Inte utan min Dotter

Hade jättetrevligt igår! Först körde Mickans mamma och pappa henne hit och vi satt och pratade i soffan och gosade med Julia. Hon sov för det mesta. Sedan åkte vi in till stan allihop och gick runt där. Mickan handlade kläder till Julia på Zara. En body och en jättesöt klänning som hon ska ha till sommaren. Så dit längtar jag jättemycket nu! Johnny och jag hade knappt hunnit äta något under dagen så vi gick till ett cafe och käkade lasange. Sedan satt vi där resten av tiden innan Mickan skulle med pendeln. En helbra dag, trots smärtande bröst och huvudvärk. Jag köpte ett paket panodil Zapp innan vi åkte hem och tog 2st, sedan ställde jag mig i en varm, varm dusch igen och var klar lagom till att Julia ville äta. Så jag gav henne det onda bröstet och hon sög länge och man hörde hur det klunkade. Kom nog en hel del kan jag tro. Det släppte en del och slutade vara lika spänt, men det är ju inte borta än. Har funderat att prata med BVC imorgon om man på något sätt kan stanna av mjölkproduktionen helt i brösten, för jag börjar bli less på att ha ont. Det förstör så mycket och jag mår dåligt i hela kroppen när det händer.

Det var svinkallt när vi åkte hem på kvällen. Jag frös så det gjorde ont trots att jag hade två par byxor, två par strumpor, fyra tröjor + skor, jacka, halsduk, mössa och vantar. Hade så ont i min kropp att jag trodde jag skulle börja gråta. Dessutom var det kallt i lägenheten också, så jag satt mest och skakade här inne med. Men jag tror att jag frös så våldsamt pga bröstet. Jag hade ingen feber, men det var ungefär samma symptom. Det var som frossa liksom. Så fort jag rörde på mig så rös hela kroppen, vilket gjorde ännu ondare. Men det blev bättre efter att Julia hjälpt mig att tömma ut lite mjölk. Hon är så duktig så, min lillkicka :D

Johnny och jag skulle kolla på film när vi kom hem, men jag missade större delen av den eftersom Julia var väldigt upprörd. Jag bytte blöjan på henne när vi kom hem, då den var full med kiss. Hon var så lugn och fin hela tiden, tills jag var färdig. Då började hon illtjuta och det blev bara värre och värre. Till slut skrek hon så hon inte kunde andas och jag var på god väg att få panik. Det blir ofta så när hon ska bajsa nu för tiden. Tror det är lite hårt för henne, så det blir jobbigt. Så fort jag fick bort blöjan lugnade hon ner sig dock och somnade på mig.
Johnny åkte en stund till Majorna strax innan 22. Han har inte varit ifrån mig en kväll sedan Julia föddes så jag tyckte det var okej. Jag och Julia gick och lade oss typ direkt efter. Jätteskönt att komma i säng tidigt. Var ett tag sedan jag sov innan 23.

Idag kommer pappa hit en sväng. Han ska hjälpa mig att fylla i ansökningspapprena för föräldrapenning. Jag förstår inte varför allt ska vara så himla komplicerat. Blir tokig!! Sen skulle ev. min gudmor och morbror komma på besök också, men jag har inte hört någonting, så vi får se om de dyker upp under dagen eller inte.

Min lilla familj ligger och sover och det är så lugnt och stilla här. Det är aldrig så tyst annars och jag sitter verkligen och njuter av det. Har inte ens satt på TV:n; mest för att jag inte hittade kontrollen när jag kom upp, men jag har slutat leta. Kan behöva lite stillsamhet innan dagen börjar på riktigt.

Idag ska jag träffa Mickan! Träffade henne en sväng i torsdags också, då jag var inne på hennes jobb och sa hej, men det räknas ju knappt. Vi ska sitta ner och prata om allt möjligt. Det mesta kommer väl troligen ha med graviditet, förlossning och bebis att göra. Mickan ska ju som kännt är också ha en bebis. I vecka 32 är hon nu och bebisen är planerad till den 31 mars. Vi längtar nu båda två tills han/hon kommer så vi kan ha barnvagnrace på Kungsbackas gator. Se upp, säger jag bara! ;)

Kom igår att tänka på att det är många av mina vänner och bekanta som ska ha barn det här året. Satt och räknade på det;

¤ Jag - Flicka, 1 januari 
¤ Kathielli (Johnnys syster) - Pojke, ? januari
¤ Mickan - Pojke?, 31 mars
¤ Jenny - Flicka?, 23 maj
¤ Magdalena - ?
¤ Anny (Johnnys andra syster) Pojke, ?

