom den bara ringer i några minuter och sen snoozar av sig själv. Dåligt! :p


Min kusin är speedad på kaffe, tydligen ?


FRUKOST!!!

    Glömde meddela att America förlorade och ABC tog hem vinsten i Derbyt i Lördags. Suger, jag vet!



Tänkte att framför allt du ville veta, Kajsa :p Hann inte fråga angående kvinnan som de tog fast dock. Kanske gör det imorrn!




Men nu är det GODNATT på riktigt!!

   Jomen, jag har en jag också, precis som Skalman! Skillnaden är att jag inte är grön och har den inte innanför skalet som han har. Jag har den inuti huvudet mitt. Där börjar det plinga och ringa om kvällarna när det är dags för mig att gå John Blund till mötes. Undrar när han kommer ikväll...?

     Eftersom det inte händer så himla mycket och det mesta står rätt stilla runt omkring mig så har jag inte så mycket att skriva om. Har fått lite soppatorsk i fantasitanken, kan man säga. Men imorgon ska jag först åka till kungsbacka och lämna betygen till arbetsförmedlingen (yippie...), sen ska jag vidare in till Göteborg och träffa Sarabaralingonskara, och göra lite annat som nämns en annan dag, kanske...

Har lite bilder från gårdagen att bjuda på dock.


Tjockismagen i onsdags




Fetknoppen Lilo <3




Mina nya tofflor som Tessie köpte. Jag börjar gilla fluffy, pink stuff igen :s

   Inte för att det har blåst särskilt mycket idag, men jag har varit borta i alla fall. Andreas kom och lämnade lastbilen och hämtade mig och personbilden vid 09:00 i morse. Vid det laget hade jag av någon konstig anledning redan varit vaken i 1½ timme. Om jag har något viktigt att göra såpass tidigt på morgonen att jag måste ställa väckarklockan kan jag inte sova bra. Blir så stressad. Så jag har inte sovit så mycket inatt. Tog en power-nap i bilen från göteborg till sandsjöbacka när vi var påväg hem till Andreas kompis Patrik för att vräka chips och glo på film. Verkligen skönt att sova i bilen! Träffade Andreas lilla guddotter Nova också. Hon föddes på julafton förra året, så det skulle ju vara superlustigt om denne bebisen faktiskt skulle dyka (ut) på julafton som det är beräknat, eftersom Andraes ska bli gudfar åt honom/henne också. Nova var i alla fall en liten knubbig och trött sak och såg livrädd ut när jag, Andreas och Tessie kom indundrandes. Jag fick byta blöja på henne innan hon skulle sova och stackarn hade inte en aning om vem jag var. Men hon fick pilla med min Bola och då gick det ändå rätt bra.

    Johnny ska gå på fotbollsderby ikväll! America-ABC. Samma som vi var på förra året när vi var där, och det är fan roligt! Man har inte varit på fotbollsmatch förrän man varit på fotbollsmatch i Brasilien. Det är sinnessjukt hur hela läktaren, som är betong rakt igenom, svajar av alla som hoppar och studsar. Det är så man nästan blir sjösjuk. Så sitter man där och skriker;

"ABC, Vai pra puta que pareo"

    ...eftersom vi hejar på de röda, nej inte Liverpool, America! Får ju erkänna att det stinger lite av avundsjuka och att jag gärna skulle ta plats på arenan idag med de andra. Det är vid den här tiden man ska vara där! Nästa år, om jag har råd, tar jag min bebis och åker i september. Det bara är så!

    Tog ett bad förut, men undra om jag inte känner för att göra det igen. Jag vet inte vad det är med vatten alltså, men det har någon magisk healingkonst på mig. Det hjälper verkligen mot precis allt och det har varit så ända sen jag var liten. Hade ju barnmigrän som liten, fick det första anfallet när jag var runt 5år. Det var inga roligheter alls, låg i ca 12 timmar i ett mörklagt rum med kall handduk över huvudet och bara kräktes. Men det hjälpte alltid att ta ett bad innan det bröt ut. När jag hade lunginflammation badade jag säkert tre ggr om dagen. Under min tandställningsperiod hade jag ofta tandvärk. Gic och simmade en del då också, och efter typ 250m var tandvärken helt borta. De enda gångerna jag kunde äta utan att det gjorde ont var efter jag hade simmat.

    Saknade att ha tillgång till badkar i början av graviditeten när jag mådde så himla dåligt. När vi gick förbi ett hotell i Brasilien kunde jag på allvar föreslå att vi skulle ta oss in och bada i deras pool. Detta var det förstås ingen annan som gick med på, så det blev inget med det. Det var ju inte ens skönt att duscha eftersom vattnet var så jäkla kallt. Duschade ju enbart för att bli ren, annasrs brukar man ju gärna stå lite längre eftersom det är så härligt. Det enda som är positivt med att bo här nere igen. Det finns ett jaccuzzi med väldigt varmt vatten!

    Imorrn blir det spännande! Ska vi tro och hoppas och riskera att bli besvikna eller ska vi gå in med en negativ attityd så slipper vi det? Kan väl hålla tummarna lite i alla fall?

Hejj! 

    Vad ska man egentligen hitta på en fredagskväll när man befinner sig flera mil från alla man känner? Här finns det rätt få alternativ; Sätta sig på den lokala pubben/pizzerian och supa ikapp med alla andra hobbyalkisar. Nej, det skulle jag inte ens gjort om jag var ogravid och hade pengar att dricka upp. Det finns bättre sätt att göra sitt liv miserabelt menar jag, som inte är lika synliga.

    Jag ska nog sova ikväll. Har varit äckligt trött hela dagen. Känt mig appatisk typ och knappt orkat lyfta fingret för att knappa på datorn. Andreas kommer vara här vid 9-10 imorgonbitti. Lite jobbigt med tanke på att jag i mina ögon gick upp tidigt imorse och då var hon närmare 11. Och sen har jag ju inte orkat ett dyft på hela dagen heller. Hur kommer det bli imorrn då? Jaja, det löser sig alltid!

Hejj.

    Människor har en tendens att ringa och väcka mig på morgonen. Jag brukar självklart ignorera samtalen eftersom att prata i telefonen på morgonen är något av det värsta jag vet! Hjärnan känns som deg och man sluddrar konstigt och vet varken fram eller bak på telefonen. Personen i andra luren, däremot, tjatar på utan en punkt, eller ens ett litet sketet kommatecken. Nej, då struntar jag hellre i det så får de återkomma lite senare om det var något viktigt. Men jag kan ändå inte somna om igen. 

    Men idag vaknade jag av ingenting alls. Klockan var inte ens 11:00, vilket känns tidigt för mig. Det funkade att gå och lägga mig igår. Jag somnade innan 02:00 i alla fall, och det är runt en timme tidigare än jag normalt sätt kan somna. Men den lille var lugn och sparkade inte hål på mig igår!

    Går föresten in i v.28 idag! Månad 7. Helt sjukt vad fort det går. Nu väger bebisen mer än 1kg och är runt 35cm lång. Min livmoder kan kännas trycka på understa revbenet och det kan bli svårt att ta djupa andetag. Jotack, detta har jag märkt. Även att barnet jag uppfattas lite stökigt. Beror väl på att det blir mindre plats där inne så det känns tydligare när det rör på sig. Igår hade han/hon hicka. Hela magen studsade i en jämn, snabb rytm. Tyckte synd om stackarn. Jag verkligen avskyr hicka!  

FRUKOST!!

    Jag är faktiskt trött nu så jag tänkte utnyttja det genom att krypa ner under täcket och redan försöka komma till ro och somna. Tveksamt hur det kommer gå, men det går troligen jättemycket bättre om jag inte sitter framför datorn. Den hjälper ju varken kropp eller hjärna att slappna av direkt. 

    Johnny berättade idag att de varit och festat igår. När klockan var runt 7 på morgonen hade de gått hem från stranden där efterfesten hade hållits. Dessutom fyller Elise år den 8 okt och då blir det strandfest. Jag verkligen saknar att vara i Brasilien och festa långt in på morgonen som man oftast gör där. Andra gången jag var där var det få gånger jag orkade vara ute så länge. Första månaden pga tidsskillnaden, sen blev jag ju på smällen och då skulle jag ju inte festa i alla fall. Johnny sa åt mig att bara ha tålamod och vänta, för snart skulle vi vara där alla tre, och då kunde Farmor sitta barnvakt så vi kunde festa. Tanken är ju fin, men det kommer ju aldrig bli som det var. Även om jag kan lita på "Svärmor" till 100% så kommer jag ju hela tiden tänka på barnet. Jag är ju inte mer än människa liksom. 
    Friheten att kunna vara spontan och inte tänka så mycket på vad jag gör är nog det jag kommer saknaallra mest efter att bebisen kommit. Tänker ju inte alltid på att graviditeten bara är början på ett livslångt åttagande av ansvar och osjälvständighet. Det kommer ju alltid vara något nytt som händer. Troligen är väl det en stor del av charmen med att ha barn, att aldrig veta vad som finns runt nästa sväng. Att allt är så oförutsägbart. Men samtidigt skrämmer det mig. 
    De första månaderna ska man försöka anpassa sig efter det här nya livet som inte klarar sig utan ens uppmärksamhet och omsorg. När detta har slagit sig till ro i huvudet, börjar det där lilla livet röra på sig och försvinna ur ens synomkrets snabbare än blixten. Vänjer man sig någonsin? Jag tror nästan inte det!

    Tecknade Barnmammaförsäkring idag på tryggohansa. Gratis var det, vilket alltid är trevligt! Gäller från vecka 26 i graviditeten tom att barnet är 6mån. Känns ju bra att vara lite försäkrad inför förlossning etc. 
    På tal om förlossning satt jag och Mickan och pratade lite om det idag. Hon frågade om jag var orolig inför den, och jag svarade ärligt; Nej, inte ett dugg! Har aldrig oroat mig ett dugg inför förlossningen. Många är rädda för smärtan, men jag är inte det. Jag är inte rädd för fysisk smärta, även om jag kanske skriker som en stucken gris om jag tvingas stå ut med det. Men det finns så mycket värre! Jag är endast nyfiken på hur det kommer att bli och å¨hur Johnny kommer reagera. Jag är rädd att han kommer tappa all fattning och bli apatisk mitt under alltihop, men han har överraskat förr. 
    Min största rädsla just nu är att jag ska föda alldeles för tidigt, typ november någon gång. Dels för att det kan bli komplicationer för barnet, givetvis, men också för att Johnny ska missa allt. Jag vill verkligen ha honom vid min sida. Jag vill att han är den jag delar ljudet av vårt barns första skrik med. Kan inte se någon annan på den platsen, ärligt talat! 

Men nu rusar ju tiden iväg!! Skulle sova juuu....

GODNATT!!! 

    Bara tre månader kvar till Den stora dagen. Inte bara är det julafton utan även dagen då det är sagt att Bebis ska komma. Nu är ju jag inte helt övertygad om att det kommer att bli så. Det är ju trots allt en halvbrasse som ligger och växer där inne och det är ju känt att brassar inte har någon tid för någonting. De går på sin biologiska klocka och ingenting annat. Den andra hälften är ju en Hansson, och vi är väl inga "Right-on-timare" att skryta om heller. Hade ju varit roligare att få en 10-01-** än en 09-12-24. Utan tvekan. Men det händer när det händer och jag har ju inte så mycket att säga till om när det kommer till det! 

    Ska hem till Mickan i frillesås idag och äta middag. Skulle komma runt 17:00 sa hon. Vi ska äta pitabröd med kyckling och massa grönsaker. Om hon känner för det idag. Hon kände för det igår i alla fall, men det är ju ingen garanti. Det är det väl aldrig, man kan ju ändra sug var och varannan dag varelse man är gravid eller inte, men vanligtvis kan man i alla fall äta det man var sugen på dagen innan utan att må som en bakfylla. Men det hade varit bättre igår sa hon. Hon hade mått illa, men inte kräkts. Big steps! =) Ska bli trevligt att komma dit och träffa henne och Andreas igen. Vi har alltid trevligt! 



   Men först ska jag äta lite frukost! Macka med kaviar blev jag sugen på idag, så det är vad det blir! 

Hejj så länge!

