Inte utan min Dotter

Jag ser det nu. Men näsan är Johnnys!

Igår var jag hos tandläkaren, och Julia fick naturligvis följa med som den lojala följeslagaren hon är. Vi var framme 12 minuter innan jag skulle in, men hann ge henne mat först. Sköterskorna och hygeinisten var mycket intresserade av den minsta besökaren de någonsin haft, och tittade och berömde henne en massa. Vi sög åt oss, både Julia och jag. Behöver jag säga att de alla var kvinnor?
Jag fick lägga Julia på två filtar inne i rummet och där låg hon en bra stund och titta på allt nytt, men efter ett tag blev det lite långtråkigt. När hon började gnälla kom min tandhygeinst in och plockade upp henne så hon kunde se mig, och då var det lugnt igen. När vi var klara skulle vi möta Mickan på stationen för att sällskap med henne in till Göteborg igen, men det var ca 25 minuter kvar innan tåget gick och Mickan satt fortfarande på bussen så jag bestämde mig för att gå in på babyproffsen och titta på bärselar. Kom ut 300+kr fattigare, men utan bärsele. Istället låg det en termos, en "Mitt första år som mamma/pappa"-bok och, såklar, två nya nappar. Matchar outfitten hon ska ha på Saras födelsedagsmiddag på lördag. Johnny suckade högt och skakade på huvudet när jag visade upp dem för honom.

När vi kom in till Göteborg satte vi oss och fikade; Chokladcrossaint = underbart gott! Mickan och jag tryckte utan svårigheter i oss varsinn, och hade inte haft något emot att köpa en till, men vi la band på oss. För mycket socker är ju aldrig bra! Sedan skulle vi möta upp våra män, mickan och Andreas skulle träffa Mickans pappa för att åka och inhandla lite babysaker och Johnny skulle till flygplatsen för att möta upp sin vän, Tony, som flög in från England. Det var dock nära en timme innan hans buss skulle gå, så vi strosade runt lite. När vi gick förbi Johnnys favoritklädaffär råkade jag få syn på att de hade rea. Och inte så dåligt heller; "Alla jeans på bordet 50:-". Helt sjukt billigt! Dessa jeans brukar kosta mellan 399:- och 699:- annars. Han fick springa in snabbt och se om han hittade några par. Två stycken hann han få tag på och jag sprang in och betalade dem. Är ju ett kap! Har köpt byxor där innan, och de är både snygga och håller bra.
Sen fick Johnny springa för att komma med bussen och Julia vart helt plötsligt vrålhungrig så jag fick rusa till McDonalds och köpa(!!) enkopp med varmt vatten och sedan hitta någonstans att göra iordning hennes mat. Kom att tänka på att Madde berättar för mig om ett sköt/amningsrum de har inne på Åhléns så jag skyndade in i butiken, med en gallskrikande bebis i vagnen, tog hissen upp till andra våningen och började leta. Det är ju inte en liten affär, och jag hittade inte en människa att fråga! Till slut kom en liten glasögonbärande expedit förbi och jag haffade henne. Hon sa att det skulle ligga längst in i hörnet, så jag började halvspringa. Efter mycket om och men hittade jag det men när jag öppnade dörren var det helt fullt med mammor och deras barn. Jag fick tränga in mig med barnvagnen och fortare än någonsin blanda ihop maten. Julia skrek fortfarande och detta började smitta av sig på de andra barnen. Till slut fick jag rätt temperatur på maten så jag äntligen kunde sätta mig ner och ge henne.

När jag satt på vagnen hem sedan ringde Johnny. Han konstaterade att jag hade skickat honom till fel flygplats! Jag tänkte ju att när man flyger från England så landar man på Säve. Vad jag inte hade räknat med var att han skulle mellanlanda i München, och därför landa på Landvetter. Så där stod Johnny, utan pengar att köpa en ny bussbiljett hem, på helt fel flygplats. Som tur var kom jag på att Tessie kanske är hemma, och tack och lov, det var hon. Jag frågade om hon möjligtvis kunde hämta upp honom, och det var inga som helst problem. Tacka gudarna för Tessie! Hon fick köra hem Johnny så fick Tony ta bussen in till centralen själv, och Johnny mötte upp honom där. Så gårdagen var händelserik för oss alla, vilket resulterade i god sömn när vi gick och la oss strax efter 00:00.

Hejdå.

Vi kom iväg typ 10:55 imorse, alltså 5 minuter innan jag hade planerat! Go Mia!! Inte ofta det händer att vi kommer iväg i utsagt tid, mer sällan med minuter till övers. Idag var det ingen kö alls att tala om på migrationsverket. Nummer 12 fick vi och när vi kom in var det nummer 11. Vi fick dock vänta i ca 15 minuter, men det är ju lugna snubbar! Mannen i disken kollade igenom alla papprena och allt verkade i sin ordning, men han ville se papper på att jag får de pengar varje månad som jag sa att jag får eftersom jag står som Johnnys garantör. Så det blir en ännu en sväng till migrationsverket inom en vecka. Skoj!
Det gick i alla fall snabbt, så vi åkte in till stan där vi skulle träffa pappsen. Han blev lite sen dock, eftersom bussen gick sönder på vägen och de därför fick byta vid Hjalmar B. platsen, men Johnny och jag slår lätt ihjäl lite tid genom att strosa runt på stan och prova solbrillor och handväskor (Johnny). När pappa väl kom gick vi till Murveln (eller nåt?) och käkade lunch. Fläskfilé med pommes och bearnaisesås. Kallasgott! Vi fick även kläder som pappas "ladyfriend" Bittan stickan till lillkickan. En mössa och en matchande tröja. Snacka om räddare i nöden då de mössor vi har numer sitter som en tygkondom över Julias huvud, som ökat i omfång en hel del sen BB-tiden. Tröjan var också behövlig eftersom det vissa dagar är så svinigt kallt. Då är det bra att ha något extra att stoppa på henne.

När vi var färdigätna allihop (Julia också) frågade Johnny om han kunde sticka till Majorna en stund, så jag lossade på kopplet och släppte iväg honom. Själv fortsatte jag att kolla affärer med Julia. Fick inhandlat lite nya kläder till henne, eftersom hon, som sagt, är på god väg att växa ut det vi har. Hon började dock illtjuta redan inne på HM, som var den första affären jag kollade. Sedan var jag inne en sväng på Polan o Pyret, och hon var lugn - så länge jag bar på henne. Sedan ville jag kolla Kappahl, fortfarande med en skrikande unge i vagnen. När jag var klar där såg jag till att hon somnade innan jag gick in på Lindex. Hon sov en stund och när hon vaknade låg hon lugn i vagnen och sög på nappen, så jag hann kolla runt litegran. Vid kassan tog sig dock en, helt okänd, kvinna friheten att kolla ner i vagnen, pilla henne på händerna och till slut dra ut nappen för att få henne att le. Vad tänker människor egentligen? Man frågar väl innan man börjar pilla på andras bebisar? Fattades bara att hon lyfte upp henne. Och som resultat började hon gallskrika igen när vi lämnade butiken. Ville gå tillbaka och banka lite vett i människan för att visa att jag inte uppskattade detta, men avstod då jag ville få ut Julia och dra vagnen i snön lite. Hon gillar när det guppar så en annan blir sjösjuk bara av att titta. Blir nästan orolig att hon ska drabbas av SBS (Shaken baby syndrome), men hon sover så gott så.