Vi kan ju ha våra egna föräldrakurser och utdela erfarenheter och tips! Vi behöver inte MVC eller BVC! Haha, åjo, om det är någon som utnytjar BVC så är det Mamma Mia! Har dem på snabbnummer på min mobil ifall det skulle bli så bråttom att jag inte hinner ta mig de 2,3 sekunderna det tar för mig att leta upp dem i telefonboken. Synd är att de bara har telefontid mellan 10-11 på förmiddagarna. Missar ju alltid tiden!
Nej, nu ska jag duscha! Bäst att ta tillfälle i akt. Vet ju inte när nästa chans ges. Kan ta 2 timmar, kan dröja två dagar. Som när jag skulle klippa tånaglarna. Klippte vänster fot på fredagen. Först på söndagen hann jag med högerfoten. Det gäller att vara snabb!

See you later, alligator...
...in a while, crocodile!

Nu har jag snurrat till det här, upptäckte jag nyss. Det är ju A delen i AD dropparna som barnet får från bröstmjölken, inte tvärtom som jag skrev tidigare. Ville bara få det på det klara innan någon annan kommer på det. hade ju varit genant! ;)

Nu är det dags med mat :D

Igår bestämde vi oss för att försöka få Julia att sova själv. Vi valde dock att lägga henne i vagnen med massa filtar runt omkring henne för att det skulle bli trångt. Det brukar fungera bättre än att lägga henne i sin säng. Den är så stor så det blir nog lite läskigt för henne. Sen kan vi ju ha vagnen närmare sängen så hon fortfarande ligger relativt nära oss. Jag har trott att det skulle bli jättejobbigt när den dagen kom, att försöka vänja henne vid att sova själv, men jag blev överraskad. Efter nattmålet fick hon somna i mitt knä, som hon alltid gör, och när hon sov lade jag ner henne i vagnen och bäddade ner henne. Och det var det. Sedan sov hon hela natten, tills det var dags att äta. Tror det var jobbigare för mig än det var för henne. Jag har mer seperationsångest än vad hon har. Jag var jättenervös och ville inte lägga mig ifrån henne först. Var inte säker på att jag skulle klara av det. Jag sa till Johnny att när han vaknar nästa gång kommer jag ligga och kramas med Julia i alla fall, och han sa att det inte skulle förvåna honom ett dugg. Men även jag klarade denna prövning och jag sov bättre i natt än vad jag gjort på 25 nätter!
Eftersom Julia har legat bredvid mig varje natt sedan hon föddes har jag inte riktigt kunnat slappna av i sömnen av rädsla att rulla över henne, eller att råka knuffa ner henne etc etc. Så jag har legat stel som en pinne i samma ställning hela nätterna, och ett tag med Julia på armen. Har haft ont i kroppen när jag vaknat och känt mig jättestel och inte direkt utvilad. Så samtidigt som det var jobbigt att tvingas lägga henne själv inför natten, var det riktigt skönt. Jag har sovit avslappnat hela natten, och inte vaknat förren Julia väckte mig med hungersskrik. Känns skönt i alla fall att det inte var svårare än så. Det ger ju även Johnny och mig lite kvalitetstid då vi fått tillbaka våran säng igen. Jag är så stolt över henne!

Skulle åkt till Kungsbacka idag, hem till Saras mamma, där Sara bor för tillfället. Hon flyttar ju till Stockholm på fredagmorgon för att börja skolan där. Det var meningen att jag skulle åka dit med Julia, men eftersom jag mådde som jag gjorde igår så lämnade jag återbud och frågade om vi kunde se om jag var frisk till på torsdag istället. Nu ångrar jag mig dock, eftersom jag mår fint! Kanske det inte är försent att ändra mig? Febern är borta och bröstet är inte alls lika ömt längre. Julia ammade ju på det igår, och hon fick ut bra mycket. Kände hur det killade i bröstvårtan när mjölken sprutade ut och lättnaden var enorm när trycket jag känt släppte i bröstet. Om det är något jag vill tipsa mina gravida vänner om så är det att verkligen se till att amningen blir rätt. Det är ett otroligt bök om det blir fel, och hoppas verkligen att de slipper den smärta och stress jag har känt över det.

Nu har hon somnat i mitt knä igen, men jag har ingen alls lust att gå och lägga mig. Jag fortsätter att glo på TV istället! Ska få i mig lite frukost också. Hungrig är jag som aldrig förr!!

Tchau, I have to go now...