   

    Har idag skrivit in mig i liberoklubben som ger mig rabatt etc på blöjor. Kan kännas som en bra ide då detta verkligen är skitdyrt! Satt och läste på gravid.se om saker som kan vara bra att köpas hem innan bebisens ankomst och fick nästan magsår. De stod också att det kunde vara dags att börja nu då det kan bli jobbigt senare att gå runt i affärer. Blir väl inte bätte än att jag får överlåta det viktigaste inköpandet till vänner och familj om jag skulle tappa orken att gå i affärer. Är ju ingen ide att köpa hem någon nu ändå, även om jag hade haft pengar till det. Kan ju vara bra att ha någonstans att ställa det :p





...så om det är någon generös människa där ute med massa pengar på hand som inte riktigt vet vad du ska göra med dem så har jag en lösning; Investera i MIG! ;)

Time to take a dusch!

Hejj!

    Har nu suttit i 2timmar och pratat med Johnny på msn. Det är dessa stunder som får mig att överleva, att klara av att gå upp på dagen utan att förtvina utav saknad. Är så mysigt att sitt och prata med honom. Han började spela låtar på sin mobiltelefon som han vet att jag gillar "Wherever you will go", "With you" och "Light my candle". Vi kom också fram till att 70 dagar inte alls är mycket och att det kommer gå jättefort. Det har ju gått mer än 20 redan. Snart en tredjedel av tiden. Och med tanke på allt som ska ordnas så är det ju bra med lite tid.
    Han frågade om julen i sverige, och jag berättade att vi skulle ha en stor julgran. Han sken upp som en sol en varm vinterdag och frågade ivrigt om han fick hjälpa till. Sedan berättade jag hur julafton går till; Vi äter, kollar på Kalle, äter mer, dricker nubbar och öl, äter lite, delar ut paket, äter upp godiset man fått och dricker glögg, tar en nattmacka och sover sedan. Han tyckte det lät mycket bra! =) Var vi hamnar i år är ju fortfarande inte helt bestämt, men det lär ju lösa sig innan dess!

Meu coraçao ♥




  

    Nu är klockan en jäkla massa och det är dags för mig att sova. Ska med 11:48 bussen imon för att träffa Sara i Kungsbacka. Nåja, det är det som är planen i alla fall. Men man ska ju inte ha planer...

Godnatt, hejj!♥

    Jag har alltid blivit anklagad för att vara lite av en besserwisser och jag erkänner, när det kommer till vissa saker är jag verkligen det. Som gramatik och stavning. Tycker det är enormt viktigt, av någon anledning som jag inte ens förstår själv. Jag är inte ens duktig på gramatik, men det gäller de här vanliga sakerna. Som när någon säger "Gedde" istället för "Gav". Jag måste leka rättningssystem och flika in det rätta lite diskret. Försöker att tänka på att inte göra det, men det kommer automatiskt.
    Men efter att ha levt så länge och nära inpå Johnny trodde jag att jag hade blivit botad. I början var det plågsamt vill jag lova. De har ju ingen som helst engelska i skolan där och de tittar alltid på dubbad film och TV, vilket är hemskt! Så deras engelska är ju inget att skryta med. De första månaderna kämpade jag som ett djur för att inte hålla på och rätta hans tal. Det missuppfattas så lätt och jag ville inte att han, eller någon av de andra Brassarna, skulle tro att jag ansåg mig själv smartare än dem. Jag vande mig till slut och behövde inte längre hålla igen.

    Men jag kände av mina besserwissersymtom igen på dagis idag. Råkade bli kvar tillräckligt länge att jag fick delta i deras personalmöte. Satt mest och åt goda mackor eftersom jag inte alls behövde engagera mig i vad som sades. Men när de skulle skriva brev till sitt fadderbarn Moussa från Senegal, kunde jag inte hjälpa att lägga mig i då och då.
    Jag tycker alltid att det här är lika svårt. Vissa vill att man ska rätta dem, medan andra tycker det känns förnedrande. Vissa vill bara man ska göra det, om de ber om det osv. Jag försökte låta bli i alla fall. Jag har ju egentligen inte med det att göra, så varför ska jag sitta där också försöka göra mig duktig? Bara onödigt! Men om någon annan skulle göra det väcktes istället mina Bekräftelsesymtom till liv och jag ville ställa mig upp och skrika att jag visste det! Men även det kunde jag hålla mig ifrån, så jag är nöjd med mig själv!

Har ett samtal att ringa.

Hejj

    Det är obeskrivligt hur trött jag är i skallen nu. Har ju verkligen vant av mig och förträngt hur en dag på Förskolan kan vara. Vid mellanmålet gick jag in i matsalen och blev alldeles yr i pallet. Jag fick gå ut i köket till de hade lugnat ner sig några hekto. Kommer bli en rätt rolig omställning när jag ska jobba där om två veckor. Kanske skulle försöka vända om dygnet till en normal rytm redan nu? Kommer ju verkligen inte orka om jag inte somnar förren 03:00 på natten/morgonen, och det är ju runt då min kropp och innehållet i min kropp brukar slappna av och komma till ro. Vet inte om jag kan tvinga allt att vara avslappnat innan, men det lär ju vara värt ett försök!

    Imorgon skulle jag egentligen ha åkt hem till Mickan för att äta middag, men det visade sig att Sara skulle vara i Kungsbacka så jag och Mickan sköt upp middagen till på torsdag så jag kan åka in och träffa Sara lite. Får se hur hon mår nu. Så nu har jag att göra alla dagar den här verkan utan fredag och söndag! Helt otroligt! Minns inte sist jag var så aktiv! Vad gott jag kommer att sova! :D

Hejj.

    Ni minns kanske hur jag skrev om ett halsband - En "Bola" - som jag ville ha för några inläggsedan? När jag tog cykeln påväg till dagis förut kollade jag ner i brevlådan och hittade ett litet paket där. Till mig. Alltid annars brukar paketen som kommer vara till Andreas, men detta hade mitt namn på. Jag tog med det till dagis och öppnade det där, i lugn och ro inne i köket.

Titta vad jag hittade!



   Min alldeles egna Bola. Den var mycket större än vad jag trodde den skulle vara, men jag tycker redan om den och det har varit hamroniskt och lugnt runt Tjockismagen varje gång jag plingat med den. Jag var lite rädd för att den skulle plinga så högt att det skulle vara störande. Som dessa "Julslipsar" som spelar musik. Pappa har en sån varje år och tror alltid att det är något nytt, och så fort han lutar sig efter något på bordet börjar den spela. Och alltid är det nån som säger "Kan du inte plocka ur batterierna...?" Min Bola är i alla fall inte alls irriterande. Det plingande ljudet är så lågt att man inte hör det om man inte lyssnar efter det. Jag är jätteglad, och Tjockismagen också!

    Så tack, igen, Kajsa! Så himla gulligt av dig. Du förstår inte hur dessa småsaker förgyller de tunga dagarna. (Men jag menar inte att du ska slösa bort dina pengar på mig för det!!) <3


Nu ska jag äta kåldolmar! Mmm :D

   Ja, nu har jag, med hjälp av ett moppmunstyckte, gjort några tappra försök att peta ut den lille läskiga inkräktaren från sitt tillhåll där han ligger och trycker. Men det funkar inte riktigt som jag hade hoppats. Försöker väl kanske någon gång till innan, men om det inte går så får jag väl helt enkelt erkänna mig själv besegrad - av en spindel! 

   Ska alldeles strax sova, är verkligen trött. Men jag väntar tills jag blir sådär riktigt skönt sovtrött så man liksom inte behöver anstränga sig för att somna. När det bara är så fruktansvärt underbart att krypa ner under den svala sidan av täcket, vända på kuddarna och puffa till dem några gånger. Trycker fofinha nära mig och sedan bara svävar iväg. Yes, that's what my life is about...;)

    Funderar på att cykla bort till Myrstacken och hälsa på dem en stund imon. Nu har jag ju redan sagt till Melissa att jag ska göra det, så jag antar att jag inte längre har något val. Men det är ett bra och kostfritt sätt att få träffa lite folk, även om majoriteten är under 6 år. Dessutom finns det inget som är så gott som mellanmål på dagis! Det är nog det enda, förutom salmiak, som jag faktiskt skulle kunna äta ihjäl mig på.

   Påtal om att äta, jag har varit så sjukt sugen på pannkakor i flera veckor nu. Har ju ingenstans att tillaga detta själv. Ska hem och äta middag hos Mickan på onsdag, kanske jag skulle kunna få göra några där. Kan ju köpa färdiga iofs, men det är ju inte i närheten lika gott! Men man kan ju inte vara kräsen i dagar som dessa. Man får ta det som erbjuds, helt enkelt.

 Ahh, skjut mig, vad gott det ser ut!

   De sista veckorna har jag också upptäckt att jag lätt märker vad Tjockismagen är sugen på och tycker är gott, och vad han/hon helst inte stoppar i sig. Det är ju rätt vanligt att man har cravings efter vissa saker som man kanske aldrig annars skulle titta två gånger åt, men så är det inte för mig. Har nog rätt lika smak, jag och bebisen. Men, jag tror han/hon kan läsa mina tankar, eller eventuellt känna dofter utifrån. 
    T.ex. om jag går förbi godishyllan och ser en speciell sort och tänker "Mm, det skulle vara gott..." men bestämmer mig för att inte köpa det. Jag går alltså förbi. Då börjar det sparkas och protesteras inifrån, vill jag lova. Det är precis som babisen försöker övertala mig. "Jo, mamma, jo!! Det är jättebra...köp sån!" Skitskumt är det!     

Det lär ju bli en godisgris. Precis som sin mamma... 




Sov gott. Hejj.

    För er som känner mig väl kommer det ju inte som en nyhet att jag tycker att spindlar är fruktansvärt obehagliga. Förr var jag direkt livrädd för dem, men sen den stora tarantellan promenarade fram från under vår säng i Brasilien så har rädslan botats en aning och ersatts med rysningar och obehag istället. Det är ju inte så att jag vill ta i dem eller ha dem i närheten av mig, men jag kan numer befinna mig i samma rum utan att stirra mig blind på dem för att hålla koll. Fast i sovrummet vill jag inte ha dem. Inte där jag ska sova. Man läser ju att man sväljer massa spindlar i sömnen, och Kajsa berättade nyss att hon hade en som kröp i hennes ansikte för några årsedan. Det är ju äckligt vad det än är!
    I alla fall så har jag en tendens att upptäcka de små kräken på väldigt långt håll. Om jag sitter och tittar på TV i vardagsrummet kan jag i ögonvrån se en liten, liten spindel på väggen i köket, trots att den bara sitter där helt stilla och trycker. Det har varit nätter jag vaknat av att det kryper en spindel på väggen bredvid sängen, och det är ju inte så att de för mycket oväsen direkt. Nu är saken iaf den att jag satt här i sängen och spelade Dice King (Yatzy) på king.com för en liten stund sedan. Av någon anledning tittade jag upp och såg en att det var lite mörkare på ett visst ställe mellan taket och listen. Jag fick mina aningar och reste mig upp. Mycket riktigt var det en spindel. Rätt stor dessutom! Jag måste ju få bort den innan jag går och lägger mig! Så nu sitter jag här och väntar på att den ska krypa ut litegran så jag kan få tag i den och kasta ut den genom fönstret lite smidigt. Jag vill ju inte slå ihjäl den. Inte för att jag bryr mig om det regnar imorrn, men det känna bara onödigt. Och som Mickan sa; Tänk på Karma! Trodde det var Jossans grej, men nu har det börjat komma därifrån också. Kanske betyder någonting...?


   Nu börjar den lille rackarn röra på sig, tror jag minsann. Snart dags för Mia att agera. Fortsättning på det spännande dramat "Mia vs. Spiderman" fortsätter senare...


Rumskompis i Brasilien!





Hejj.

    Jag gick av bussen på Kungsbacka station och sedan raka vägen till Nordea för att ta ett kontoutdrag från mitt kapitalkonto. Det skulle de tydligen ha på socialkontoret också så jag dumpade det i deras brevlåda och påbörjade den evigt långtråkiga vandringen mot AFM. Tar "bara" ca 30 min att går dit, men det är en sån där typisk väg som det känns om man tar ett steg fram - tre tillbaka på. Varla är verkligen inget ställe jag trivs speciellt bra på.

    Efter att ha försökt förklara för de som jobbar där vad jag var där för, visste ju knappt själv, kom vi fram till att jag skulle träffa en handläggare. De bad mig sitta ner eftersom det var "lite väntetid". Jag gjorde som de bad mig och började bläddra i en tidning. Och en till. Och en till. Och en till. Städerskan kom och försökte muntra upp mig och de andra väntande genom att påminna oss att det fanns tidiningar att läsa, men vid det laget hade jag ju läst varenda tidskrift på bordet. Dessutom var de inte särskilt intressanta. Efter mer än en timme fick jag komma in och då pratades det en massa som jag knappt fattade ett smack av. Vad jag minns är att hon sa att det inte är någon idé att jag söker A-Kassa för det kommer jag ändå inte få, och att jag ska komma in dit igen inom en vecka med mina betyg osv. Låter askul!! (läs: -Döda mig?) 

