Inte utan min Dotter

   Hade jag inte haft Fofinha tror jag nätterna hade blivit eländiga just nu. Jag hade antagligen bara legat och vridit och vänt på mig men huvudet överfyllt med tankar. Nu brukar jag ligga vaken och läsa, kolla på film/datorn eller spela på mobiltelefonen tills ögonen praktiskt taget stänger sig själva i ren demostration. Sen kryper jag ner under täcket och trycker Fofinha så nära mig det går, strax under hakan så jag kan känna dofterna som sitter i henne. Jag somnar som ett barn. Jag vaknar fortfarande alltid vid 5-6 på morgonen men somnar strax om igen. Känner mig dock inte särskilt utvilad när jag vaknar, men det är väl för att det är utmattande att vänja sig av vid vanor man. Jag kunde inte sova särskilt bra när jag slutade snusa heller, för det var något jag vande mig av vid. Nu måste jag vänja mig av vid att inte ha Johnny bredvid mig på nätterna. Att inte känna hans värme och närvaro bredvis mig på nätterna. Något som blivit en trygghet för mig de senaste sex månaderna. Förutom de söta sakerna som hur han ibland fnissar i sömnen och de små snarkningarna måste jag vänja mig av vid mindre behagliga saker. T.ex. som att få ett knä i ryggen helt oförberett mitt i natten. Eller en arm över luftrören. Eller ett ben mitt över urinblåsan, som vanligvis ändå har ett jäkla tryck på sig. Kanske inte låter så trevligt, men det är vanor. Och inga vanor är särskilt trevliga om man inte har prövat dem. Men de är fan så svåra att göra sig av med!

    Fofinha.

    Fofinha är ett litet gosedjur, jag kallar det kanin. Sara tyckte det såg ut som en vanlig nalle med långa öron. Jag fick det i alla fall av Johnny. Han vann henne åt mig när vi var på Gröna Lund genom att få mer än 70p när han kastade Dart. Hon är brun med vitt runt den röda nosen och munnen. Hon hade en liten rosett vid ena örat, men den har trillat av, liksom kudde hon höll i med texten "Love". Den hänger bara fast i ena hörnet. De sista nätterna när Johnny var här låg jag och gned Fofinha mot honom när han skulle sova. Han undrade såklart vad det var jag sysslade med, för en annan är det ju självklart. Jag försökte henne att lukta som honom. Han skrattade åt mig, såklart, men jag gav mig inte. Sista natten innan vi åkte till flygplatsen var Johnny vaken. Jag sov ett par timmar, men för det mesta låg jag i sängen och tittade på honom. Han satt på soffan och packade och tittade på TV om varannat. När han nästan var klar hämtade han Fofinha och sprutade lite av hans parfym på henne. Så nu luktar hon precis som jag kommer ihåg honon, och det finns inget mer lugnande för mig än att ligga och lukta på henne. Känner mig lite besatt =s Är bara lite orolig att lukten inte kommer hålla kvar sig i 92 dagar till....

                    

Tchau, I have to go now...