Så det har varit en lång och utslitande dag och jag har ont i ungefär hela kroppen. Hoppas på att det inte kommer någon bra film på TV idag så jag kan komma i säng i tid. Imorgon ska jag till tandläkaren i Kungsbacka (tror jag?). Fick inte tag på honom idag, så jag får ringa imorgonbitti och kolla. Har inte tid förren runt 12:00 i så fall, och eftersom jag är uppe innan 08:00 vanligen så lär jag både ta reda på tiden och hinna till den.

Tänkte lägga upp bilder på alla kläder jag köpte till henne, men det går du in i norden långsamt, så jag har inte varken ork eller tid att sitta med det nu. Får bli en annan gång! =)
 

Julia idag. Bodyn från Mickan och byxorna kommer från min gudmor Solveig!

Godkväll.

Uppe med tuppen idag. Eller, fel av mig! Inte ens tupparna är så dumma att gå upp 05:12 på morgonen. Men min kära unge vart hungrig och jag var såklart tvungen att kolla facebook och alla bloggar etc, och vips vaps så flög en timme förbi. Känner inte att det är någon direkt idé att gå och lägga mig igen. Får väl sova en stund sen ifall jag inte orkar med dagen.

Vi åkte till migrationsverket igår. Fick nummer 31 och när vi kom in var nummer 12 vramme vid disken. Efter drygt en timme hade de hunnit så långt som till nummer 15(!) så vi hann inte vänta på vår tur då jag inte hade tänkt på att ta med mig varken blöjor eller mat, och Julias mage började kurra. Så vi får göra ett nytt försök idag! Efterår har min kära far lovat att bjuda på lite mat, pizza eller nåt annat gott, så vi ska ut och äta med honom. Älskar när pappa bjuder på mat. Gratis är gott! Tänkte även påpeka att jag behöver nya skor ;) Vi behöver också inskaffa lite nya kläder till Julia då hon nu har växt ut mycket av det hon har. Bodys, framför allt. Byxorna kommer hon i ett tag till.

Jag brukar hitta på egna sånger till Julia. Eller, låt mig rätta mig själv; Hittar på egna texter till redan skrivna melodier. Igår sjöng jag min egna version av "Och nu så vill jag sjunga...". Pippilåten ni vet;

Och nu så vill jag sjunga att Julia är bra
ögonen och näsan, ja allt vill mamma ha.
Och händerna är söta, och foten likaså,
och på den lilla foten där sitter det en tå.

Och munnen är så fin när den ler och är så gla
och öronen de lyssnar på allt som mamma sa

Och kinderna är mjuka och håret är så lent
och magen lite krånglig fast att det är sent.
Och benen de är starka och sparkar hårt ibland
och armarna de flaxar för att hitta mammas hand.

Är medveten om att jag inte har text till hela melodin, men hon har inte så många fler kroppsdelar att sjunga om.

Julia i den fina klänningen som hon fick av Joss :)


Hejdå.

-22c står det på termometern idag, och jag tycker att det är lite i kyligast laget. Trots detta måste vi ta oss ut idag för att åka till migrationsverket och lämna in ansökningspapprerna. Snacka om att jag verkligen inte vill ta ut lillpluttan när det är så sabla kallt ute! Får se till att ta på henne mycket och varmt och ha en extra filt med som vi kan lägga över barnvagnen så det håller lä där inne. Stackar, behöva komma till världen i den värsta tiden på åratal! Har väl inte varit såhär sen -95 om jag inte minns fel?
Kommer ihåg den dagen! När jag vaknade tittade jag ut genom fönstret och såg att vår trädgård hade växt med typ en meter på vissa ställen och min stackars bror och mamma lunkade ute i snön för att hämta ved att värma upp huset med. När de kom in berättade de att skolan var inställd och jag blev såklart överlycklig! Massa snö, plus att man fick vara hemma och leka i det hela dagen. Jag ringde ner till en kompis som bodde ett par hus bort och vi bestämde att sammanstråla. Mamma fick dra mig dit i pulkan ;) Det är annorlunda nu, blir inte alls glad av att se det vita täcket lägga sig över gården. Ber om plusgrade och regn så det kan försvinna, men om det fortsätter på det här viset kan jag ju fortsätta att drömma.

Vi låg och kollade på "The Ghost rider" igårkväll. Jag somnade när det var knappa halvtimmen kvar, men jag har sett den förut så det gjorde inte så mycket. Johnny fick dock ta hans om nattmatningen då jag knappt vaknade när hon var hungrig. De få timmarna sömn jag fått de senaste nätterna tog ut sin rätt. Jag var så trött att jag trodde jag var full när jag la mig eftersom det kändes som hela rummet snurrade. Jag vaknade till när han gick och la sig och hann fråga om hon hade rapat, och det hade hon. Kommer en film jag vill se ikväll också, men jag får se hur jag orkar. Kanske om jag sover en stund på dagen, men det gör jag ju aldrig!
I vilket fall som helst är det mysigt att faktiskt kunna ha ostörda filmkvällar tillsammans med Johnny igen. Förr vaknade ju Julia hela tiden om hon inte låg i mitt knä, men nu somnar hon för natten mellan 20.00-21.00 och sover som en stock även när hon ligger själv, och vaknar inte förren magen kurrar. Ibland inte ens då, så vi får väcka henne.

Februari är månaden då allting händer i våran familj! Alla födelsedagar i alla fall. Okej, kanske inte alla, men större delen;

2 februari - Andreas födelsedag + mammas dödsdag
10 februari - Pappas födelsedag
16 februari - Faster Britts födelsedag + mormors födelsedag
21 februari - Morbror Tommies födelsedaf
22 februari - Morbror Lasses födelsedag + Kusin Hannas födelsedag
25 februari - Puckens dödsdag (min vovve)
28 februari - Saras födelsedag (egentligen den 29) + min och Saras namnsdag (Maria)

Så det är en rätt körig månad, dessutom eftersom den kommer så tätt inpå december med Jul, Nyår och semestrar. Fast värst blir det väl för Julia då.

Hejdå.

...hur stolt jag är över Julia. Hon har verkligen växt de senaste veckorna och det gör allt så himla mycket lättare. Hon gråter inte alls lika mycket längre. Jag kan t.ex lägga henne i vagnen för att gå på toaletten utan att behöva bryta strålen och kissa färdigt när tillfället ges nästa gång. Det är nästan aldrig några tårar vid blöjbyte längre och inte heller när det är baddags. Hon tittar sig mest omkring och försöker ta in allt nytt. Hon sover långa stunder åt gången på dagarna och är vaken mycket längre än innan och ligger gärna och busar med oss då. Att sitta i knäet och titta på TV är också en favoritsysselsättning. Nu har vi fått köpt Miniform och gett henne innan varje måltid sen i fredags och det har verkligen gjort underverk! Knappt någon magknip alls har hon och inga problem med bajsningen längre. Förr brukade hon få kämpa som en galning för att utföra sina naturbehov, men nu går det jättebra. Är så fruktansvärt tillfredsställande att hitta lösningar som gör sin bebis tillvaro mindre ansträngande. Hon sover jättebra på nätterna också. Äter bara en gång på natten, och somnar nästan direkt efter att hon är färdig och blivit rapad. Dessutom sover hon där vi lägger henne. Ibland har jag henne bredvid mig i sängen, ibland sover hon i vagnen och, nytt för den här veckan, ibland i sin egen säng. Så många milstolpar vi stött på och tagit oss förbi de här 7 veckorna har jag nog inte varit med om sen...jag själv var 7 veckor. Fast jag hade ju kolik, så det kan ju inte ha varit roligt för min stackars mamma, som dessutom hade en fyraåring att ta hand om.