    Så vad de alla säger är ring hit, ring dit, åk hit och åk dit. Jag ringer med kontantkort och det är svindyrt. Åker buss vilket kostar 21kr/resa om man betalar med 100kort. Skulle jag betala kontant skulle det bli ännu mer. Jag har nu att leva på ca. 200kr tills, jag vet inte när. Hur fan hade de tänkt då? Jag förstår inte logiken i det här ödmjuka, ybermoderna landet där alla ska kunna känna sig så trygga och ha rätt att göra fel. Jaja, jag får väl sälja min själ till djävulen helt enkelt...

    Till råga på allt har jag fått nageltrång! Satans ont i hela höger stortå och inga pengar att gå till läkaren för att få det fixat.

- Men vem har sagt att livet ska vara enkel?

    Sitter här och kollar egenom allting jag behöver skicka ner till Johnny inför hans ankomst. Det är fan mycket saker alltså. Det är inte som när vi ska åka någonstans; köp biljetten, packa, stick. Nej, han behöver visa upp massa saker på resan;

- Personligt brev, skrivet av mig där jag berättar om hur vi träffades, vad jag vet om honom, vad jag vet om hans familj, hur länge vi känt varandra, var vi ska bo, allas personnr och hans passnr.
- En Referentbilaga som man beställer från Migrationsverket där jag bjuder in honom (igen).
- Försäkring till honom från europeiska försäkringar.
- Biljett (såklart)
- Kopia på mitt pass och personbevis från skattemyndigheten.
- Notarius publicus på referentbilagan (stämpel man får på Referensbilagan från en advokat)

    Så jag har ju att syssla med ett tag framöver. Yessica påstår att det bara tog runt en månad att fixa allting men jag betvivlar detta. Fast sen så jobbar hon säkert med effektivt än vad jag gör. Men det är ju bra att veta att jag alltid har något att fördriva tiden med. Hon har dessutom lovat att hjälpa mig med det, så det är bara för mig att mejla, eller slå en signal om det är något jag undrar över, och det är ju så bra det kan bli! =D
    Nu, efter att ha kollar igenom allt det här noga, så känns 72 dagar helt plötsligt väldigt lite. Så det är bara att sätta igång. Finns ju inte mycket mer att göra! 

    Det var gott med pasta i alla fall. Andreas och jag tog båda varsinn "Pasta Svanen" med lök, champinioner, bacon och gräddsås. Och pasta såklart! Mycket gott, men som vanligt orkade jag inte alltihop och tog det med mig hem i en liten "Doggy Bag". Andreas tjatar på att jag måste äta mer, men jag kan verkligen inte äta när jag inte är hungrig. Och jag blir mätt väldigt snabbt, men sen blir jag hungrig rätt snart igen. Han säger att även om intejag är hungrig så kanske bebisen är det. Så är det ju inte. Är bebisen hungrig så är jag den första (och troligen enda) som känner det. Så det behöver han inte oroa sig för!


Nu ska jag försöka få igång webcamen så att jag kan visa Tilda-Ellda min Tjockismage!


So long suckers

   Nu är ju rätt dags att dra något svart över sig. Täcket t.ex. Nu är ju mitt täckte visserligen inte svart, utan mer gråvitt, men jag kan dra det över mig i alla fall. Ska bara vända på det först så att den svala sidan kommer inåt. Fast den lär ju inte vara så sval längre, med tanke på att jag legat på den som en gravid säck potatis. Känner mig lätt rörelsehindrad på kvällarna. Blir liksom jobbigt att rulla ur sängen för att gå på toa ibland. Det är verkligen inte bra, då men under den senare delen av graviditeten kan ha lita svårt att hålla tätt. Blir liksom så när allting ska vidga sig. Det är smärtsamt och blött...;)

    Vad blir det imon då? Tänkte tvätta imon. Har ju inte jättemycket tvätt. Lite underkläder och alla mina 4 par mysbyxor, som är det enda jag har nu som går på den undre delen av kroppen. Förresten är de inte mina! Ett par tillhör Andreas och de andra tre är Tessies allihop. Känns väldans skönt att man i alla fall kan lite på sin familj när man nu inte har ett ruttet öre att inhandla nya kläder för. Undrar bara hur det kommer gå till vintern. Kommer väl frysa stompen av mig, men den får jag väl helt enkelt klara mig utan då...

   På måndag måste jag in till AF igen, och jag ser inte fram emot det. Så fruktansvärt tråkigt att åka dit, och dessutom har de flyttat stället till den sämsta tänkbara plats i historien av dumma platser. Måste försöka komma ihåg att få med pappas bok som han glömde där. Men först är det söndag. Då väldigt många troligen kommer ligga hemma med olika bakfyllesymtom beroende vad de drack/dricker ikväll;

    Jag kommer i alla fall inte vara ett dugg bakfull. Minns fan inte ens hur det känns. Men jag kommer vara sjukt trött (som vanligt) om jag inte kan övertala mig själv att låta mig bli omstoppad av...mig!


    Bara en sak till; Kajsa, du är oh så gullig, men inte riktigt klok :) Men du ska veta att jag uppskattar det en hel massa! Kramar

   Vad jag vill ha en sån här liten söt Bola.
   Det är ett graviditetssmycke som innehåller
   en liten bjällra, typ. Man har den i ett band
   långt ner på magen så barnet hör den. Detta
   gör barnet lugnt och fridfullt under graviditeten
   och även när det hör ljudet efter. Passar ju bra
   med bjällra, eftersom min lille planeras att bli
   en riktig tomtenisse! =)

    Tror aldrig jag har varit med om så mycket ungar i Åsa. Inte så mycket folk överhuvudtaget. Skulle vara på sommaren då, med alla sommargäster, men det hör ju till. Nu känns det bara konstigt. Klev av bussen på Åsaskolan vid 21:30 och hela skolan var fortfarande fylld av liv. Sen när jag väl kom iväg stod/låg det ungar längs med hela vägarna och jag hörde deras onyktra tjut och skratt nästan hela vägen till dörren.

    Har ju varit hemma hos Sara större delen av dagen. Vi möttes upp i stan lite senare än planerat dock pga sålig sömn och bussmissning. Händer de bästa..! Gick i alla fall in på Phonehouse och de sa att jag skulle in på Sony Ericssons hemsida och ladda ner någon update där. Tydligen skulle det kanske hjälpa. Annars får jag lämna in den, och vara utan en av mina käraste ägodelar i tre veckor(!) 
    Var inne på systemet en sväng då Sara skulle ha lite vin till kvällens festligheter. Ja hon får ju dricka vin. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i varken vin eller öl, men nu känner jag att det hade varit riktigt gott att få ta sig litegran. Vi åkte i alla fall hem till Sara och hon gjorde couscoussallad med ugnsbakad paprika, pumpa, rödlök och halloumi i. Det var helt nytt, och faktiskt väldigt gott. Fruktansvärt mättande också! Sedan spelade vi spel som vanligt, och var såklart skittrött eftersom jag, som vanligt, inte kom i säng i tid.

    Kände mig väldigt "out pf place" när jag var påväg hem sedan. Vi stod och väntade på Redbergs på Saras buss och vagnen som skulle ta mig till centralen och överallt fanns människor, uppklädda till öronen i volanger och syntet. Själv hade jag gråa mysbyxor och en vit, oversized Everlast tröja. Något missanpassad, ja. Men liktförbannat kommer det en "icke-svensktalande" kille fram. Han börjar fråga massa saker och jag försöker visa med mitt kroppsspråk att jag inte är intresserad av att prata med någon. Men han ville veta vad jag heter och vad jag bor. Jag svarade "faraway...". Sedan började han göra några konstiga läten som jag inte alls förstod, vilket jag också sa. Tillslut klämde han fram "I love you". Jag skrattade lite ansträngt och skickade iväg ett paniksms till Sara från fickan; "RING MEJ."

    Nu sitter jag hemma i min sköna säng igen. Har precis käkat mat jag köpte med mig hem (Burger King is the shit) och ska nu fördriva de sista timmarna av den här dagen ingen annanstans alls!

=)

Är det bra det här gången?

    Nu har vi precis avslutat våran nätdejt, Johnny och jag. Betyg; Drömdejt - fast det är de alla förvisso. Varje gång vi ska "träffas" på internet pirrar det lite gran i magen. Det känns nästan som om jag ska träffa honom på riktigt. Det enda som fattas är att vi inte kan röra vid varandra. Jag skulle göra mycket bara för att få känna hans hud emot min.
    Han fick titta på magen och han reagerade på att den blivit så stor. Den har ju växt en del sen han såg den sist, antar jag. Han skrattade när jag berättade att bebisen verkar gilla Akon och låten "Não vale mais chorar por ele". Han verkar dock inte tycka om Taylor Swifts "Love story". Känner mig så mycket bättre på alla vis efter att ha pratat med honom. Efter att ha fått lite bekräftelse. Känner mig nykär :)

    Min navel har blivit mindre! Jag har alltid haft ganska"stor" navel, eller vad man ska säga. Rymlig, liksom. Men nu har den dels blivit "grundare" och även lite ""tightare". Undrar om man kommer få utåtnavel i slutet av graviditeten. Vet inte när det ska börja synas i så fall, men det lär vi ju märka.
    Dessutom har den blivit hårigare. Eller ja, naveln har ju såklart inte blivit hårigare. Det växer inte i den. Men runt omkring och "under" magen, eller vad man nu ska kalla det. Nedre delen av magen. Frågade min barnmorska om detta och hon sa att det var helt normalt. Mickan har tydligen märkt av det också. Kommer jag ha hårig mage då, resten av mitt liv? Bekymrar mig inte särskilt mycket om det skulle vara så iofs...finns ju rakhyvlar och vaxning ;)

   Nu ska jag läsa lite och sen sova så jag orkar upp i tid imorgon. Ska åka med 10:47 bussen, så det är verkligen dags om jag ska någon som helst ork att umgås med Sara. Inte för att hon är särskilt ansträngande, men man vill ju inte vara sur ragata liksom! :)

Godnatt och sov gott!

    Verkade ju bra med den här lägenheten till en början. Men vi får se. Kanske inte är så bra i alla fall. Men nu vet jag att det inte är omöjligt i alla fall!


   Har gjort ingeting idag. Ingenting, ingenting. Skulle ju åkt in till AF och kompleterat lite, men jag såg visst fel på tiden imorse, vilket inte är första gången. Har aldrig haft svårt för digitala klockor förr, men när jag ligger under stress missuppfattar min hjärna vad som menas. Så när klockan står på 13:58 uppfattar min hjärna det som att klockan snart är 1 alltså 13:00. Ni förstår ju att bussar kan missas när man resonerar så otroligt korkat och därför blev det inget med AF idag. Har istället suttit hemma och gjort mig onyttig vid datorn. Sökt några fler lägenheter har jag gjort, så får vi se till vilket nytta.

    Fick paket på posten också. Hade ingen aning om vem det var ifrån alls och på avs. platsen stod det "En hemlig neundrare". Blev alldeles tagen först. Visste inte om att jag hade hemliga beundrare. Sen kom jag på att det var Kajsa. Hon hade ju till och med pratat om innehållet igår när vi pratade på telefon. Ja, jag säger ju att minnet inte är något att skryta med. Var en bok av Marian Keyes, som jag faktiskt tycker väldigt mycket om.

