Inte utan min Dotter

    Äntligen är jag hemma igen. Klockan är redan halv sex och jag har inte ens haft på datorn innan nu. Det skulle ju nästan kunna vara en världsnmyhet. Lika stort och otippat som om det någonsin skulle bli världsfred!
    Jag tog i alla fall den tidiga(re) av bussarna i morse och var alltså uppe redan vid 09,30. Kändes som om det var mitt i natten för mig. Sov dessutom inte alls särskilt bra inatt då täcket klibbade fast på min hud för att det var så varmt. På morgonen var det däremot kallt. Och nu är det rätt behagligt så jag hoppas det håller i sig!

    Var ju inne i stan lite mer än en timma innan jag skulle vara på mottagningen. Kollade på lite bebiskläder och mammakläder på HM. Hade en jättefin skjortklänning som jag vill ha, men..den som inga pengar har...har inte heller någon skjortklänning. Sorgligt men sant.
   Jag hade förresten rätt. Jag hade kunnat åka den senare tiden utan problem. De var sena idag också, och jag fick ändå inte komma in förren 13,10. De tog mer prover på mig för att kolla alla mina värden. Blodtrycket låg idag på 100/50, vilket är fantastiskt fint, om jag får säga det själv. Båda mitt sockervärde och mitt järnvärde var också alldeles utmärkta och jag har gått upp 3kg på 7 veckor. Inte så farligt.
    Sen kom jag in till barnmorskan Antonia och vi pratade om lite saker. Jag fick två mödraskapsintyp, ett som ska till försäkringskassan och ett till bostadsförmedlingen, så de inte tror att jag ljuger för dem. Berättade också om värken i mina armar och hon sa att det kan vara något som kallas Carpaltunnelbesvär och man kan få då händerna fylls med vätska. Det täpper liksom till venerna som för blodet till händerna. Ska ringa en terapeut som ska hjälpa mig med detta, och en sjukgymnast som ska hjälpa mig med lite bäckenövningar. Sedan fick jag papper om vaccin mot Svininfluensan. Det är ju inte testat på gravida kvinnor än, vilket känns lite läskigt. Det tros inte göra någon skada på barnet och det ska vara bättre att ta vaccinet än att få influensan. Antar att det är bäst att jag tar det. Får väl lita på vad läkare och forskare säger. 
    Efter detta blev jag ombedd att hoppa upp på britsen och Antonia mätte min mage, som var i alldeles ypperlig storlek och sedan lyssnade vi på bebins hjärta. Hon höll den lilla "hörapparaten" ganska länge mot magen vilket fick mig att bli lite orolig. Sedan sparkade bebisen till den och då började hon skratta. "Den här bebisen mår jättebra!" sa hon sedan medan hon torkade bort den kladdiga sörjan från min mage. Helt oförklarigt hur det känns att höra något sånt. Är som den bästa bekräftelsen i världen, som om jag gjort någonting alldeles speciellt. Man suger verkligen åt sig äran. Det är ju mitt jobb att bära och skydda barnet, och hittills har jag gjort ett oklanderligt jobb. Bättre än alla MVG:n i världen!

From my point of view, liksom...=) 

    När jag åkte därifrån gick jag förbi en Hemmakväll och var bara tvungen att slinka in och köpa lite godis. Kom ut med en stor säck för nära 45 spänn. Den kan jag ha ett tag. Åkte sedan tillbaka till centrum och satte mig och åt på Asienköket. Stans godaste Sushi. Ibland i alla fall. Idag var det OK, fast avocadon kunde varit lite mjukare. Efteråt åkte jag hem. Tror det var den längsta resan jag någonsin varit med om! Både pendeln och bussen var lika tätbefolkade som en fuckin myrstack så det var knappt att man fick sitt syrebehov stimulerat. Dessutom gillar vissa att ta en lång skön dusch innan de går utanför dörren - i PARFYM! Och sätter sig sedan bredvid mig. Jag började rent automatiskt hosta och hålla för munnen med ärmen på tröjan. Hoppas inte hon tänkte "Nej, vad pinsamt! Jag luktar illa!! Skulle tagit lite mera parfym imorse..."
Dessutom finns inte "7 minuten" hos 16-åringar och mobiltelefoner. De babblar, ringer och spelar musik nonstop, så en annan sitter där som en gammal grinig bitterfitta och ber att det kunde bli tyst, i bara någon minut. Jag satt och väntade på 7 minuten i nästan en timma, men den lös med sin frånvaro!

    Kom hem, sprang in och kissade. Bytte kläder och tog en liten sväng ner till stranden. Tänkte att jag skulle ta vara på solljuset och det fina vädret sålänge det varar. Kommer bli skitbutt om jag upptäcker ikväll att det är alldeles för mörkt för min rädslometer för att ta en promenad, så jag gjorde det direkt.

Jag undrar vart de små fötterna har tagit vägen...?



På bryggan nere vid Bråtaviken.





...och nu sitter jag här och snaskar godis.


XOXO