Jag och Johnny har haft filmkvällar både i fredags och igår Förstår inte hur jag orkar med att sitta uppe och titta på film till klockan 00.00 på kvällarna när jag blir väckt runt 06:30 och sen håller igång hela dagen. Johnny har börjat ta nattpasset eftersom han ofta fortfarande är vaken vid 01.00-01.30. Jag sköter annars gärna matningen annars. Känner att jag vill ha den närheten med henne även om jag inte ammar, men samtidigt känns det riktigt skönt att ha ett val. Jag kan överlåta det till honom ifall jag är så trött att jag inte orkar hålla ögonen öppna. Vi börjar komma in i en rutin som passar oss alla, och det känns så rätt! Vi brukar sitta i sängen tillsammans alla tre och gosa och busa beroende vilket humör Julia är på. Vi älskar att se henne utvecklas och gå från det lilla okontaktbara knytet hon var när hon föddes, till den bebis hon är nu och så småning om, det barnet hon kommer bli. För var dag som går ser vi hur hennes personlighet framträder mer och mer och det är en stark sådan. Speciellt envisheten. Undrar var den kommer från? ;)

Nu var det nog det sista ni hör från mig tills imorgon.
Godnatt!

Inget solsken i världen kommer ens i närheten av värmen jag känner när jag möts av detta tandlösa leende. Spelar ingen roll hur gnällig natten har varit och att tröttheten hänger i som en enveten förkylning. Ett av dessa leenden skulle bota det allra sjukaste i mig! ♥

Efter morgonmålet satt Julia i mitt knä och tittade sig omkring. Hon har blivit så nyfiken nu, och vill kunna titta på allt runt omkring sig. Hon tycker om att ligga på någons axel för då ser hon mycket bättre och det spelar ingen roll hur många varv i lägenheten vi tar, allt är fortfarande lika spännande och reaktionen densamma. Hon får stora ögon och munnen öppnas till hälften. Ofta rinner det även lite dreggel ur den. Hon vrider på huvudet från ena hållet till det andra, och ska hinna se allting på samma gång. Men det är ju inte så konstigt, allting är ju helt nytt. Tänk att något då vardagligt och tråkigt som ett kylskåp, eller en plastsked, kan vara så roligt att titta på. Jag brukar ställa mig framför spegeln med henne. Det är ganska underhållande faktiskt. Hon vet ju inte att det är sig själv hon ser, men mig känner hon ju igen. Man ser verkligen undran i hennes blick när hon ser mamma framför sig när hon också är bredvid och håller henne. Tror det kommer bli jättebra när vi får låna babysitsen. Hon tycker ju att det är skittråkigt att ligga ner. Det funkar i vagnen några minuter, men leksakerna som hänger där börjar bli rätt uttjatade då hon haft dem sen BB. Hon vill ju se världen runt omkring henne, inte ett par randiga tyggetinger (eller vad det nu ska föreställa). Ska även inskaffa mig en bärsele!

Hur som haver! När hon satt där och finurlade i mitt knä framför facebook kände jag hur hon börja ta i och jag hörde hennes typiska bajsstön som hon gör när hon tar i. Jag var inte förvånad direkt då hon alltid bajsar efter maten på morgonen. Jag lät henne sitta och hålla på ett tag för att vara säker på att hon blev färdig. Snart kände jag hur hon slappnade av och skitlukten fyllde rummet. Jag skulle då lägga henne i vagnen för att blöta ner några tvättlappar och hämta en blöja etc. Jag satte handen under rumpan på henne och kände då att det var väldans varmt och klibbigt där. När jag tittade på handen såg jag att hela lillfingret var gult och kladdigt. Jag lyfte upp henne och mycket riktigt hade det runnit utanför så halva hennes ben var nerskitet. Kunde ju inte lägga ner henne i vagnen då, så Johnny fick stiga upp och fixa ordning allt för mig. Inte nog med det! Jag hade en vit hoodíe från Everest, som jag fick låna av Tessie när jag var gravid, på mig. Ni kan ju gissa vilken färg den har nu! Myspys sådär på morgonkvisten!

 Älskade skitungen min ♥

Igår pratade vi med Julias farmor, Selma, i Brasilien. Johnny hade inte pratat med henne sedan månaden innan han åkte därifrån då han inte hade hennes mobilnummer. Så fort hon hörde vem det var i luren började hon gråta av lycka. Vi fick veta att det hänt en plycka med Julias lille kusin (som förövrigt föddes den 12 januari och är döpt efter Julia; Julio). De har inte haft råd att betala varken elen eller gas till spisen så de har lagat mat på öppen brasa utanför huset. Lille Julio hade råkat få kokade olja på bröstet och de har legat inne på sjukhuset med honom i flera dagar, Selma och lillens mamma Kathielli. Detta innebar att Johnnys yngsta syster Bruna har fått stanna hemma från skolan med de tre andra barnen, Nicole, Nicholas och Fabiano. Hon är bara tretton år gammal, och älskar skolan. När vi var där och hälsade på grät hon floder i panik när inte skolbussen kom och hämtade upp henne. Hon var helt otröstlig. Dock kom den efter ett tag så hon kom iväg till skolan i alla fall.
Johnny var i alla fall alldeles knäckt när han hörde detta och ville helst sätta sig på första bästa plan hem för at hjälpa dem. Han sa till sin mamma att han skulle åka hem den 1 mars, men hon ville inte det. Hon ville att han skulle stanna så länge som han kan här med mig och Julia. Att det är vi som är hans ansvar nu. Jag känner verkligen med honom. Han känner så stort ansvar gentemot sin mamma och lillasyster. Jag fattar inte varför inte någon av hans andra syskon kan räcka ut en hand då båda bor i Brasilien och har jobb. De bryr sig lite för mycket om sig själva. Men det är ju inte heller rätt att Johnny, som till skillnad från dem, faktiskt har en egen familj nu, ska behöva ta hand om alla andra också. Jag bestämde i alla fall att vi får skicka ner lite pengar till dem så de kan betala elen och laga ordentlig mat så det inte behöver hända något med lillkillen, eller någon av de andra barnen för den delen. Julio var hemma nu i alla fall och mådde bra med tanle på omständigheterna. Johnny sa att han var väldigt hes när han grät.