Tack Kajsa, det förgyllde min dag! <3

   Imon bär det av in till den stora staden Göteborg. Ska dels gå in på Phonehouse och fråga om jag får en ny telefon om jag slänger min i väggen. Den slutar liksom fungera helt vad det är. Oftast precis när jag skickat eller fått ett sms. Den piper till på ett fruktansvärt irriterande sätt och så står det "SIM inaktivt" istället. Vet inte ifall det är telefonen eller kortet det är fel på då, men i vilket fall som helst vill jag ha det fixat!
    Sen ska Sara bjussa på middag. Hon ska till och med laga det. Dessutom blir det mer komplicerat än fiskbullar med kokade potatisar och pasta med tomatsås, nämligen Couscous-sallad! Sist jag åt couscous var i Brasilien när Johnnys mamma gjorde det till oss. Sen blev jag fruktansvärt magsjuk på kvällen. Det hade ju naturligtvis inget med couscousen att göra, men det trodde min hjärna (bra på att missuppfatta den där klumpen) så sen dess har jag haft lite svårt för det. Men hon bor ju inte långt ifrån en riktigt bra pizzeria, så det ska nog lösa sig ;)

Ate mais

Nu lilla humla, nu ska du sova
Alla små ungar i sina sängar
Och deras mammor
och deras pappor
alla ska sova för nu är det natt
Sova ska också vareviga katt

Skogar och hagar, åkrar och ängar
Blommor och fåglar och alla små kryp
Allting som lever,
på hela jorden
alla ska sova för nu är det natt
Sova ska också vareviga katt





Godnatt och Sov gott

    Varje gång när jag är tillbaka från en svacka fylls jag av sådan skamm. Jag skäms över mig själv och hur svag jag är och är därför glad att ingen sett mig. Men nu har jag börjat fråga mig, varför skäms jag? Känner folk som bryter ihop för betydligt mindre, och då är det ju inget jag tycker är konstigt. Jag har en filosofi som lyder ungefär "Alla problem är problem". Vad jag menar är att bara för att jag klagar över min bosituation så skulle jag ju aldrig fnysa åt att någon av mina vänner kom med ett problem som kan verka så himla mycket mindre. Är det jobbigt för dem finns jag där för att hjälpa, ge tips och stötta dem. Men denna filosofi gäller uppenbarligen bara mina vänner, i mina egna ögon. Är det jag som tycker något är jobbigt då är jag bara vek och svag för att jag inte kan se possitivt på det jämt. 
    Men jag bestämde mig idag att det ska ändras. Jag tänker inte skämmas över det. Jag ska låta även mig ha deppdagar. Negativa dagar när jag verkligen inte orkar tro på något. Dagar då jag får dränka mig i självömkan och tycka mitt liv är helt miserabelt. Jag vet ju ett de bara håller i sig max 1 vecka, sedan brukar jag kunna komma tillbaka och bli mitt vanliga jag igen. Jag har aldrig missunnat någon annan att känna sig deppiga, så varför ska jag missunna mig själv det? Kanske inte är så roligt, men ibland behövs det. Det finns inte energi i en kropp till att hålla en optimistisk attityd 100% av tiden. Man måste få köra ner i diket ibland. Till slut kommer man ju upp, med eller utan bogsering. Så är det ju faktiskt bara!

    Har ganska precis kommit hem från mötet. Kan ju säga att dagen inte började bra, då jag missade bussen och satt och lipade i en busskur på Åsaskolan. Men det gick över så fort jag kom in och fick prata med pappa och Andreas. Andreas fick dock förhinder och fick åka iväg tidigare, så han hann inte vara med på mötet, men lika bra var ju det då de bara hade två stolar på kontoret. Kvinnan vi pratade med vad trevlig och inte alls omänsklig som jag hade förväntat mig. Men hon gjorde klart för oss att styrelsen och chefen var det. Tror jag kommer få avslag den här månaden. Och troligen nästa med. Kanske i december/januari att de bestämmer sig för att hjälpa till. Hur jag gör tills dess har jag dock ännu inte fått svar på...

Ska träffa Sara i helgen :D    

Nu ska jag äta Geisha! Ses sen. :)

    Nu har jag vaknat alldeles automatiskt. Ingenting väckte mig. Jo, skulle vara den satans hungern då, men jag får ju nästan skylla mig själv eftersom att efter de sju bitarna sushi jag åt innan 19:00 igår var det enda jag åt en kexchoklad. Inte bra att gå och lägga sig med så tom mage. Så nu sitter jag här och äter "nattmacka", som det rätt mycket känns som, och är så trött att det gör ont ungefär överallt. Man kanske är det bra om jag kommer till mötet idag sliten och tärd. De flesta människor (utan hon på vikariepoolen i Kungsbacka) har ju en viss nivå av sympati i kroppen, och ser jag riktigt bedrövlig och medtagen ut, kanske den väcks. Något jag lärt mig med åren är att alltid spela på folks sympati och samvete. Hemskt kanske att utnytja de goda folkets svagheter, men ibland måste man göra allt för att få det man vill, eller som nu, behöver.

Vi får se... 

    Nu dissar jag mina senaste blogginlägg! Trött på att vara nere och depp nu. Det värsta är ju att jag verkligen förväntar mig att det ska komma varje kväll. Får sluta med det och se vad som händer. Har varit med Sara hela dagen i stan och det har verkligen fått mig på bättre humör. Fick äntligen prata av mig och ha någon som riktigt lyssnade. Sedan kändes det mycket bättre och jag fick skratta åt henne när hon provade fula byxor inne på "Joy". Tog en fika och käkade lite Sushi innan vi skilldes åt på centralen, jag mycket piggare men stackars Sara inte alls på topp pga magkatarr eller något liknande.

    Imorgon är det socmöte som gäller. Hoppas det resulterar i något bra angående det försörjningsstödet för jag tror att mycket av mitt humör ligger i stressen jag känner över att inte ha någon som helst konstroll över min framtid. Både Andreas och pappa har som far/morfar, bror/morbror/gudfar känt sig obligerade att följa med, så nu har jag dem med mig också. Jag är ju en sån där person som kan vara rätt lätt att köra över, och de är lite rädda för att det ska hända. Men nu är de på hugget, kan jag tro, och jag har plockat fram alla papper som jag ska ha med mig så det är klart. Är mer peppad än någonsin, men jag tror inte jag kommer vara det imon. Får ju gå upp mycket tidigare än vanligt, så jag lär ju vara sömnig. Igår ställde jag ju väckarklockan och vaknade inte förrän den ringde imorse - klockan 12:30! Det är ju besynnerligt vilka sovtider jag har...

    Vet inte riktigt vad jag ska göra för att trötta ut mig och fördriva tiden tills jag kan sova. Kolla på en film kanske? Är inte jättesugen. Dessutom är alla mina filmer nerpackade i stora kartonger inne i mitt "flickrum" och där inne finns ingen lampa. Svårt att hitta något där när mörkret "tänts sig"! Nej, vi får se. Jag hittar säkert på något. Johnny har jag redan pratat med, så det är klart. Kan ni tänka er att hans svenska faktiskt förbättrats sen han kom hem till Brasilien? Trodde ju nästan att vi skulle få börja på noll igen när han kom tillbaka, men icke. Han pratar en del med Carlos "Ha-de-bra" och även de nya Bergqvistarna som är där och masserar nu. Han skulle visst dit och få sig en omgång, den lille vekisen. Kan nog vara bra att han får av någon som han inte vågar skrika som en tjej framför när det gör lite ont. Han är ju stel som en dubbelvikt flaggstång, dessutom!   

Nej, nu blir det lite tidsfördriv...åh jag har ju kexchoklad också!! :D

    Precis som alla andra gånger jag går ner mig, tar jag mig alltid upp igen, med eller utan hjälp. Sist jag var nere var två årsen snart och då var faster Britt min räddare i nöden. Den här gången var det ingen. Fick fixa det själv den här gången, och det funkade ju också. Kanske ett fin´t sms från Johnny och lite pojktrubbel från Sara gav mig en liten spark i baken dock. Det har ju faktiskt inte jag. Pojktrubbel, alltså. Är så nöjd med den jag har och det vi har. Varje dag går jag och känner efter vad min magkänsla säger mig, och helt ärligt har den aldrig varit lugnare. Det enda problemet är ju att våra pratstunder just nu är så väldigt begränsade. Önskar jag kunde prata med honom när jag vill och hur länge jag vill, men som det är nu går inte det. Men samtidigt kommer vi ju ha hela framtiden på oss att prata. 77 dagar är ju inte så mycket om man jämför med hela sin framtid (förutsatt att man lever längre än så, och det hade ju jag planerat).

Kanske det kommer mer ikväll, kanske inte. Den som lever får se!

    Vad jag inte orkar. Jag har ont i kroppen och i huvudet. Jag är helt utmattad, men kan verkligen inte sova och som alltid efter jag haft riktiga gråtattacker så är det som om jag inte har några känslor i kroppen. Känner mig bara helt likgiltig och avtrubbad till allting. Jag ser inte fram emot någonting. Allting som jag längtar till är ändå så långt fram, så att känna längtan är mer meningslös slöseri av energi som jag inte har. Jag mår illa och har huvudvärk och ingenting jag gör hjälper.

Undrar om det ska vara så här...?

    Fan vad allting ska vara stressigt hela tiden. Det är det ju inte egentligen, men jag blir uppstressad av dumma saker och jag hatar mig själv under stress! Jag blir irriterad och lättstött och dessutom slutar min hjärna att fungera, vill gör mig bara mer arg!

Känns som jag har tappat kontrollen helt nu...

    Fick cykla ner till centrum för att fixa något att äta. Magen började kurra och den enda som fans i mitt lilla hem var smör, brös och dricksyoghurt - inget jag direkt kände för. Så jag tog min nypumpade cykel (Tack, pappa!) och trampade iväg. Vad roligt och enkelt det är att cykla på en cykel med mycket luft i däcken, till skillnad från en med sånär punka det kan bli. Jag dröp inte av svett när jag kom hem, som jag annars brukar göra. Blev knappt trött ens.
    Bestämde mig i alla fall för att köpa med mig Thaimat hem. Det var ett tag sen och det smakar ju inte fel heller, så det blev det. Men nu, efter att ha vräkt i mig nästan allt, är jag så mätt att det är jobbigt att andas. Har även problem att sitta rakt så det blir så ihopklämt alltihop, bebis, mat, organ. Så jag får helt enkelt ligga raklång på rygg till kroppen har lyckas ta vara på det. Tur att jag inte har något viktigt att stå i direkt. Fick postat brevet till Bergqvist med alla mina praktiktimmar idag (yeehaa, duktig jag är!) och det var ju den viktiga delen av dagen :p

 


Ses sen

    Fick ett SMS av Johnny klockan 09 (=04 Brasiliansk tid) där det, kort och gott, stod "Call me". När man får ett SMS vid den tiden, med den texten från sin pojkvän är det inte svårt att ana oråd. Jag trodde först att det var någonting med hans rygg som han hade haft så ont i innan. Men icke. Den hade däremot blivit bättre. Jodå, så bra att han hade bestämt sig för att gå till Salsa Street för att se vad som hände där. Så det var där han var när jag ringde upp honom. Då berättade han att han hade varit i slagsmål. Det hade varit en kille som kommit fram och slagit honom i ansiktet.
    Johnny har slutat med att slåss. Han gjorde det mycket förr, han var ett riktigt helvete. Men han har dragit sig ifrån den världen och försöker leva rätt nu. Men han är väldigt lättprovocerad. Det finns vissa saker som han inte klarar av, och när någon kommer fram och ger honom en snyting, då klappar han tillbaka. Gärna lite mer än vad nöden kräver. Han berättade att han hade "brutit ansiktet" på den här killen, vilket jag tyckte lät alldeles förfärligt. Näsan var buten och jag har för mig han sa att ett öra var sönder. Jag frågade honom varför, på vilket han svarade; "Han slog mig först. Du ska se mitt ansikte." Han stannar hemma från jobbet idag, men har lovat att komma till internet och berätta mer detaljrikt för mig vad det var som hände och vissa upp sitt mörbultade ansikte. Innan vi lade på sa han; "Jag ville bara berätta det innan någon annan gör det" Jag förstår honom på det, för saker och ting blir ofta väldigt mycket värre på vägen, så innan det hamnade i mina öron skulle det troligen handlat om ett väpnat rån eller något åt det hållet.

    Jag bara vet att det här händer för att jag inte är där. Vill inte verka "ädel" eller så, men faktum är att Johnny håller sig ifrån att använda knytnävarna när jag är med. Det är pga mig han inte vill göra det mer. Detta har han berättat själv. Han har en tendens att sväva bort i sin egna värld, och jag är alltid lika nyfiken på vad han har där bort. En gång när jag frågade honom sa han att han låg och tänkte på hur han var innan vi träffades och hur han var nu. Vilken inverkan jag hade gjort på hans liv. Jag frågade honom om det var bra eller dåligt och han svarade leende; "Det är bra"     Så det blev mjukstart i morse. Jag låg och pratade lite med Tjockismagen som förde ett himla liv där inne men sedan somnade jag om igen och vaknade först 12,55. Nu har jag fått i mig lite frukost och snart ska jag fylla i praktikpapprena och sedan får vi se vad som händer...