Jag vaknade inatt när Johnny kom och la sig. När jag skulle vända mig mot honom kände jag något av det mest smärtsamma jag någonsin känt, och jag har fött barn! Det kändes ungefär som om mitt vänstra bröst var på väg att ramla av. Kände att det var stenhårt och alldeles varmt. Då kom jag på att jag bara hade pumpat en gång under hela dagen igår och det var på morgonen. Alldeles för sällan! Johnny fick gå och hämta pumpen och sedan hjälpa mig att sätta mig upp så jag kunde pumpa, men det var knappt värt det då det knappt kom någon mjölk alls. Johnny konstaterade dessutom att jag var jättevarm, och jag insåg då att jag hade feber också. Så det hade stockat sig igen. Helt otroligt vad ont det gör! Samtidigt vaknade Julia, så jag försökte få henne att suga ut en del för att släppa på trycket, men det kom knappt någon mjölk så stackarn blev alldeles frustrerad, och jag med för den delen. Jag fick ge Julia sin ersättning och sedan gick jag och ställde mig i en riktigt het dusch. Sedan somnade jag gott igen, och vaknade runt 9. Efter mycket om och men och en del hjälp från Johnny kom jag upp ur sängen och kunde ta värktabletter, vilka var rätt så effektiva då febern nu är borta.
Nu får jag se till att pumpa/amma regelbundet med 3-4 timmars mellanrum, hålla bröstet varmt och massera lite lätt, då det gör fruktansvärt ont bara att snudda vid det. Känns dock något bättre redan, så förhoppningsvis funkar detta så jag inte får en inflammation och får gå på antibiotika igen!

Igår var min lilla skrutta på riktigt mysigt humör. Vi satt och busade med henne i soffan och jag fick massa fina bilder på henne. Det är så mysigt när hon är på det humöret. Hon har också börjat sova jätteduktigt alldeles ensam i sin vagn. Förr vaknade hon direkt när jag la ner henne, men nu har hon lärt sig. Och jag har ändå inte försökt så mycket att lära henne. Även på natten sover hon jättebra. Hon gråter inte ens när hon inte får sova på min arm, utan kommer till ro bredvid mig och somnar nästan direkt när jag klappar henne på huvudet och pratar lugnande med henne. Hon har blivit lika generös med fritid för oss som hon var de första dygnen.


Går inte att ladda upp bilder just nu, men det kommer senare! =)

Har blivit så illa tvungna att tvätta minst 2ggr på en vecka eftersom Skruttans kläder inte skulle räcka till hennes minst 2 dagliga ombyten. Blir ju en hel del kräk och bajs. Tänker bara på om ett år typ när hon är lite mer mobil och ska krypa och springa runt överallt själv, vad mycket tvätt det kommer bli. Varannan dag eller nåt sånt kommer vi väl få tvätta då. Men det är väl en del av vad det härliga föräldralivet går ut på. Och jag tycker faktiskt det mesta är härligt, och framför allt roligt. Ser så mycket fram emot att få se Julias utveckling, alla "första" som kommer komma med tiden osv.

Susan och Annelie var ju här igår. Hon måste ha ett fantastiskt lokalsinne, Susan. Hon hittade vägen hit alldeles själv. Eller också är hon kanske bara duktig på att läsa trafikskyltar? Det var jättekul att träffa dem igen. Susan har jag inte träffat sen i somras. Vi var hemma hos dem en sväng efter våran sista tid hos barnmorskan den 22 december, men Susan var på jobbet då. Hon berättade att Annelie också var jättevit när hon föddes, och hade rakt mörkt hår. Så Julias hud kommer nog bli brunare och håret lockigt om ett tag. Är riktigt nyfiken på förändringen hon troligen kommer gå igenom. Vi fick presenter också, som de hade köpt i England där de var över jul och nyår. Jättesöta kläder, rosa och tjejigt! Innan Julia föddes bestämde jag mig för att om det skulle bli en flicka skulle jag inte klä henne i massa rosa och blommigt från topp till tå, men nu har jag en stark drift som gärna vill göra just det. Ta på henne rosa i alla dess nyanser med blommor och hjärtan överallt. Kommer naturligtvis inte att göra det och jag tror det är något som kommer avta med tiden, när hon blir större och folk inte försöker lista ut hennes kön pga vad hon har på sig. Jag tyckte i alla fall väldigt mycket om kläderna!

Favoritflickorna <3




Gos i vagnen.




Ate mais, mulhers!!