Johnny skulle ringa upp några timmar senare då Selma slutat jobbet, och vid det laget hade jag gått och lagt mig men inte somnat. Jag lyssnade på vad Johnny sa och hörde att han pratade om mig hela tiden. Nyfiken som jag är kunde jag inte somna, så när han var färdig ropade jag in honom för att få veta vad som hade sagts. Han berättade att han hade talat om för sin mamma vilken bra mamma jag är. Och att jag hela tiden går och kollar mig i spegeln för att beundra min smala kropp samt hur sjuk jag blev utav mina såriga bröstvårtor. Hon sa då att det inte alls är ovanligt när det är första barnet, och hon borde ju veta. Hon har trots allt ammat 7 barn! Hon sa också att hon saknar mig. Och lilla Nicole frågar efter mig; "Cade e tia Maria?" (-"Var är moster Maria?"). Tro det eller ej så saknar jag dem också. Kommer bli så annorlunda nästa gång jag träffar dem. Sist var jag grinig och sur hela tiden. Grät för ingenting, men sen var jag ju faktiskt gravid också, och Selma förstår ju graviditetshormoner! Ser jättemycket fram att få träffa dem, att se hur mycket barnen har växt och träffa det nyaste tillskottet Julio. Fast när jag kommer ner kommer inte han vara det nyaste då Johnnys andra syster Anny också väntar smått. Också det en pojke som borde komma till våren någon gång. Men mest av allt ser jag fram emot att få visa upp mitt egna lilla mirakel, Julia!
 

Nicole och Nicholas




Fabiano (han älskade mig)



Hej.

Jag saknar verkligen min mage! Blir lite avundsjuk av att se gravida kvinnor när jag är ute. Jag saknar inte direkt graviditeten i sig, med illamående, smärtor etc. Men fysiskt sett har jag aldrig känt mig vackrare än när jag hade en stor, rund mage att släpa omkring på. Älskade att sitta på kvällarna och känna Julia sparka inuti mig. Att buffa lite på magen och känna hur hon knuffade tillbaka. Självklart är jag överlyckling att hon är här hos oss och skulle inte vilja spola tillbaka tiden alls. Men det är något speciellt med att vara gravid ♥

Minns att jag tyckte jag var skitstor här.
 Nu ser jag att det lätt skulle kunna misstas för en gasig mage.




Var påväg till barnmorskan.




Sara fotograferade mig första gången hon var och hälsade på
efter jag hade flyttat in till Göteborg.




Älskade min fina mage!




Vid den här tiden började det bli jobbigt. Kunde inte resa mig
ur soffan/sängen själv utan fick ha någon som putte på.




Här var det riktigt jobbigt. Hade gått 4 dagar över tiden och känslorna
var kluvna. Ville bara få ut Julia samtidigt som jag ville att det
skulle dröja till efter nyår. Julia löste det bra med att dyka
upp första dagen på det nya året!










 

Det här är ju inte nådigt! Snart kommer vi väl inte kunna titta ut genom fönstret här hemma, och då bor vi ändå på andra våningen. Hade ju hoppats på att det inte skulle komma mer snö, men det blir ju aldrig som man hoppas. Önskar just nu att någon bestämde över vädret så jag hade någon att beskylla. Och hade denne någon funnits hade han fått med mig att göra kan jag meddela!
Ja, det är ju tur att det är helg i alla fall så vi inte behöver ta oss ut. På veckorna har jag saker att göra och ställen att besöka så jag skulle ju uppskatta om det kunde avta tom måndag. En dag som denna är det bara att dra för gardinerna så man slipper se det, och drömma sig bort till varma, soliga ställen där det enda vita så långt ögat kan nå är sockret i Caiprinhaserna!

Jag börjar längta innerligt tills vi kan flytta härifrån nu. Inte så att jag direkt vantrivs, är bara så extremt trött på människorna som åker vagnarna. Tanterna som kryper fram med sina dramaten och aldrig låter en passera. När vi var påväg till spårvagnen efter att ha varit och handlat igår hamnade vi bakom en tant med en stor, överfylld dramaten. Inte nog med att hon gick som om hon blandat kaffet med bromsolja på morgonen, hon gick inte rakt så det var omöjligt att försöka komma förbi henne. När vi kommer fram till stationen vill jag köra in Julia i kuren för att det ska läa runt henne, men det kunde jag ju glömma! Folk stod i kuren med en dryg meter mellan varandra så det gick verkligen inte att köra in barnvagnen, och inte ett ar*el flyttade på sig. Jag och Johnny fick därför stå på varsinn sida vagnen och luta oss lite över den samt lägga filten, som hon egentligen skulle ha på sig, över vagnen.
När vi kommer på vagnen sedan ställer sig någon kille med sin armbåge en halv cm från mitt huvud så jag får stå hukad hela vägen och så fort vagnen guppade till slog jag i mig på honom. Men han reagerade inte ens. Kände för att tåa honom på smalbenet med ett par stålhetteskor, men jag hade inga. Dessutom parkerar tanten med dramaten sig själv och väskan mitt vid dörren, tillsammans med en annan tant med en lika stor och otymplig väska så när vi skulle av med vagnen gick det inte att komma förbi. När tanterna inte gjorde något åt saken blev jag förbannad och pressade på vagnen ordentligt så den ställde sig på deras väskor, och vägrade flytta på mig. De stod där och drog i sina väskor och jag tittade på. Till slut kom vi ut och jag började svära över dumma människor för Johnny, samtidigt som jag med bestämda ben ledde vägen till pizzerian!

Hejdå.

Julia somnade i mitt knä så jag testade att lägga henne i sin säng igen. Det gick lika bra den här gången, och hon sov där tills hon var hungrig. Flera timmar fick jag på mig att fixa en ny header till bloggen, som jag velat göra typ sen hon föddes men inte har haft tid till innan. Vet inte om jag kommer behålla just den här så länge, men den funkar ett tag i alla fall.
Nu ligger pluttan nymatad (och nyspydd) i sin vagn och tittar på sina leksaker. Man ser verkligen hur hon utvecklas och växer. Inte bara utseendemässigt utan även till sättet. Har även märkt att hon känner sig trygg i lägenheten, då hon nu klarar av att ligga ensam ett tag, så länge vi är i närheten. Den första tiden ville hon ligga hos mig, för det mesta. Men Johnny fungerade ibland också. ;)
Igår började hon försöka härma mig när jag pratade med henne. Jag sa "Ja-a" och då sa Julia "a-a". Lät jättegulligt, så jag var tvungen att testa igen, och hon svarade. Även idag på morgonen gjorde hon det. Jag älskar verkligen att se hur hon växer, min lilla Skruttunge! :)

Johnny har fått mersmak för döttrar. Han ville så himla gärna ha en pojke när jag väntade Julia och när det blev en tjej såg han helt ställd ut. Vi var ju så förberedda på en pojke och även jag blev en aning överraskad. Men så fort vi fick med henne upp på BB och låg där och gosade med vår nya lilla flicka förändrades hans önskan drastiskt och hon var precis vad han hade velat ha. Härom kvällen satt han och gosade med henne medan jag gjorde mig redo för kvällen. Helt plötsligt tittar han på mig med ett barns ögon och säger "Jag känner mig så glad när jag håller i henne. Hon är det vackraste jag sett! Jag har aldrig känt såhär förut..." och jag förstår precis hur han menar. Hon ger en så mycket glädje oavsett vilket humör hon själv är på. Sedan fortsatte han "Jag vill ha fler flickor. Två till! Kanske en pojke." Så roligt att höra från någon som praktiskt taget gick och blev religiös när jag plussade bara för att kunna be till De högre makterna om en pojke.
Han vill gärna att nästa barn ska komma så snart som möjligt, och tyckte inte alls att det var nödvändigt med något preventinmedel. "Don't worry about that..." sa han och blinkade åt mig med ena ögat. Men där var det stop! Visst, även jag ser fram emot nästa tillskott, men just nu är jag väldigt nöjd med Julia och vill ge henne den tid hon behöver och även hinna få ordning på ekonomi samt uppehållstillstånd innan vi ens börjar planera för barn nr2. Och det tycker ju han också när han tänker på det.