Tills vidare

    Johnny är sjuk, stackarn. Har överansträngt ryggen av att dra den där stora vagnen med surfingbrädorna varje dag fram och tillbaka till stranden. Marco var och fixade värktabletter åt honom nu eftersom han själv inte kan röra sig. Önskar jag var där och kunde pyssla om honom lite! Han fick massage på stranden idag från en av dem som går den massageutbildningen jag gick, men han tycker såklart att jag masserar bättre! =)

    Ibland när jag tittar på bilderna från första gången i Brasilien, med alla i klassen, så längtar jag tillbaka till den tiden. Det var verkligen något speciellt. Har aldrig haft så roligt i hela mitt liv. Det var verkligen den bästa tiden av mitt liv, uppenbarligen. Så mycket hände med mig under den tiden. Jag blev mycket modigare och mer självständig. Var inte lika beroende av folk efter resan, inte på samma sätt som innan. Det sorgliga är att man aldrig kommer få återleva de två månaderna som var. Det blir ju aldrig samma sak längre. Jag trivdes i Brasilien även andra gången, men första gången var mycket roligare. När jag och Johnny pratade om det här sa han att det inte är så konstigt att jag känner så. Första gången var jag ju där med massa kompisar, jag var inte gravid och mådde därför (oftast) bra. Jag kunde festa och dricka som jag ville. Och det är ju sant. Kunde inte det på samma sätt andra gången. 
    Fast samtidigt är det ju synd att säga att jag längtar tillbaka. Längtar ju mer framåt nu. Jag vill ju att det ska bli december. Jag vill ha min kärlek här och jag vill ha vårat barn. Jag längtar så tills den dagen vi sitter tillsammans på sjukhuset med den lille parveln i famnen och tänker tillbaka på allt. Längtar tills allt är löst med ekonomin, bostad, uppehållstillstånd osv. Först då kommer det vara riktigt lugnt i mig. När jag vet att nu är framtiden vår! Inget mer kan stoppa oss..
    
    Har inga planer inför morgondagen alls, men har bestämt mig för att ta det lite lugnt nu så jag inte sliter ut mig själv som jag gjort den här veckan. Inte för att jag ansträngt mig jättemycket, men mer än vad min kropp är van vid. Långa promenader varje dag och cykelturer ner till centrum.
    Försöker hålla mig sysselsatt hela tiden för att få timmarna och dagarna att gå fortare, men jag måste ju acceptera att jag inte kan hålla samma tempå som förr, innan jag blev gravid. Jag måste vila mer nu, måste försöka slappna av ordentligt. Försöka komma upp i god tid, och ta en nap mitt på dagen. Men jag är ju nattmänniska, har alltid varit det och dessvärre verkar ju Tjockismagen ha ärvt detta. Antingen det, eller så är han/hon bara inställd på Brasiliansk tidszoon. 
   
Det som ska göras i veckan är dock;

- Fylla i och skicka in mina praktikpapper - äntligen!!
- Plocka ihop alla papper de vill att jag ska ha med på mötet hos socialen.
- Hoppas på att jag får mina intyg från Bergqvist så jag kan ta det med mig till AF.
- Skaffa kontoutdrag
- Gå på möte!
- Eventuellt ha spelkväll i Kungsbacka.

    Det var väl det, antar jag. Nu är det dags att sussa sött och hoppas denna natten blir mindre smärtsam än föregående. Verkar hoppfullt!

"Med glimten i ögat"

Boa noite, caraio!!

    Nu ska jag snart sticka. En halsduk, eftersom det är så enkelt! Hahaha, fan vad jag inte är rolig. Nej, jag ska alltså sticka ner till Mickan. Det blir ett snabbt bad, som varje morgon, för att mjuka upp min rygg och alla andra ömma ställen på kroppen och sedan blir det packmode på Stenkullavägen!

Ha det gott, people!

    Jag ingen kontroll what so ever över typ någonting längre. Jag får inte själv bestämma när jag ska sova på kvällarna, för när jag tycker det är hög tid att sova, tycker Tjockismagen att det är hög tid att köra ett intensivt kick boxningspass! Somnade väl runt 3-3,30 igår och tittade på klockan första gången 08,09. Och då hade jag ändå varit vaken en stund. Låg kvar i sängen och försökte somna om i ca. 1 timme, men jag gav upp då det inte gav några resultat. Nu är jag urhungrig och ska när som helst gå upp och äta frukost.

    Huset är fullt av män, nu också. Precis som jag är van vid! Pappa är här, och Andreas. Och Tessies farsa Eli (tror jag han heter). De sitter nere i det som en gång har varit, och nu snart igen ska bli, köket, husets hjärta, och dricker kaffe. Man tycker ju att de kan vänta tills de fårr upp första skåpet innan de inviger rummet, men de var väl ivriga. Räcker väl med att ha mätt avståndet det kommer vara mellan skåp och tak då. 

    Ska strax skicka meddelande till Mickan och se om hon har vaknat till liv där nedanför backarna. Känns skumt att hon inte kommer att bo där längre. Man har ju varit där så mycket i sina dagar. Vi satt typ ihop när vi var små, gjorde allting tillsammans. Vi har bott på samma gata sen vi flyttade hit till Åsa, men vi upptäckte det inte förren vi började i samma klass. Hon är ju ett år yngre än mig, men hoppade med oss upp från tvåan till fyran, och det var då vi blev riktiga kompisar. Det var som om vi var en och samma person. Om jag var sjuk någon dag, förutsatte alla i klassen, inkl. lärarna, att Mickan skulle veta vad som var fel, och vise versa. Roligt de första åren, men i slutet på högstadiet blev det lite jobbigt. Man fräste gärna ifrån, "Fråga henne själv!" Som om vi var tvillingar som försökte upphöra att vara tvillingar och bli varsinn individ istället. 
    Vi har alltid pratat om att vi ska vara gravida och få barn ihop, men ingen av oss trodde väl egentligen att det skulle bli så. Men titta nu! Det var verkligen oväntat. Vi har varit tillsammans med våra pojkvänner ungefär lika länge och kommer få barn med typ 13v mellanrum! Kommer bli jättekul.

Undrar om Sara sitter på tåget...

Trött, men glad ändå. Har ju fått tillbaka mina brillor så nu kan jag äntligen se igen!!


Tchau

    Nu är det snart dags för Mia att försöka sova. Är riktigt trött så jag tror det kan gå bra faktiskt. Ska försöka slappna av med att läsa lite. Datorn i all ära, men den har inte direkt någon relaxande effekt. Imorgon kommer de som sagt hit jättetidigt och börjar fixa. Lär ju inte kunna sova om de ska banka och ha sig. Kommer säger bli grinig om jag blir väckt, men vafan. Det får dem ta. Och jag med för den delen. Har ju varit bestämt ett bra tag nu. Jag kunde ju fixat öronproppar!

    Tror att jag tar mig hem till Mickan när de håller på här. Tror inte att jag kommer vara till mycket nytta här i alla fall. Känns som om jag kommer vara mest ivägen, och det är ju inte jättekul. Vill ju inte heller att de ska känna att de måste ta hänsyn till den gravida kvinnan en trappa upp. Nej, jag söker skydd hos lugnet hemma hos Mickan (fast hennes hund är inte lugn) och hjälper henne att packa inför "den stora flytten" på söndag. Blir antagligen så mycket trevligare än att sitta här. Kan ju ta en liten promenix tillsammans också! Alltid roligare när man är två. "Bättre samman än ensam", som man säger...

    På söndag kommer väl Sara ner hit en stund. Lillbrorsan fyller visst år. Sexton bast! Jag minns ju när han var en ett år gammal lintott och tultade omkring på trädgården som en anka med blöjan i vädret. Nu är han tonåring och nyss blivit gymnasieelev. Tänk när man var i den åldern! Nej, jag föredrar att inte tänka på det, faktiskt. 

    Suttit inne på blocket ett bra tag och tittat på andrahandslägenheter med kontrakt för minst ett år. Skickat så många mail, så får se om någon sympatisk människa nappar. Hade ju varit skönt att få det fixat. Ska på mötet angående Försörjningsstöd på torsdag, och jag känner mig urtaggat! Är glad att det flyttades från 11,00 till 15,00 så jag kan sova ut och vara på alerten!

Godnatt med er...

    Blir helt skogstokig när internetet inte vill fungera som jag vill. Och när det inte fungerar med att bara starta om alltig, dvs. dator + nätverket, så är jag på riktigt allvar på väg att tappa humöret. Sen när man ska sätta diagnos på skiten kommer det upp någon ruta med massa obegripligt tjafs, så man känner sig bara dummast i världen, ungefär. Men fan va lycklig man blir när det väl fungerar igen!

    Jag hade helt rätt angående min bror, han bjöd på mat utan att blinka. Vi åkte först ner till ica och köpte hem lite smörgåspålägg och juice, sedan satte vi oss på Pizza Svanen och åt. Var verkligen jättegott! När vi kom hem bläddrade han igenom veckans post och jag satt och hade en trevling konversation med Jossan om hur man ska vara en pedagogisk förälder. Finns ju massa regler om hur man ska bete sig, men jag tror man ska försöka ha en ganska avslappnad inställning till allt. Det finns ju trots allt ingen handbok i föräldraskap, och om det skulle funnits skulle den troligen inte passa alla familjer eftersom alla barn precis som sina föräldrar är individer med olika egenskaper. Man får helt enkelt se vilket sätt som passar en bäst när man hamnar i situationen.
    Man vill ju vara den bästa föräldern någonsin, och det är ju jättelätt att döma folk från vad man ser. Jag gör det också. Om jag är i en mataffär och ser en mamma i en het disskution med sin 3åring gällande den där chokladbiten. Mamma säger nej, barnet säger jo. Det slutar med att barnet börjar skrika och gapa, och mamman blir stressad och generad och köper då chokladen till sitt barn. Jag som är utomstående kan se detta och tycka att mamman måste vara starkare och visa att hon verkligen menar det hon säger. Men den dagen jag själv står där, efter en lång dag. Jag är trött och vill bara komma hem och verkligen inte ha massa folk stirrande på mig i matbutiken, kommer jag då orka visa hur bestämd jag är? Knappast...

    Skulle ta ett bad innan och kom då på att det var dags att tvätta håret. Först då upptäcker jag att balsamet är slut, typiskt mig. Så jag hoppar på cykeln och trampar bort till Mickan, som inte bor särskilt långt härifrån, och tigger lite balsam. Fick en flaska där det bara var lite kvar på botten, men mer behövde jag ju inte. Fick dessutom ett glas isvatten + en nybakad chokladkaka, direkt från plåten. Så jag var nöjd med den vistelsen! Blev ett snabbt bad och sedan började då internet att krångla, men det löste sig och nu sitter jag här. Som vanligt...=p

Mia + "Tjockismage" = Flodhäst!

    Kände mig inte alls särskilt "shiney" när jag vaknade idag. Hade lätt kunnat sova längre, men det vill inte min alldeles för lilla urinblåsa och min rygg att jag skulle göra. Försökte ta mig upp ur sängen för att gå på toaletten men även det satte ryggen stopp för. Men efter lite om och men kom jag äntligen upp och kunde rusa in på toaletten. Sen visste jag inte vad jag skulle göra. Klockan var ändå över 12 så det kändes ju fruktansvärt korkat att gå och lägga sig igen. Kom då på att korten jag skickade in för framkallning borde vara här i dag, eftersom de stod stt det skulle ta 2 vardagar så jag drog på mig pyjamasbyxorna och halvsprang ut. Jajemensan, där låg dem och väntade, alla 103 bilder. Blev jättebra =) Vissa bilder blev lite suddiga men de jag helst ville ha blev hur bra som helst! 

    Imon kommer de hit och ska fixa på undervåningen. Eli (Min brors, flickväns, pappa) hämtar upp min pappa runt 07,00 imorgonbitti(!) Jag lär ju vara i min REM sömn när de dyker upp. Får se om jag kommer kunna fortsätta med det eller om jag kommer att vakna. Lugnt vilket som, de måste ju få klart huset någongång! Jag kan kanske vara hos Mickan då, om jag känner att jag är i vägen. Hon flyttar ju till Frillesås på Söndag (Oj, vilken bit..) Kanske..

    Nu pratade jag just med bror min. Två timmar hade han ungefär innan han är hemma, så jag hinner ta en långpromenad innan han kommer. Tänkte ta mig bort till naturreservatet. En jäkla bit, får se hur jag orkar detta. Tar med mig telefonen ifall jag måste ringa efter hjälp :p

Vi ses sen!!