Julias "bobobowl" (-nappskål på portugisiska och engelska)



Nyduschad och fin inför gårdagens besök

Idag såg det precis ut som om Julia log. Har hänt förut men bara i sömnen. Spädbarn ler ju, men inte av samma orsak som andra utan pga magknip och att de övar sin ansiktsmuskelatur. Men idag låg hon i mitt knä och tittade på mig och helt plötsligt log hon. Läste på internet att det är vanligast runt 6-8 veckor men att det även kan hända så tidigt som vid 3 veckor, men det avfärdas oftast då som gaser. Fångade det bild gjorde jag i alla fall :D

Vad tror ni? 

Har inte blivit någon direkt regelbunden uppdatering på bloggfronten de senaste 2 veckorna. Men till mitt försvar så har jag en bra ursäkt; En nyfödd bebis. När hon sover vill jag passa på att ha lite egentid, och, tro det eller ej, bloggen är ingen jag prioriterar just nu. ;)

Jag älskar Julia mer än något på jorden, tro inget annat, men jag behöver verkligen få vara ensam några minuter om dagen. Saker som man tar för givet annars är inte lika självklara längre. Som att duscha tex. Det gjorde jag varje dag innan. Och länge, för att jag njöt av det. Nu är det inte en chans att jag kan gå och ta en dusch för att jag njuter av det. Nu är det enbart i renande syfte jag kan duscha och verkligen inte varje dag. Det kommer ju förändras när vi växer in i det här, det är ju fortfarande så himla nytt och vi har inte kommit in i rutinerna riktigt än. Börjar längta tills hon är lite större så man kan busa med henne och hon kan le och skratta och joddla. Men ag ska ta vara på den här tiden!

Hennes magknip har blivit bättre. Jag har inte ammat henne sen i lördags, då mina bröstvårtor, igen, trasat sig och smärtar när hon ska ta tag i dem. Jag har därför pumpat och gett henne ersättning sen dess och det har, faktiskt, funkar skitbra. Tror det är för att jag har mer koll på hur mycket hon äter och inte ger henne mer än hon behöver. När små barn har ont i magen förväxlar de det gärna med hunger och vill hela tiden äta. Detta leder ju till värre magknip och mer skrik. Blir en riktigt ond cirkel. Dessutom tror jag hon får alldeles för mycket luft i magen då hon inte får tag i bröstvårtan ordentligt och det är så det börjar. Jag vill nu i alla fall se till att mina bröstvårtor läker ordentligt innan jag börjar amma igen, för jag vill ju amma! När det blir rätt är det så jättemysigt! Jag ska prata med BVC imorgon, då de kommer hit för att se vad de säger. Uppenbarligen har ju varken jag eller Julia mått bra av amningen, och då känns det bättre att avvakta tills jag kan ta tag i det ordentligt och få det rätt!

Hon har tappat sin navelstump nu i alla fall, så snart har hon en navel. Undrar bara när vi ska höra av den här barnläkaren angående hennes navelbråck. Det ska ju opereras, vilket gör mig aningen nervös. Men det är tydligen ett väldigt vanligt ingrepp och inte särskilt avancerat. Finns ju alltid en risk med att söva någon så jag tycker att det är lite obehagligt. Men bättre att få fixat det!

Tvätta massa bajskläder idag! Jippi....

Så himla skönt att jag fått fixat mina bröst nu, alltså, för utan dem hade Julia aldrig varit lugn. Jämt, speciellt på kvällarna, ska hon ligga vid bröstet och antingen äta eller snutta. Så länge det håller henne lugn är det helt okej för mig. Inte så ansträngande förutom att jag blir så himla låst. Blir ju fast i soffan liksom. Tur att Johnny inte har något emot att springa ärenden för mig och hämta dricka, mat, kuddar osv.
Gårdagens kväll var något mildare än kvällen innan. Hon grät och var gnällig, men gallskrek inte lika länge och mycket. Kom i säng runt 02:30, då hon somnade, såklart, med mitt bröst i munnen. Jag har märkt att hon sover väldigt bra i sin insatts till vagnen, då det blir lite trångt där, vilket hon är van vid efter att ha legat i min mage. Men när hon somnar vill jag inte flytta på henne eftersom hon vaknar då och ska ha tutte igen. Det är ju svårt att amma henne när hon ligger där också. Antar att hon får ligga i sängen bredvid oss ett tag till.
Jag undrar hur kvällen blir nu. Julia fick ur sig sin första bajs på 2 dagar, och det var redigt med skit. Blöjan vad överfull och det var bajs i filten, och upp på både mage och rygg på bebisen. Hon såg tämligen nöjd ut efter ha fått ur sig det. Jag var ju igår och handlade semperdroppar på apoteket som hon ska ha 1ggr/dagen 5 droppar/ggn. Hon har fått det sen igår och det ska hjälpa mot gasiga magar. Köpte även te med färnkål som ska lugna magen som jag druckigt några koppar utav. Har även ett Julia några droppar på en tesked, då hon i affären sa att man kunde göra det. Vi får se ikväll hur det funkar hittills.