 

           


Hejdå.   

 

Ojojoj vad jag måste lägga band på mig nu! Hade precis skrivit ett långt inlägg och så försvann allt. Spontant sliter jag tag i datorn och är sekunder från att slänga den i golvet och hoppa på den likt Homer Simpsons som är arg på sin hatt (fast han har väl ingen?). Orkar verkligen inte skriva om allt igen!

- Kajsa har varit här i helgen och tagit hand om oss med ordentlig mat, nybakade bullar, hemmagjorda semlor (med vaniljsås, mandelmassa är ingen favorit) och jättetrevligt sällskap!

- Idag ska vi till MVC för min efterkontroll.

- Undrar vilken av Johnnys vänner som läser min blogg..?


Sammanfattning av vad jag skrev innan. Kanske jag uppdaterar mer detaljrikt senare, men hoppas inte för mycket ;)

Hejdå.

Lilla stumpan har börjat med något konstigt mat och sovschema. Sover skitlänge och äter inte alls lika ofta längre. Igårkväll åt hon runt 19.00 och somnade sedan. Runt 22.00 vaknade hon till så vi fixade mat till henne. Hon fick lite bröstmjölk, direkt från källan, och sedan lite bebysemp. Men hon ville inte ha alls. Hon åt litegrann och sen började hon bara gallskrika. Jag la henne i knät och vips så hade hon somnat om igen. Sedan vaknade hon inte förren runt 04.00 i morse. Tycker det är lite konstigt, men man kan ju inte tvångsmata henne. Är hon inte hungrig så är hon inte, och vill hon äta så skulle hon ju säga ifrån. Små barn matvägrar inte!

Igår var vi hos tant doktor angående Julias navelbråck och jag kan med lättnad meddela att det inte blir någon operation, i alla fall det första året, men troligen inte alls. Hon klämde och tryckte på magen och bråcket för att försäkra oss om att Julia inte har ont av det, och det hade hon inte. Sedan kände hon på kanterna runt bråcket, som är en förstorad navel på insidan, typ. På de flesta barn växer det ihop av sig självt och de brukar vilja ge det en ärlig chans. Vi ska på återbesök om ett år för att kontrollera hur mycket det växt ihop. Har det inte hänt någonting alls kanske man funderar på operation, annars brukar man avvakta tills barnet är 3-4 år innan man gör det. Jag hoppas självklart att det växer ihop av sig självt så de slipper operera henne. Det är ju absolut inget farligt, så länge det är mjukt. Blir det hårt, blått och Julia verkar ha ont ska vi ge henne smärtstillande i form av stolpiller och sedan försöka trycka tillbaka det. Om det inte går får vi skynda oss in till akuten. Det betyder att det är tarmen som trycks ut och inte får syre. Hon sa dock att just eftersom bråcket är så stort finns det gott om plats så det är väldigt, väldigt ovanligt att det skulle ske, så jag är inte särskilt orolig.

- Fick en fin och söt kommentar av någon! =) Undrar vem du är?

Idag ska vi till familjerätten och registrera Johnny som pappan till skrutteluttan. Kanske vi ska registrera hennes namn också, så hon slipper kallas "Flickebarnet Hansson" och blir den hon föddes att bli, Julia Hansson Dos Santos.

Vi har även ändrat oss angående Johnnys hemresa. Vi ska ansöka om förlängt visum ett par månader. Jag vill så himla gärna ha ett vårdop för Julia, och Johnny måste ju vara med. Dessutom är det bättre om jag skulle få tillfälle att åka till Brasilien i år eftersom hon kommer vara lite äldre. Ju äldre hon är, desto bättre.

Var och fixade ett abbonnemang igår då det kan bli dyrt att ringa med kontantkort och det har hänt flera gånger att just när man behöver ringa som mest är pengarna slut. Har samma nummer som innan, och ringer fortfarande med Telenor! Har ny telefon dock!

Rosa såklart :D





Hejj!

Några saker som jag innan tog för givet, eller avskydde att göra, uppskattar jag nu lika mycket som livet självt. Nästan, i alla fall!

- Duscha!
Vatten är min grej! Älskar att duscha/bada och gör det gärna länge och ofta. Innan Julia föddes kunde jag sitta i duschen och spola riktigt hett vatten över hela kroppen i timmar. Fanns gånger jag somnade där och Johnny fick komma in och väcka mig. Nu är jag glad bara jag hinner bli ren. Lyxduschar med rakning och pealing är ju bara att glömma!

- Diska/Städa
Det tråkigaste jag visste förr var att diska tätt följt av städning, men nu ser jag det inte på samma sätt. Nu är det en stund med egentid. Har nästan blivit terapeutiskt att stå och gnugga bort fastbrända makaroner och saftkladdiga glas. Blir sur om jag inte får göra det. Detsamma med att dammsuga lägenheten. Älskar att kunna lägga Julia hos Johnny och dra fram min F.D värsta fiende för en städbalett. Hur sjukt är det?

- Handla
Brukade hata att öppna kylskåpet och inse att någon basvara som smör eller bröd var slut. Det betydde att jag skulle tvingas ta mig ut i det kalla vädret och gå hela vägen till spårvagnen och åka 2 hållsplatser. Brukade rusa igenom affären och när jag sen kom hem upptäckte jag att jag hade behövt mycket mer. När jag väl kommer iväg själv till affären nu kan jag slå ihjäl en halv dag bara genom att titta på konserver.

- Springa
Var inte direkt min favoritsysselsättning innan jag blev gravid. Gjorde det några ggr i veckan mest för att känna mig duktig och kunna unna mig något sött utan att riskera att mitt samvete vred sig i själen. I slutet av graviditeten började jag sakna det och det har hållit i sig. Har visserligen inte sprungit särskilt mycket efter Julia föddes, men det var en gång då jag och Johnny varit i stan och det var svinkallt ute. Jag joggade bredvis Johnny som drog vagnen nästan hela vägen hem från spårvagnen. Det var mest för att hålla värmen, men vad skönt det var!

Och lite saker som jag upptäckt att jag faktiskt kan göra, som jag inte trodde förr:

- Planera
Har alltid varit aningen oorganiserad. Tar saker som de kommer och väntar gärna till sista minuten, men på senare tid (sista månaden) har jag fått en grym framförhållning. Kokar upp massa vatten inför Julias måltider, då är det bara att värma till lagom värme istället för att försöka kyla ner nykokat etc etc.

