12 september 2009 - Frickin' tidigt alltså. Borde ju fetlätt sova fortfarande..!
Jag ingen kontroll what so ever över typ någonting längre. Jag får inte själv bestämma när jag ska sova på kvällarna, för när jag tycker det är hög tid att sova, tycker Tjockismagen att det är hög tid att köra ett intensivt kick boxningspass! Somnade väl runt 3-3,30 igår och tittade på klockan första gången 08,09. Och då hade jag ändå varit vaken en stund. Låg kvar i sängen och försökte somna om i ca. 1 timme, men jag gav upp då det inte gav några resultat. Nu är jag urhungrig och ska när som helst gå upp och äta frukost.
Huset är fullt av män, nu också. Precis som jag är van vid! Pappa är här, och Andreas. Och Tessies farsa Eli (tror jag han heter). De sitter nere i det som en gång har varit, och nu snart igen ska bli, köket, husets hjärta, och dricker kaffe. Man tycker ju att de kan vänta tills de fårr upp första skåpet innan de inviger rummet, men de var väl ivriga. Räcker väl med att ha mätt avståndet det kommer vara mellan skåp och tak då.
Ska strax skicka meddelande till Mickan och se om hon har vaknat till liv där nedanför backarna. Känns skumt att hon inte kommer att bo där längre. Man har ju varit där så mycket i sina dagar. Vi satt typ ihop när vi var små, gjorde allting tillsammans. Vi har bott på samma gata sen vi flyttade hit till Åsa, men vi upptäckte det inte förren vi började i samma klass. Hon är ju ett år yngre än mig, men hoppade med oss upp från tvåan till fyran, och det var då vi blev riktiga kompisar. Det var som om vi var en och samma person. Om jag var sjuk någon dag, förutsatte alla i klassen, inkl. lärarna, att Mickan skulle veta vad som var fel, och vise versa. Roligt de första åren, men i slutet på högstadiet blev det lite jobbigt. Man fräste gärna ifrån, "Fråga henne själv!" Som om vi var tvillingar som försökte upphöra att vara tvillingar och bli varsinn individ istället.
Vi har alltid pratat om att vi ska vara gravida och få barn ihop, men ingen av oss trodde väl egentligen att det skulle bli så. Men titta nu! Det var verkligen oväntat. Vi har varit tillsammans med våra pojkvänner ungefär lika länge och kommer få barn med typ 13v mellanrum! Kommer bli jättekul.
Undrar om Sara sitter på tåget...
Trött, men glad ändå. Har ju fått tillbaka mina brillor så nu kan jag äntligen se igen!!
Tchau