Tchau  

    Innan jag träffade Johnny hade jag aldrig varit riktigt kär innan. Jag trodde att jag hade varit det, men det var aldrig riktig kärlek. Tror inte ens att jag trodde på att det fanns. Jag kunde störa mig fruktansvärt mycket på folk som skulle sitta och pussas hela tiden. Eller hålla i handen. Eller kompisar som pratade nonstop om sina killar som var så otroligt söta. Det var som värsta dieten för mig, jag kände för att kräkas hela tiden. (Gjorde jag såklart inte) Jag kunde verkligen driva med mina vänner och tycka att de var urlöjliga som inte kunde släppa killen för fem minuter. Att man inte kunde umgås med dem en rast utan att tvingas lyssna på hur de i detalj skulle berätta allt gulligt han sagt och gjort i helgen när de var tillsammans. Jag stod och log och sa saker som "Oooh va sött" och "Han är verkligen sååå gullig..", fast vad egentligen ville göra var att klubba ner människan för att få tyst på det.
    Men jag är faktiskt inte sämre än att jag kan erkänna mina brister. Jag vet att jag har blivit precis likadan som de jag ville slita naglarna av förr. Jag vet att jag kan vara hur löjlig som helst. Det är läskigt hur en kille har kunnat förändra mig, men det är sant. Den delen av mig har han förändrat. Jag tycker väl att jag fortfarande är rätt "jagig" för det mesta, kanske lugnare och inte lika skrikig och gapig. Men det ser jag som något possitivt. Jag behöver inte föra oväsen för att bekräfta mig själv. Jag kan vra nöjd med att sitta på sidan och titta på andra också. Men jag är så kär. Jag blir så himla lycklig när han säger att han tycker jag är vacker att jag strålar i hela ansiktet. Blir nästan lite blyg. Att han inte säger det nonstop gör det så mycket mer betydelsefullt också. Och han kan säga det de stunder jag själv tycker det minst och det får mig att känna mig så himla mycket mer säker på mig själv.

    Så nu är jag medlem i "Offer-för-kärleken"-klubben. Jag är en av dem som vill sitta och hålla handen hela tiden. En av dem som ler med hela kroppen när sms-signalen på mobilen klingar. En av dem som har svårt att hålla en liten konversation med någon utan att på något sätt få in honom i den. Ja, ni fattar. En av dem jag ville slita i stycken förr...

Men, men..jag är ju hopplöst förälskad...



Nu är det John Blund och jag!
God Natt

    Det verkar inte bättre än att våran värld är påväg att drabbas av en obotlig depression som nog oturligt nog kommer kunna leda till att den väljer att avsluta sig själv. Det är ju som om ingenting roligt eller upplyftande någonsin händer. Det enda som händer är att folk dör i svininfluensan eller mördas pga svartsjuka eller ännu löjligare saker. Visst, jag är inte dummare än att jag förstår att det är sånt här som säljer. Jag nekar inte till att även jag köper tidningarna då de har en riktigt tragisk löpsedel, men det är ju inte konstigt att folk går och blir depresiva. Varför kan man inte få veta lite roligt också? Det måste inte vara sid. 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15 och 25 men samma hemska nyhet. På hälften av sidorna kan man väl kanske skriva om någon som överlevde svininfluensan? Eller om någon som är nöjd med sin sjukhusvård? Eller om de som inte blev lurade på sina sommarjobbslöner? Är det verkligen för mycket begärt att få lite hopp i vardagen när världen redan är så hysteriskt svår att ta sig fram i? Jag skulle vilja ha några fler historier där jag kan få le och känna glädje tillsammans med de jag ser på bilden. Blir så tungt att hela tiden sörja med alla...så lite variation. Det är allt jag ber om. Tack!

    Läste förresten en annan sak också. Tydligen hålls det på att gå mot försäljningsförbud av cigaretter i mataffärer. Kanske är bra. Kanske inte. Jag nyttjar ju inte tobak ändå så för mig spelar det nog inte så stor roll. Men kan tänka mig att mataffärerna kommer förlora en del på det. Är nog sjukt mycket av deras inkomster som kommer från den delen av försörjningen. Men kul för de som får monopol på det!

Läs mer här om du vill --> http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5770975.ab


    Ja detta blev ju lika upplyftande som en botoxbehandling - INTE! Är inte meningen att låta grinig (fast jag rätt ofta är det). Kan ju berätta om lite saker jag grinade över på min trevliga resa till och från Göteborgs stad, om ni vill. Ni kan ju roa er med hur fånig jag är ;)

- Killen som satt bakom mig på bussen och andades som Darth Vader. (Han var täppt i näsan)
- Svärande förstaringare som försöker låta äldre och mognare. (Ahh det är så jag får gåshud)
- Tanten som klev av spårvagnen, och stannade! Lämnade inte plats åt någon annan att komma av (Doh, du kan väl kliva åt sidan om du nödvändigtvis måste stanna när du plattar ut kjolen)
- Barnvagnen som gnisslade som en gammal militärcykel inne på Barnmorskemottagningen. (Jag ska ha en tyst barnvagn)
- Tjejen som satt mitt emot mig på pendeln och inte hade klippt tånaglarna! (Det är faktiskt inte OK att gå i öppna skor om man har ovårdade tånaglar!)
- Hon som satt bredvid henne och hade två mobiltelefoner som ringde stup i kvarten. (Säger bara en sak; SMS!)
- Busschauffören som inte körde hela vägen fram. (Han stannade 2 meter innan stoppet trots att det var där alla stod och trängdes.)
- Alla som tränger sig före in på bussen. (Finns vissa målgrupper man inte tränger sig före; Äldre, Barn och gravida. Alltså, MIG!)
- Femtonåringarna som river ner "barbrobetalar.se"-skylten på bussen. (Den ska hänga där, inte hängas i)

   Ja, det var väl det enda jag kom på för tillfället. Finns säkert mer jag ilsknade till över, men det har jag förträngt vi det här laget!

- Hörs...

    Äntligen är jag hemma igen. Klockan är redan halv sex och jag har inte ens haft på datorn innan nu. Det skulle ju nästan kunna vara en världsnmyhet. Lika stort och otippat som om det någonsin skulle bli världsfred!
    Jag tog i alla fall den tidiga(re) av bussarna i morse och var alltså uppe redan vid 09,30. Kändes som om det var mitt i natten för mig. Sov dessutom inte alls särskilt bra inatt då täcket klibbade fast på min hud för att det var så varmt. På morgonen var det däremot kallt. Och nu är det rätt behagligt så jag hoppas det håller i sig!

    Var ju inne i stan lite mer än en timma innan jag skulle vara på mottagningen. Kollade på lite bebiskläder och mammakläder på HM. Hade en jättefin skjortklänning som jag vill ha, men..den som inga pengar har...har inte heller någon skjortklänning. Sorgligt men sant.
   Jag hade förresten rätt. Jag hade kunnat åka den senare tiden utan problem. De var sena idag också, och jag fick ändå inte komma in förren 13,10. De tog mer prover på mig för att kolla alla mina värden. Blodtrycket låg idag på 100/50, vilket är fantastiskt fint, om jag får säga det själv. Båda mitt sockervärde och mitt järnvärde var också alldeles utmärkta och jag har gått upp 3kg på 7 veckor. Inte så farligt.
    Sen kom jag in till barnmorskan Antonia och vi pratade om lite saker. Jag fick två mödraskapsintyp, ett som ska till försäkringskassan och ett till bostadsförmedlingen, så de inte tror att jag ljuger för dem. Berättade också om värken i mina armar och hon sa att det kan vara något som kallas Carpaltunnelbesvär och man kan få då händerna fylls med vätska. Det täpper liksom till venerna som för blodet till händerna. Ska ringa en terapeut som ska hjälpa mig med detta, och en sjukgymnast som ska hjälpa mig med lite bäckenövningar. Sedan fick jag papper om vaccin mot Svininfluensan. Det är ju inte testat på gravida kvinnor än, vilket känns lite läskigt. Det tros inte göra någon skada på barnet och det ska vara bättre att ta vaccinet än att få influensan. Antar att det är bäst att jag tar det. Får väl lita på vad läkare och forskare säger. 
    Efter detta blev jag ombedd att hoppa upp på britsen och Antonia mätte min mage, som var i alldeles ypperlig storlek och sedan lyssnade vi på bebins hjärta. Hon höll den lilla "hörapparaten" ganska länge mot magen vilket fick mig att bli lite orolig. Sedan sparkade bebisen till den och då började hon skratta. "Den här bebisen mår jättebra!" sa hon sedan medan hon torkade bort den kladdiga sörjan från min mage. Helt oförklarigt hur det känns att höra något sånt. Är som den bästa bekräftelsen i världen, som om jag gjort någonting alldeles speciellt. Man suger verkligen åt sig äran. Det är ju mitt jobb att bära och skydda barnet, och hittills har jag gjort ett oklanderligt jobb. Bättre än alla MVG:n i världen!

From my point of view, liksom...=) 

    När jag åkte därifrån gick jag förbi en Hemmakväll och var bara tvungen att slinka in och köpa lite godis. Kom ut med en stor säck för nära 45 spänn. Den kan jag ha ett tag. Åkte sedan tillbaka till centrum och satte mig och åt på Asienköket. Stans godaste Sushi. Ibland i alla fall. Idag var det OK, fast avocadon kunde varit lite mjukare. Efteråt åkte jag hem. Tror det var den längsta resan jag någonsin varit med om! Både pendeln och bussen var lika tätbefolkade som en fuckin myrstack så det var knappt att man fick sitt syrebehov stimulerat. Dessutom gillar vissa att ta en lång skön dusch innan de går utanför dörren - i PARFYM! Och sätter sig sedan bredvid mig. Jag började rent automatiskt hosta och hålla för munnen med ärmen på tröjan. Hoppas inte hon tänkte "Nej, vad pinsamt! Jag luktar illa!! Skulle tagit lite mera parfym imorse..."
Dessutom finns inte "7 minuten" hos 16-åringar och mobiltelefoner. De babblar, ringer och spelar musik nonstop, så en annan sitter där som en gammal grinig bitterfitta och ber att det kunde bli tyst, i bara någon minut. Jag satt och väntade på 7 minuten i nästan en timma, men den lös med sin frånvaro!

    Kom hem, sprang in och kissade. Bytte kläder och tog en liten sväng ner till stranden. Tänkte att jag skulle ta vara på solljuset och det fina vädret sålänge det varar. Kommer bli skitbutt om jag upptäcker ikväll att det är alldeles för mörkt för min rädslometer för att ta en promenad, så jag gjorde det direkt.

Jag undrar vart de små fötterna har tagit vägen...?



På bryggan nere vid Bråtaviken.





...och nu sitter jag här och snaskar godis.


XOXO

    När jag hade designat klart Jossans blogg förut tog jag en liten promenad. Den blev tyvärr inte alls så lång som jag hade velat eftersom det går så skamligt fort från att vara lite mörkt till becksvart i den här årstiden och jag tillhör gruppen "Sjukligt-mörkrädda". Jag började tänka på Puck då. Min hund som dog för 2,5 årsen. När han levde var, vanligtvis, inte rädd. Och om jag skulle vara det brukade det alltid vara väldigt lugnande att ha honom där. Hade jag haft honom nu hade jag gå en längre promenad utan att vara rädd och dessutom ha sällskap på vägen.
    Men å andra sidan, de kvällar det spöregnar och åskan är i full fart är det jag som ligger hemma och trycker, livrädd, men överlycklig att slippa ta mig ut i det vädret. Då saknar jag inte hunden särskilt mycket, för han skulle ju ut i alla fall. Oavsett om solen sken eller om himlen var påväg att falla ner över oss så var ju byrackan tvungen att utföra sina naturbehov. Så summan av kardemumman; Eftersom jag bara saknar honom när det gynnar mig själv, är det falskt då?