- Göra massa saker samtidigt
Trösta bebisen och fixa hennes mat. Byta blöja och kolla mejlen. Laga mat och diska. Ja, listan är lång. Det gäller att vara produktiv och få gjort så mycket som möjligt på så lite tid som det går.

- Ha koll
Börjar få stenkoll på saker runt omkring mig. Vet alltid vart sakerna jag behöver befinner sig. Napparna t.ex. Har ca. 10 st och två är för stora än. På något mystiskt sätt händer det oftare än sällan att alla är helt väck när vi behöver dem som mest. Men jag gör aldrig mig själv besviken, bakom soffkuddarna, under sängen, i vagnen, bakom TV:n, i tvättkorgen, oavsett var de ligger så hittar jag dem. (Naturligtvis tvättar jag dem innan jag stoppar dem i Lillskruttans lilla högljuda mun).

Ja, på många plan blir man verkligen som en helt annan människa när man blir mamma. Och det kommer så automatiskt och fort att det är skrämmande. Det är som att andas, man behöver inte tänka på det. Det bara händer. Hela mammarollen är ju en läroprocess som man nog aldrig blir fullärd i, men intutionerna man får med sig från början är oersättliga. Hur fort man lär sig att höra skillnad på sitt barns gråt, hunger eller trötthet? Bara lite myssugen, kanske? Detta underlättar såklart en hel del, då det gör en till en lugn förälder. Det hjälper ju inte något att jag blir hysterisk när Julia gråter, för då blir ju hon lika hysterisk själv och då går det aldrig att lugna ner henne. Jag trivs verkligen med att vara mamma och ser fram emot att få se min dotter och familj växa. Börjar redan fundera ut namn som passar till Julia.

Sleten mamma men söt bebis :)

Julia har precis ätit frukost och ligger nu invirad i en mysig filt, med en annan mysig filt som huvudkudde och sussar och snarkar så gulligt. På BB sa de att barnen sover bättre på dagarna, men Julia föredrar att sova på nätterna och mornarna. Hon äter runt 20.00 tiden och sedan somnar hon. Vid 21.00 - 21.30 går jag och lägger mig med henne och däckar direkt. Ca. 3 timmar senare vaknar hon för nattamaten och då fixar Johnny det eftersom han vanligtvis fortfarande är vaken vid den tiden. Då brukar jag passa på att ge henne en torr blöja eftersom hon är så lugn efter att hon ätit. Sedan somnar hon igen, och jag med. Nästa gång hon vaknar är mellan 03.00 och 04.00 beroende på hur mycket hon åt målet innan. Efter hon ätit det målet bajsar hon. Alltid! Då byter jag igen, och så blir det lite prat och mys innan hon somnar igen och sover till runt 07.00-08.00. Har räknat ut att jag sover mellan 7-9 timmar/natt. Det är mer än jag sov sista tiden under graviditeten.

Svar till Michelle:

Det har vi också undrat över. Johnny främst såg mycket frågande ut när hon kom ut och var lika vit som jag. -"Maria...she is white...?"
Pratade med min farbrors fru om det, som kommer från Kenya och när min kusin föddes var hon också alldeles vit och hade massa mörkt rakt hår. Hon blev brunare med tiden och fick lockigt hår så jag tror att det kommer ske med Julia också. Det kan ju dock vara så att mina gener var mer dominanta, men jag tvivlar på det. Vi får se med tiden, men hon blir nog lite mörkare i alla fall.

Klockan är ju bara halv nio så det har inte hunnit hända så mycket att skriva om än. Vi ska försöka ta oss till migrationsverket idag. Inte försöka, vi ska ta oss dit! Sen blir det lite handling på Lidl som vi upptäckt bara ligger en statoin här ifrån. Billigt och bra!! Kanske vi åker in till stan en stund om vi orkar det. Kan vara skönt att komma hemmifrån lite.
Vill så gärna åka ner och hälsa på alla på dagis i Åsa, men jag vet inte om jag vågar det nu pga alla baciller och bakterier som brukar härja där i de här tiderna. Influensa, förkylning och det värsta; Vinterkräksjukan! Behöver inte vara jätteorolig för Julias skull eftersom barn i hennes ålder sällan åker på magsjukor, men för mig. Jag drar åt mig det som en liten magnet så jag väntar nog ett tag innan jag tar mig dit.

Hon har Johnnys plutmun i alla fall.


TCHAU!

Spenderade hela lördagen med Jossan och det var nog den mysigaste lördagen på länge. Var orolig när Sara flyttade eftersom hon är den jag alltid umgås med utan att umgås särskilt mycket. Vi kan vara i samma rum utan att behöva prata eller socialisera med varandra överhuvudtaget. Känns skönt när det är så avslappnat och jag visste inte vem jag skulle göra det med nu, men igår påmindes jag om hur avslappnad jag känner mig med Jossan. Känns så bra, för då har jag någon jag kan oumgås med några mil närmare än stockholm.
Iofs har jag kommit så mycket närmare många av mina vänner under tiden jag var gravid och nu efter att Julia föddes. Mickan har jag absolut kommit närmare och jag är så glad över att vi hittat tillbaka till varandra. Att vi får barn så tätt är med största sannorlikhet en bidragande faktor. Min vänskap med Madde och också blivit starkare nog mycket för att vi bor närmare varandra nu och därför kan träffas oftare. Det hjälper ju en del. Madde är verkligen en klippa i stormen! På tal om klippor så har vi Kajsa, som varit så himla hjälpsam och uppmuntrande under de jobbiga månaderna när Johnny var i Brasilien och jag bodde i Åsa. Hennes små överraskningar och presenter som kom på posten och de långa kvällarna vi satt och pratade på msn. Sen är det ju min kära Tilda i stora staden Stockholm. Tilda är Tilda och det har hon fortsatt med under hela tiden och hon skänker definitivt mitt liv glädjeglimtar med sina funderingar och dilemman. Love ya, guys ;)

Hur som haver, nu var det ju hemma hos Jossan vi var! Julia vaknade ganska precis när vi kom fram och det var matdags inte jättelänge efter det. Sedan blev det presentöppning, fick den sötaste lilla klänningen i rosa med bruna prickar på och ett par bruna leggins till det i storlek 62 så det blir perfekt till våren. Efter det serverades kladdkaka med massa grädde, och det smakade vill jag lova. I stort sett resten av helgen var vi plankade i soffan och tittade på gamla bilder på Jossans dator och skrattade gott år minnena som bilderna förde med sig. Efter middagen, som bestod av fläskfile, pasta, spenatblad och fetaost, blev jag jättegodissugen och det var ju trots allt lördag. Jossan erbjöd sig passa Julia medan jag kilade till Hemmakväll och tjackade lite karra. När jag nästan var tillbaka ringde Jossan och när jag klickade fram samtalet möttes jag av en iltjutande Julia och en stackars skärrad Jossan som bad mig skynda. De båda lugnade ner sig när jag kom! ;)
Påväg till godisaffären ringde min "substitutmamma" från när jag var liten. Hon bodde granne med oss och hade 3 barn som alltid varit som mina syskon. Hon hade berättat för minstingen, som inte är så liten längre, att hon blivit moster och trots att vi inte pratat sen midsommar visste hon direkt att det var jag. Jag pratade med dem samtidigt som jag plockade godis så det slutade med att jag fick med mig 1kg lösgodis. Sitter här och kämpar med det fortfarande!