Har äntligen hunnit med att diska idag. Julia brukar somna om ganska bra efter första målet och sover utan avbrott i minst 3 timmar, så jag passade på att fixa köket. Kändes otroligt skönt att äntligen fått gjort det. Nu är lägenheten ren, då Johnny städade hela medan jag låg på BB för andra gången. Tydligen ska han städa om den idag då han har en kompis som kommer hit imorgon.

Jossan skrev att jag har blivit en sån där "hemsk mammabloggare" ;) Och visst har jag det. Har inte så mycket annat att skriva om, då mitt liv nu kretsar runt det här lilla livet. Man förändras nog rätt mycket när man blir förälder, hurvida man planerar att göra det eller ej. Nu har hon i alla fall somnat i mitt knä, min lilla Skrutta :D

Hej så länge :)

Sådär då var det klart! Ett år gått ett nytt börjat. Nu är det fritt fram för Bebisen att komma ut, vilken dag som helst. Får jag bestämma så hellre förr än senare! Det är sinnesjukt hur min kropp har förändras den senaste veckan. Till det negativa, får jag väl tillägga. Förutom att jag får kraftiga förvärkar så är det mina ben. Får så ont i låren att jag knappt kan stå upp. Här om kvällen när jag skulle ställa mig upp ramlade jag ihop i en hög på golvet. Tur att Johnny fanns nära till hands, han fick komma och dra upp mig. Detta beror på nerver som kommer i kläm mellan bebisen och...något annat? Sen har vi min stackars rygg och magmuskulatur som inte längre existerar. Orkar knappt hålla upp min egen kropp längre. Är en jäkla pers att sätta mig upp, eller lägga mig ner, då det inte finns något som håller mig stabil i magen längre. Vill ju inte bara slänge mig hejdlöst bakåt heller. Än en gång får Johnny agera service och hålla emot, antingen med två händer på ryggen eller i mina händer när jag behöver ta mig någonstans. Men det värsta måste jag nog säga, är min stackars urinblåsa. Bebisen märker ju att det är något på gång, han/hon är ju påväg att bli utstött från sin trygghet. Detta har fått honom/henne att börja åla sig mer och mer där inne. Genom att göra det kommer en jäkla press på blåsan och det känns som om någon klippte i den ungefär. Vet inte hur det känns, men som en riktigt smärtsam, stickande känsla liksom. Det ger mig en extrem känsla av att nehöva kissa, samtidigt som det gör så ont att jag inte kan röra på mig. Sen när jag väl kunnat ta mig till toaletten gör det ont bara att sitta på toaletten och att släppa på trycker ska vi inte tala om. Känns som jag kissar blod, och ytterst sällan kan jag slappna av tillräckligt för att verkligen tömma blåsan. Kommer några droppar bara. Är verkligen redo att få detta överstökat nu!

Har också fått reda på idag att bästa sättet att få igång det riktiga förlossningsarbetet är att ta det lugnt. Inte gå ut och promenera eller springa i trappor osv som många, inkl. jag själv, tror. Detta är ju verkligen tur för jag skulle knappt orka ta några längre promenader, än mindre springa upp och ner i trappor. Ta det lugnt är typ det enda jag orkar, så det var ju goda nyheter.
Börjar längta tills jag ligger på förlossningen och får beskedet att jag är tillräckligt långt gången för att ta bedövning. Jag längtar nu efter den där EDAn att jag är påväg att spricka (bokstavligt talat). Ska bli så skönt att inte känna värkarna och kunna vila ordentligt. Dröjer ju förhoppningsvis inte så många dagar. Hoppas verkligen det är klart innan måndag, annars ska jag till barnmorskan och jag vet ärligt talat inte om jag kommer orka ta mig dit. Är ju en bit att åka, fullt med folk som inte tänker efter utan bara ramar magen. Så ont gör det! Är ju öm utan att någon rör vid den, så att ha någon springa in i den är nära döden upplevelse. Så nära att ge de som gör det en snyting!

Nu ska jag snart försöka sova. Få se hur det går!