 
    När jag kom hem bestämde jag mig för att måla naglarna. Har tänkt göra detta i flera dagar men har inte riktigt kommit till akt, men nu så skulle det bli av. Samtidigt som jag kände för detta ville jag relaxa min kropp i ett hett bad, så jag fick lite beslutsångest. Det slutatde med att jag körde med samma filosofi som Sara och jag gjorde när vi skulle göra sallad förra året "Allt som är gott separat, är gott ihop"! Det var det inte. Men i vilket fall som helst hoppade jag i badkaret tillsammans med nagellacken och bestämde mig för att måla dem i badet! 
    Det gick jättebra att måla, men det fanns andra saker som komplicerade det hela en aning. T.ex. att badkaret vibrerar när man sätter på bubblet, vilket innebar att vips vaps låg nagellacket och rann på badrumsgolvet. Sen har ju jag en tendens att bada väldigt varmt, och detta gjort att svetten rann på de delar av mig som inte var under vattnet dvs. ansiktet, armarna och brösten och uppåt. Sen tror jag inte att naglack torkar särskilt bra när det är så varmt, så när jag skulle ta mig upp hade det fortfarande inte torkat. Pga detta spretade jag på fingrarna som om jag hade frivillig reumatism när jag skulle vira handduken om mig. Fick måla om tre naglar när jag kom upp. Jag rekomenderar att göra en sak i taget, bada först, måla naglarna sen!

    Fick ett sms från Johnny förut. "Ring me" stod det. Det är bra, han försöker öva på sin svenska nu också. =) Han sa att han skulle komma till internet klockan 7 - Brasiliansk tid, vilket innebär klockan 12 Svensk tid. Han ville se magen idag, och det kan han väl få. =)

Så mycket mer var det väl inte...


Tjadå

    Upptäckte nu att jag har skrivit att det är 2008 i två inlägg, vilket får mig att undra lite. Visserligen längtar jag ju 1år tillbaka i tiden lite gran, men nu är det väl ändå dags att se framåt?

Hmm...

Fan, jag sjukälskar den här låten!

    Jag måste verkligen ha varit helt slut igår. Vet inte vad klockan kan ha varit när jag somnade, men runt 01,10 kan jag tro och jag vaknade inte förren 11,30 och då för att jag verkligen behövde gå på toaletten. La mig faktiskt igen efteråt. I min kropp kändes det inte som om klockan var mer än 8-9 så jag blev ju förvånad när jag tagit reda på vad hon faktiskt var. Men jag la mig ändå tillbaka och vilade någon halvtimme innan jag bestämde mig för att jag var vaken.

    Mickan hade framkallat kort över internet och tydligen har de något specialerbjudande på fuji så man behöver bara betala frakten på 29kr när man beställer 100kort, och villl man ha fler kostar de bara 29öre/kort. Nu brukar jag ju aldrig tro på sånt här. Tror alltid att det måste finnas något krux någonstans, men eftersom hon gjort det och det visade sig vara okej, har jag sedan igår gått i funderingar att göra detsamma.


    Jag har inte så mycket att skriva eftersom min dag just har börjat. Ska nog gå och duscha och få i mig lite frukost så att jag blir människa igen. Sen får vi se om jag kommer på något roligt att skriva om!



(,¨)

    Jag är världens mest nyfikna människa. Jag överdriver inte, det är så det river i kroppen om det öär något jag vill veta och inte får. Min bror älskar detta och brukar alltid vara noga med att jag får veta när han har köpt mina julklappar. Vilket han gärna gör vid månadsskiftet oktober-november, bara för att jag ska våndas så länge som möjligt. Jag kan verkligen bli så larvig att jag hoppar upp och ner på stället och gråter krokodiltårar om jag får veta vad det nu är jag vill veta. Mitt smeknamn på lågstadiet var "Nyfiken-i-en-strut" då jag alltid dök upp mellan två lärare som stod tätt intill och hade en mycket viktig disskution. 
    Nu läste jag just Jossans blogg (http://lindajosefinm.blogg.se) där hon skrev att hon har en hemlighet, som hon inte tänker knäcka. Jag fick ju naturligtvis genast messa henne för att se om den kanske kunde slinka ut på privat linje, men icke sa nicke. Hon håller stenhårt på det, och jag är ju inte den som tjatar (hmpf..) Den 15 får jag veta i alla fall. Borde ju klara mig tills dess!

    Har ganska nyligen kommit hem från Mickan. Den här veckan har hon äntligen börjat kunna ta sig upp ur sängen och fixa lite ordentlig mat till sig själv utan att spy, och det är ju framsteg. Jag kom ganska precis när fiskgratängen var klar så vi mumsade den, hungriga som vi var. Sedan tog vi en liten promenad med hennes lilla monster till hund, Ninni. Efter några timmar blev det pizza och sen tittade vi på idol. Har ju inte riktigt följt det på några år, men jag tycker inte att det verkar alls lika underhållande som förr. Jag brukar bara titta på avsnitten med auditions. Det är ju bara roligt att se hur folk gör bort sig.

Är helt slut nu. Kommer nog, eventuellt, kanske somna tidigt idag!!

    Pappa brukar med entusiasm och upprymdhet prata om Johnnys fysik. Han tycker det är helt fasinerande att någon kan slå volter och hålla alla kroppsdelar i luften - SAMTIDIGT! Jag brukar då skämta till det, rolig som jag är, och påpeka det, att han har mycket fritid. Han har tid att springa runt på stranden och öva tills tekniken sitter. Snacka om att kasta sten i glashus, lilla gumman! Vem fan har tillräckligt med tid att spendera flera timmar om dagen med att designa om sin blogg, om de inte får betalt för det? Jo, that's me! Kanske skulle börja tänka lite innan jag pratar?

Fast lite duktig är han faktiskt =)



Nu ska jag gå ner till Mickan och prata graviditet och äta fiskgratäng! Mums.

Ate Logo

    Varför är jag vaken? Jag sov ju så underbart länge och skönt igår. Det är kanske inte jättetidigt, men jag har varit vaken från och till sen strex efter 9, vilket förvånade mig till den högsta grad. Trodde att jag skulle sova riktigt länge med tanke på att jag inte somnade förren runt tre. Visserligen somnar jag altid runt den tiden, men då sover jag ju också som en klubbad stock tills någon eller något väcker mig. Tror iofs att jag blev väckt av att det blev så ljust ute. Hade inte nerdragen rullgardin inatt förstår ni, för att släppa in lite luft under natten. Ja, man kan inte få allt. Det är bara till att välja, antingen frisk luft att andas eller mörkt så man sova halva dagen...


    Jag har löst mitt lilla dilemma angående AF i alla fall, och jag känner mig rätt nöjd med vad jag beslutade. Jag tar det på torsdag efter att jag varit hos barnmorskan. Jag är väl färdig där innan 14 och AF stänger vid 16 så det lär jag hinna. Och då är jag ju redan igång från tidigare så blir det inte lika jobbigt att ta sig dit, och jag sparar på busskort! Kan det bli bättre? Dessutom har jag ju hela dagen i morgon på mig att leta fram mina betyg och kan därför träffa Mickan idag och det var ett tag sen! 


    Så nu har jag lite planer för veckan i alla fall, och det är ju alltid bra. Någonting att göra varje dag till och med Torsdag. Sen efter det får jag se vad det blir av mig. På Lördag ska de ju fixa och dona här i huset, och kanske jag kan vara med på ett hörn.


Eu amo voce tambem, Amor...

   Jag nös nyss och när jag gör det brukar jag säga/tänka "prosit" för mig själv, eftersom att ingen annan är här och gör det. Idag började jag dock undra varför i hela friden vi säger så. Det låter ju faktiskt helt ologiskt när man hör det.



    Jag menar, kom igen! Vart är logiken? Så som alltid när jag är förvirrad, vilket är ofta (jag bara inte låtsas om det), så googlar jag. Vad skulle jag vara idag om det inte vore för google.se, undrar jag. Ingenstans! Den största skillnaden är väl att jag inte hade väntat barn med Johnny. Jag hade inte ens träffat honom eftersom jag hittade massageskolan på google...
    Okej, tillbaka till saken; Jag googlade och hamnade inne på wikepedia. Det stod inte så mycket förutom att "Prosit - sägs till någon som nyst". Ja, så långt är jag ju med. Det var ju liksom därför jag ramlade in på den här sidan! Men kom jag till den intressande delen, då jag faktiskt fick veta orsaken till detta ordval:

Prosit betyder "Må det gagna" på Latin.


    Sådär ja! Då har vi blivit fler ton smartare ikväll då. Känns som om jag borde gå på övervikt snart av all min smarthet som flyter omkring i blodet på mig. Synd är att den aldrig riktigt får komma till användning..:p

    Johnny vill försöka få mig sluta ringa till honom så mycket innan han skaffat det Brasilianska kontantkortet. Det kostar ju en del för mig nu och det gillar han inte! Mina pengar har ju tagit slut nu (Är ni glada nu, Nissarna på Socialen) och jag har fått börja leva på min pappa och bror igen. Känns ju kalaskul att fortfarande bli sörjd för när man är 22år gammal och väntar barn. Jag borde ju stå på egna ben vid det här laget. Men jag har ju bara mig själv att skylla...
    I alla fall sa Johnny det, att jag måste sluta ringa och jag började gnälla över att jag måste prata med honom och ditten och datten. Vi kom överens om att han skulle skicka ett meddelande till mig när han går till internet. På så sätt slipper jag ringa och fråga och sitta vid datorn och vänta på honom! Får se nu bara om jag kan hålla detta.. 

    Idag satt jag och tittade igenom alla bilder från Brasilien. Igen. Gör det nästan varje dag. Nu börjar jag längta riktigt mycket tills jag kan åka dit nästa gång. Har längtat lite grann från och till sen jag kom hem, men nu är det på allvar. När Johnny är här längtar jag ju inte lika mycket. Men jag vill träffa alla igen! Även det jag avskydde då saknar jag nu.
    Jag saknar att vara hos hans mamma i Pium och bli halvt ihjälstucken av massa skumma insekter och bli väckt av ett gäng hönor som står och pickar efter mat vid huvudkudden. Jag saknar när man ligger fyra-fem pers och tränger i en och samma säng framför en film när det regnar ute och taket läcker, så man hela tiden får små blöta droppar i ansiktet. Jag saknar att ligga i en solstol på stranden och titta ut över havet och alla surfare som skvalpande ligger och väntar på att sno den bästa vågen. Grillspetten. Crepesen. Juicen. 

     


Jag lär drömma inatt...

    Jag sitter och lurar på hur jag kan göra besöket till arbetsförmedlingen minst jobbigt. Ser egentlilgen ingen orsak att skriva in mig där, då jag inte kommer kunna söka jobb där på ett par år i alla fall, men det är ju vad Nissarna på Socialen vill, och det Nissarna på Socialen vill ska dem ta mig fan få också. 

    Typ hela dagen har jag suttit och försökt förnya min blogg igen. Lyckades väl sådär, men nu tycker jag den bara är jättetråkigt. Bara massa svart, vitt och grått. Tänkte göra en ny header ikväll eller imon beroende på hur jag gör och vad jag orkar. Sätta lite färg på tillvaron liksom!


    Dagen har varit lagom händelselös. Var nere vid affären en sväng innan och köpte lite frukt, juice och toapapper mm. Kakor! Hade bestämt mig för att hålla mig undan sockret idag, men det gick verkligen inte. När jag såg Choklad Chip kakorna i hyllan vattnades det i munnen. De bara ramlade ner i korgen sen, och det är jag glad för nu. Det smakar verkligen ljuvligt!


Later...

    Jaha, nu var det visst dags att kliva upp. Fast klockan är ju faktiskt över ett så det är ki inte jättetidigt. Måndag idag då. En alldeles ny vecka. En nystart! Inte för att jag tycker jag behöver någon nystart. En nystart behöver men när man går i skolan eller bantar eller dylikt. När man halkar efter eller fuskat mycket i veckoslutet, DÅ är det bra med en nystart. När man ändå inte gör någonting, är det ju rätt meningslöst slöseri med nystarter. Fast jag har faktiskt två saker jag ska göra den här veckan.

1. Skriva in mig på arbetsförmedlingen
2. Åka till barnmorskan

     Så imorgon blir det en tripp in till kungsbacka, varelse jag vill eller inte. Har ju inte jättelust att åka dit och sedan gå en skitlång bit för att ta mig dit arbetsförmedlingen har sin hemmaplan. Förr låg det på ett bra ställe, mitt i stans mitten. Och så flyttade de åt fanders utan anledning. Troligen finns det väl visst en anledning, men ingen jag vet om eller orkar gå in och spekulera i för summan kommer vara densamma i slutändan i alla fall; Det var dumt gjort!