Idag fick vi besök av morbror Andreas och moster Tessie. Andreas hade suttit och tittat på bilderna jag har på Julia på min facebook och börjat sakna henne. Han vill inte missa för mycket heller, och i den här åldern händer det så mycket. De kom hit och gosade och lagade mat. Kebab med pommes frites, supergott! Nu sover Julia sött i sin vagn, Johnny vilar på sängen och jag har datorn och TV:n för mig själv. Ska snart titta på Blåsningen och frossa i godis! Hoppas ni haft en trevlig helg!

Egobild på mig också idag :)




So long.

Jag har länge undrat om det spökar här. Tror jag iofs om alla ställen jag bor på. Kanske jag har ett litet husspöke som förföljer mig vartän jag flyttar? I vilket fall som helst så ser jag - saker - i ögonvrån väldigt ofta. Vet inte vad det är men det rör sig. Här om natten vaknade jag till, utan att veta varför. Jag skulle sätta mig upp för att kolla till Julia som sov i sin vagn och såg då att leksaken som hänger ovanför henne dinglade omkring. Vagnen var helt stilla, men leksaken rörde sig. Jag blev dock inte uppskrämd eller orolig, tvärtom, helt kolugn. Det var som att jag bara visste att hon mådde bra och jag somnade om. Dessutom är det inte sällan Julia ligger och tittar någonstans där det inte finns något alls. Inte ens ett sken från en lampa, utan det är helt tomt. Hon ligger och "pratar" till det tomma stället i lägenheten, och det gör hon bara när någon pratar till henne annars. Jag har dock försökt att inte tänka på det, och tills igår har det gått bra. Men vid Julias nattmål berättar Johnny för mig att han hör någon prata. Han förstår inte vad som sägs, men han hör rösten. Otäckt. Fast jag skulle nog sätta mina slantar på att det är mamma. Jag blir ju inte rädd när det rör sig i ögonvrån eller när Julia pratar i väggen. Känner mig väldigt tillfreds och då borde det ju vara en "godartad" ande. 

Idag ska jag hem till Joss och mysa med henne och Julia. Girlsnight in liksom. Ser fram emot det en hel massa då det var jättelängesen vi träffades, jag och Jossan. Över 2 månadersen, säkert närmare 3. Johnny ska ha filmkväll med sina vänner här så jag har lovat att hålla mig undan några timmar. Han ska möta upp mig i centrum när hans vänner åker hem så jag slipper åka själv. Jag har kommit in i en paranoid fas igen så det känns skönt att slippa åka hem hela vägen själv!

Hej sålänge.

Det ser ut som om det skulle kunna bli fint väder idag. Solen är synlig bakom grannhusfasaden, så chansen finns ju. Funderar på att kanske ta Julia på en liten prommenad i så fall, men det har jag ofta tänkt utan att göra något åt saken. I vilket fall som helst behöver vi åka och handla, så hon kommer få lite frisk luft i alla fall. Hon är fortfarande snorig, men på BVC sa dem att det är bra med lite frisk luft.
Igår fick hon prommenad, vill jag lova. Jag skulle ta mig till försäkringskassan och tog henne med mig. Bara det att sist jag var där åkte jag bil, så jag visste inte hur jag skulle ta mig dit från vagnhållplatsen. Så jag började helt enkelt bara traska på måfå åt ett håll som verkade bra. Det var vattnigt och slaskigt  hela vägen så jag fick en liten swimmingpool i mina uggs. Behöver verkligen nya skor! Hur som haver så var min utvalda väg inte rätt. Jag gick och gick och visste verkligen inte vart jag var på väg. Till slut såg jag en sväng som jag tyckte jag kände igen. Trodde vi hade svängt där med bilen sist, och i så fall skulle det ligga precis runt hörnet. Opptimistiskt skuttade jag dit, men hade fel. Igen. Av en händelse råkade jag titta över på andra sidan vägen, och där såg jag det. Hade jag vetat vägen från början hade det tagit mig ca.5 min att gå dit, istället för typ 25. Men nu vet jag i alla fall.

Papprerna var inte alls så krångliga att fylla i som jag tyckte det verkade som. Väntade inne på försäkringskassan i mer än 30min för att få hjälp med att fylla i papprena på en dryg minut. Men nu är det klart i alla fall, och ni anar inte hur skönt det känns. Har jag tur kommer jag få pengarna i slutet av februari, annars blir det i mars. Jag sökte from 1 januari, då Julia föddes, och de månaderna som har gått kommer jag att få retroaktivt. Uppfattade jag det som. Tycker iofs det verkar för bra för att vara sant. Inte kan väl jag ha sån tur!?
Jag däckade på soffan igår kväll igen. Har gjort det 3 kvällar i rad nu. Johnny och jag skulle titta på film. Först "City of God" och sen "Walking Tall" men jag sussade sött nån halvtimme in i den första filmen. Tydligen väckte Johnny mig 5 min innan den andra skulle börja, men det minns jag inte ens. När den var slut vaknade jag till liv. Då hade jag sovit i massa timmar. Vi åt litegran och gav Julia mat och sedan gick vi och la oss. Julia vägrade dock att sova i vagnen i natt. Hon är lite gnällig, tror det är pga förkylningen. Hon vill ligga nära hela tiden, annars är hon inte avslappnad. Så hon fick sova bredvid mig inatt. Ibland kan det ju få gå bra. Det är ju så mysigt. Ska koka upp lite koksaltlösning idag och droppa in lite i hennes näsborrar. Hoppas på att det hjälper det tjocka att släppa lite. Måste vara jobbigt för henne, stackarn.

So long.

Jag har alltid gillat onsdagar, av någon anledning som jag inte vet. Kanske det går tillbaka när jag var liten och gick i lågstadiet då mamma var ledig på onsdagar och det betydde att jag slapp gå på fritids. Fast jag har för mig att jag gillade att vara på fritids. Kanske är det bara för att det betyder att det efter onsdagen bara var torsdagen kvar innan fredagen, och fredagen = halvhelg. Eller kanske gick det något bra program på onsdagarna när jag var yngre, typ "Tre Kronor" eller något annat jättebra och det är det jag förknippar det med. Oavsett orsak så gillar jag onsdagar!

Den här onsdagen hade jag massa planerat. Eller ja, tre saker i alla fall. Men det visar sig att jag inte kommer kunna utföra allt det jag hade velat få gjort. Det är nämligen så att Julia inte är helt frisk. Stackarn är alldeles tjock i näsan och hennes ögon kladdar, så jag vill ta ut henne så lite som möjligt. Vi har ju tid hos BVC så dit får vi ju ta oss i alla fall, men det är ju inte så långt. Vi får dock skjuta på migratonsverket några dagar, även om det gör mig rätt stressad att inte ha varit där än. Men Johnny och jag måste ju båda vara med, och jag tror det kan vara en bra ide att ha med Julia också. Ha bevis på att vi faktiskt har ett barn tillsammans.
Jag tänkte i alla fall ta mig till socialkontoret och se om de kan hjälpa mig med papprerna. Annars får jag väl åka vidare till försäkringskassan, men det är ju inte hela världen. Detta kan jag ju göra själv, utan både pojkvän och barn.

