20 september 2009 - Det verkar enklare att bli miljonär genom att sälja egentäljda smörknivar...

    Sitter här och kollar egenom allting jag behöver skicka ner till Johnny inför hans ankomst. Det är fan mycket saker alltså. Det är inte som när vi ska åka någonstans; köp biljetten, packa, stick. Nej, han behöver visa upp massa saker på resan;

- Personligt brev, skrivet av mig där jag berättar om hur vi träffades, vad jag vet om honom, vad jag vet om hans familj, hur länge vi känt varandra, var vi ska bo, allas personnr och hans passnr.
- En Referentbilaga som man beställer från Migrationsverket där jag bjuder in honom (igen).
- Försäkring till honom från europeiska försäkringar.
- Biljett (såklart)
- Kopia på mitt pass och personbevis från skattemyndigheten.
- Notarius publicus på referentbilagan (stämpel man får på Referensbilagan från en advokat)

    Så jag har ju att syssla med ett tag framöver. Yessica påstår att det bara tog runt en månad att fixa allting men jag betvivlar detta. Fast sen så jobbar hon säkert med effektivt än vad jag gör. Men det är ju bra att veta att jag alltid har något att fördriva tiden med. Hon har dessutom lovat att hjälpa mig med det, så det är bara för mig att mejla, eller slå en signal om det är något jag undrar över, och det är ju så bra det kan bli! =D
    Nu, efter att ha kollar igenom allt det här noga, så känns 72 dagar helt plötsligt väldigt lite. Så det är bara att sätta igång. Finns ju inte mycket mer att göra! 



    Det var gott med pasta i alla fall. Andreas och jag tog båda varsinn "Pasta Svanen" med lök, champinioner, bacon och gräddsås. Och pasta såklart! Mycket gott, men som vanligt orkade jag inte alltihop och tog det med mig hem i en liten "Doggy Bag". Andreas tjatar på att jag måste äta mer, men jag kan verkligen inte äta när jag inte är hungrig. Och jag blir mätt väldigt snabbt, men sen blir jag hungrig rätt snart igen. Han säger att även om intejag är hungrig så kanske bebisen är det. Så är det ju inte. Är bebisen hungrig så är jag den första (och troligen enda) som känner det. Så det behöver han inte oroa sig för!


Nu ska jag försöka få igång webcamen så att jag kan visa Tilda-Ellda min Tjockismage!


So long suckers


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0