    Nu på "morgonen" när jag vaknade av att pappa ringde, hade jag sällskap i sängen. Jag som var så säker på att jag hade gått och lagt mig ensam, bortsett från Fofinha då. Men hon ligger alltid på golvet när jag vaknar, så det var inte henne. När jag pratade med pappa började det klia sådär hysteriskt mycket på ryggen, och eftersom jag har kommit till en fas i mitt liv då mitt hår faller av(!!!) tänkte jag inte mer på det.
    Men snart krockade jag med en spindel som hängde i sin tråd från taket. Jag ryckte till lätt, men reaktionen var inte som den var förr. Jag kunde fortfarande andas, jag skrek inte och sprang inte ut ur rummet. Jag tog ett kuvert och skulle slänga ner honom på golvet; "Måste du vara i sängen...?" men det fick inte så bra, och det slutade med att jag råkade ha ihjäl honom i alla fall. Och det var inte med flit den här gången, men om det var planerat solsken och det nu kommer regn istället där ni är, typ i solariet eller nåt, så kan ni skylla det på mig!

   

<3
     
     

Nu blir det nog inget mer här förren i morgon...


Godnatt

    De flesta som känner mig vet att händerna är den kroppsdel jag tänder mest på och kollar in först hos det motsatta könet. Jag har någon hat-kärlek till denna användbara kroppsdel. Vissa händer avskyr jag och mår illa ifall personen de sitter på skulle ta i mig. Andra händer älskar jag vill sitta och hålla i och pilla på hela tiden. Men idag har jag upptäckt att läppar är något jag tycker är fruktansvärt sexigt också. Det är ju egentligen inte så konstigt med tanke på att jag själv har väldigt smala och nästan obefintliga läppar. Skulle ge mycket för en lite mjukare överläpp.

Ja, ni förstår ju varför!

    Satte på "Jakten på Lycka" efter att ha varit nere vid affären första gången. Var ju så trött att jagknappt orkade prata. Vem jag nu skulle prata med...=p Har aldrig sett filmen men har velat göra det länge och upptäckte först idag att min bror har filmen hemma. Mer passande kan det ju liksom inte bli. Många har sagt att det inte var så bra som man tror av trailern, vilket jag aldrig tycker filmen är. Det enda som är bra med filmen är ju liksom det som visas i trailern, men jag blev i alla fall glatt överraskad. Jag tyckte att filmen var jättefin! Dessutom upptäckte jag två saker jag inte tänkt på innan;

1. Will Smith har ju sjukt snygga läppar!




2. Hans son måste ju vara typ den sötaste ungen i världen!




XOXO TJO

    Inte ens 3 timmar tog det. Trodde jag skulle ha att göra något längre än så. Kunde ju ha tagit en längre promenad, men det orkar jag inte riktigt med. Blir dunderandfådd och får värk i hela kroppen bara av de knappa 40 min det tar att gå Stenudden runt. Fick stanna till hemma i några minuter för att vila och fylla på med vätska innan jag fortsatte ner till Centrum. Efter det är jag nu kalastrött och skulle lätt kunna lägga mig ner och sova ett tag, fast det känns ju meningslöst. Ska iofs vila mycket, men sover jag nu kommer jag väl inte kunna sova inatt och det gör jag hellre. 

    
    Så nu har jag äntligen fått köpt mitt älskade godis och Coca Cola så jag känner mig ganska lugn och till freds med tillvaron just nu. Sitter alldeles nyduschad och helt ren med min påse från Karamell Kungen och petflaskan med "sörjan" som pappa kallar det. Livsviktigt kallar jag det :p

Tänkte göra något riktigt stillsamt nu... 

Tchau so long!

    Jag kom på att igår var det enda jag gjorde sitta i sängen med datorn i knäet. Förutom den lilla svängen ner till pizzan som jag tog med Andreas och Tessie, men den gjorde ju knappast mycket då vi åkte bil. Det finns en stor risk att idag blir likadan, men det tänker jag inte tillåta! Ska ta mig i kragen och gå ut på en promenad. Sen ska jag cykla ner till affären och köpa lite bröd och smör (...och godis). Efter det blir det ett varmt bad och när jag det är avklarat, DÅ kan jag sätta mig framför datorn, med ett gott samvete!

    Någon gång under dagen kommer ju Andreas också för att hämta upp sin lastbil och åka till jobbet. Gud vad helgerna går fort. Jag tänker ju inte på det särskilt mycket. För mig är ju alla dagar desamma. Men när jag umgås med Andreas eller pappa mycket en helg så inser jag hur korta de är. Jag brukade ju känna så. När jag gick i skolan eller jobbade. Saknar faktiskt den tiden då helgerna var speciella och man såg fram emot dem. Det är inte roligt att ha helg varje dag, tro det eller ej. Särskilt när det bara är jag som har det.

    Johnny kom aldrig till internet igår. Jag tänker inte kalla honom lat för det, för till skillnad från mig hade han varit uppe tidigt och jobbat hela dagen. När jag pratade med honom första gången slet han med surfvagnen. Han skulle köra upp den till garaget där den står parkerad över natten. Jag kan säga från egen erfarenhet, för jag har testat, att det är fruktansvärt jobbigt. Jag kunde knappt få stöden på vagnen upp från marken så den kunde rulla, så ser man Marco och Johnny komma körandes på den som om det var en liten skrinda!
    Vi pratade en liten stund på telefonen istället, och han sa att han skulle fixa ett brasilianskt kort till sin mobil idag och messa mig när han gjort det. Då kan jag ringa till honom för endast 0,95öre/min med mitt Comviq Amigos. Perfekt! :D

Promenad var det ja...

   


Tchau so long

    Jag vill ha godis! Jag är så fruktansvärt, extremt, jäkla sugen på godis, men kom aldrig i akt förut när jag hade chansen, och nu är det försent då allt i lilla, pittoreska Åsa stänger vid skymningen! Till råga på allt har jag huvudvärk. Vet dock inte om detta beror på att mitt sockerberoende inte blivit stimulerat på ett tag eller för att jag slog i huvudet när jag bytte ställning för en stund sen. (Bu för snedväggar)! Är väl egentligen bra, trots allt, att det inte blir något godis idag heller. Ska ju försöka hålla igen på det, nu mer än någonsin. Vill ju inte få graviditetsdiabetes. Visserligen sa min barnsmorska att det är väldigt ovanligt, men det innebär ju inte att det är omöjligt att få. Och med mitt nuvunna sockersug så skulle jag nog kunna säga att jag utan svårigheter kan hamna i risksonen.

Men fan så gott det är...

Ser ni? Skrämmande iakttagelse!

    Är fortfarande kvar i Åsa. Gamla, trogna Åsa, som alltd står kvar och finns att vända sig till när stan blir för mycket för en ingrodd lantis som mig själv. När jag öppnar dörren och stiger ut ur husets trygga väggar registrerar min näsa samma bakanta doft som den registrerade när jag var åtta år gammal och skulle ut och leka kurragömma med alla andra barnen som bodde här. Det finns inget hem som detta...
    Fast, jag tror inte att jag skulle vilja vara här längre än max ett par veckor. Är det inte fint väder så är det ju inte direkt stället där något händer. Det är mysigt att ligga på stranden, eller sitta ute på trädgården med vänner och diskutera diverse saker. Dagar som den här; blåsiga och regniga, är det rätt trist!

    Känns ju onekligen som om hösten närmar sig med sjumilarkliv. Vägen ner till Åsa från Göteborg var idag full med gula löv som redan fallit ner från träden. Det går inte en dag utan att det regnar och det blåser så mycket att människor troligen skulle kunna skona miljön en del genom att hissa segel på sina bilar. Det är då inte sensommar väder!
    Men det här året känns det bra och jag tycker ju inte alls att det är speciellt märkvärdigt. Vanligtvis brukar hösten vara den årstid jag går ner mig alldra mest. Tror inte att jag är ensam om detta, dock. Att sitta inne i stickade tröjor ner till knäna och bara glo. Som om man tror att man aldrig kommer få se ljus igen. Man önskar att man bara kunde få ligga i sin säng med täcket upp till näsan och inte röra på sig. Många känner kanske igen sig...
    Men det här året är det helt annorlunda! Jag kan inte lägga mig ner och deppa, även om jag hade velat. Jag har det viktigaste någonsin att stå i detta året. Jag måste förbereda mig på att bli mamma. Att ge största delen av min vardag till någon annan och sluta sätta mig själv först. Det kommer bli en enorm utmaning, men jag ser verkligen fram emot att ta mig an den. Idag är det bara 15v kvar tills den lille är beräknad. Föds förhoppningsvis om närmare 17.
    Sen så måste jag väl erkänna att höstens ankomst för oss närmare vintern, och ju närmare vintern jag tar mig desto närmare kommer jag Johnny. Det är bara 89 dagar kvar nu! För en vecka sedan låg vi tillsammans i sängen i lägenheten och kramade om varandra. Det har redan gått en vecka. =D

    Idag köpte Andreas och pappa en dator till mig. Har ju haft Andreas den här veckan och den är ju bra, men det känns riktigt skönt att ha en egen igen. Var lite oförberedd på det så jag blev självklart mycket glad. Nu är det ju inga speciella finesser alls på datorn. Ingen jätte HD och inte skitmkt minne, men jag kan gå ut på internet och skriva på den, och det är ju det jag använder den till för det mesta.

    Sara och jag tröttnade lite på alla våra kortspel och yatzy igår, så jag kom med den strålande, helt grymma idéen att leka gömma nyckel. Vi plockade fram en gammal, ensam nyckel som hängt på Andreas anslagstavla sen urminnes tider och gömde den inne i hans gamla rum. Efter en liten stund upptäckte vi dock att rummet var alldeles för litet, så vi flyttade ut oss i vardagsrummet istället. Fast vi tröttnade rätt snabbt. Eller rättare sagt, Sara tröttnade rätt snabbt, så vi gick tillbaka in i sovrummet och plockade fram kortleken och yatzytärningarna igen. Tror det är det vi är menade att göra!

So long,

    Det finns en tjej som jag inte har särskilt mycket för alls. Kom in på hennes blogg häromdagen och fick en smärre chock. Minst sagt! Hon använder typ aldrig punkt, och om hon gjorde det så var det 3-5st på rad, så man blir alldeles svettig av att läsa ett inlägg för man måste hålla andan. Läste en bit för Sara och hon tyckte det skar i öronen och bad och bönade mig att sluta läsa. Jag satt mest och skrattade åt det hela. 
    Den här tjejen är i min ålder, men hon skriver precis som en tonåring pratar. Bara massa konstiga läten och så mycket svordomar så man undrar om hon ens har ett ordförråd. Jag frågar mig hur hon tog sig genom skolan med så mycket skrivuppgifter och uppsatser som ska skrivas.  
    Sitter inte här och påstår att jag är något skrivande under, men jag vet åtminstonde hur man använder punkter och hur man ska skriva för det inte blir rörigt för den som ska läsa. 

Det är kul att slänga skit på folk man inte tycker om!

    Idag har vi gjort i stort sätt ingenting, Sara och jag. Sovit lite halvtaskigt har vi också gjort av någon anledning. Sara tyckte det var för kallt, fast hon aldrig fryser. Jag hade ont i mest hela kroppen och kunde inte hitta något skönt sätt att ligga på alls. Vaknade runt 11, fortfarande sjukt trött, men kunde inte somna om. Kändes som om jag hade haft det värsta träningspasset någonsin dagen innan och nu hade fått träningsvärk. Kunde inte ligga kvar i sängen så jag gick upp och lade mig i ett mycket hett bad för att mjuka upp mina gamla(!), utslitna leder. Det hjälpte och efter en halvtimme kunde jag gå på benen utan att känna mig som ett migränanfall!
    Sen har vi spelat kort och yatzy. Och kort igen. Åkte ner en sväng till affären och inhandlade lite mat och gjorde sedan egen pizza. Mycket gott och mycket mättande! Så nu sitter vi här, nöjda och belåtna och funderar på om vi ska ta en liten promenad i den vackra naturen, som är Åsa!




...och dig mitt hjärtas ljus tänker jag hela tiden på <3

    Till Jossan:

     Som du vet har jag lite knapert med stålar för tillfället och har därför inte haft möjlighet att köpa något till dig än. Planerar självklart att ändra på detta, men tills dess får du nöja dig med det här!


    I det här paketet finns en upplevelse som du själv väljer. Men det finns ett par regler:

1. Det får inte kosta massa pengar.
2. Jag måste vara med. 

Annars är det bara att låta fantasin flöda! :D

    Hoppas för övrigt att du har haft en kanonfin dag och att alla varit extra snälla mot dig i skolan! =D


Pussochkram