Madde kommer till eftermiddagen och hälsar på också. Ska blir trevligt. Är alltid roligt att ha lite sällskap, någon att prata lite med, förutom Johnny. Inte för att han inte duger att prata med, men jag träffar ju honom varje dag. Inte bara träffar, vi är med varandra 24 timmar om dygnet. Det är ett mirakel om jag kan berätta något som får honom intresserad och vise versa. Vi är i stort behov av att träffa utomstående. Att få in lite nytt till vårat slutna liv. Önskar bara att vintern kunde vara över snart och våren kunde komma så vi kunde vistas ute mer utan att riskera att komma hem med kallbrand eller förfrusna luftvägar. Så trött på vinter och snö nu att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Ta mig till varmare ställen, snälla Någon!?

Titta vilken liten docka ♥

Nu har Julia snart sovit i 3 timmar. Större delen av den tiden alldeles ensam i sin vagn. Hon vaknade när jag reste på mig för att bädda åt henne, men när jag la ner henne somnade hon efter en stund. Utan att jag behövde stå där och vagga henne. Ett stort steg i utvecklingen!

Jag har hunnit med en hel massa saker här under tiden hon har sovit. Har diskar och städat rent i köket. Det var verkligen behövligt, hade inte ett rent glas i skåpet. Diskade även alla Julias nappflaskor och kokade dem tillsammans med alla hennes nappar. Har förberett för hennes nästa måltid, genom att koka upp vatten, och för badet som är väldigt nödvändigt idag. Jag har till och med både hunnit koka upp och dricka blåbärssoppa! Så nu ligger jag ett antal steg före, vilket lättare gör att jag kan slappna av. Jag trodde dock att hon skulle ha vaknat vid det är laget, men mindes sedan att hon slukade 180ml till frukostmålet, så hon står sig nog en stund till. Jag är redo för henne när hon börjar bli sugen i alla fall ;)

Later.

Idag fyller Andreas, min bror, 27 år. Grattis brörsan!!

Var även 10 årsedan på dagen min mamma dog. För 10 årsen levde hon, men bara i ca. 1,5 timmar till. Inte klokt hur tiden går fort. Jag minns det som om det var igår. Fast det kommer jag antagligen alltid att göra, oavsett hur många år det går. Det är ju ingenting man glömmer direkt.
Vi har tänkt mer på mamma nu den senaste tiden än någongång under de 10 åren hon har saknats oss. Sedan jag blev gravid och mer efter det att Julia föddes. Hon borde ju vara här och njuta av sitt första barnbarn. Vara riktig mormor och sticka små koftor och mössor. Här är hon säkerligen. Hon svävar utan tvekan runt och håller koll på oss. Men det blir ju inte riktigt detsamma. Hade varit roligt att ha henne här, men det är väl livets trista gång...

Trodde jag skulle bli rikigt, riktigt sjuk igår. Runt 11 tiden började det knipa i magen litegran och på två röda hade det ökat från lite magknip till nära döden ont. Kunde inte gå rakt utan tog mig fram som en krok här i lägenheten. Trodde att det var kräksjukan som var på gånh och tyckte det var så typiskt. Haft tillräckligt med åkommor den senaste månaden tycker jag. Men jag la mig i en varm dusch och typ somnade, och efter det blev det mycket bättre. Jag hade ont hela dagen, och har fortfarande, men inte alls som igår morse. Känns lite som magkatarr, men jag kan inte påminna mig om att det gjorde så fasanfullt ont. Finns väl olika stadier på det också. Det är bättre i alla fall, men inte helt bra, så jag vet inte om jag kommer orka åka hem till Joss, vilket var planen. Det är riktigt tråkigt, eftersom jag hade sett fram emot att få träffa henne. Jaja, vi hinner med det också!

Så det blev ingen BVC igår heller, utan imorgon istället. Funderar på att göra imorgon till en dag att uträtta någraa viktiga familjeärenden; BVC, socialen/försäkringskassan, migrationsverket. Det sista är jag så osäker på var jag ska, men det börjar bli lite bråttom då Johnny nu bara har en månad kvar här. Skulle vara hemskt om han tvingades åka tillbaka till Brasilien. Utan oss. Får kolla upp besöksadressen på internet...

Gullungen min ligger just och snarkar i på mina ben då jag sitter i skräddarställning. Borde lägga henne på sin sovplats så hon ligger själv, men dels så är jag för lat och dels så är det så mysigt att ha henne här. Inatt var hon så söt, hon låg på sin plats i sängen efter att ha ätit och fått ny blöja. Jag satt i sängen och fixade täcket och filten jag ligger på, då jag tycker det är alldeles för kallt att sova på lakanet. När jag tittade på henne såg jag att hon låg och tittade på mig, och när hon såg att jag tittade tillbaka fick jag världens finaste leende. Sen började hon "prata" en stund innan hon blev trött och gnällig. Vi har sovit gott sen dess, båda två.

Jag är så hungrig nu. Tänkte gå och äta lite blåbärssoppa och knäckebröd med ytterst lite smör på. Får nog bestämt ta något mer på mig då jag tycker det är alldeles för kallt här i lägenheten. Till sommaren kommer det troligen vara alldeles för varmt, eftersom fönstrena är såna som släpper in tempen utifrån. Dåliga fönster helt enkelt, men jag föredrar att vara för varm framför för kall. Hatar att frysa!!

Vi hörs, hörni!

- Julia sitter just nu, "as we speak", i mitt knä och bajsar. Betyder det att jag är en toalett...?


Igår var pappa här och hälsade på. Han skulle hjälpa mig att fylla papprena för föräldrapenningsansökan, men han fattade ungefär lika like som jag vad som skulle fyllas i, så jag ska åka till socialkontoret idag och se om någon kan hjälpa mig där. Hoppas bara jag inte måste åka till försäkringskassan, Det orkar jag inte med!
Idag är det BVC dags också. Ska kontrollväga och mäta Julia för att se till att hon växer som hon ska. Är rätt säker på att hon lägger på sig som hon ska, men lite nervigt är det ju alltid. Ska bli spännande att se om hon växt något på längden. Eller hur mycket, rättare sagt för det lär hon ju ha gjort. Har ju inte mätt henne sen hon föddes och då var hon 48cm. Vet inte om det är något mer de ska kolla upp, så det blir en överraskning i så fall. Hon har verkat vara lite orolig de senaste dagarna och en aning gnällig. Ska prata med dem om det. Jag tror det är för att hon är lite snuvig. Näsan täpper gärna igen sig, särskilt när hon gråter. Men vi får se.


Så mycket mer har det inte hänt så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Kanske det händer mer under dagen. I så fall kan det ju hända att jag uppdaterar igen ikväll, om tiden ges.

Ha det bra!