13 september 2009 - Kalasat klart
Allt känns mycket bättre nu efter att ha varit hos extrafamlijen. Alla familjemedlemmar som jag inte har i min riktiga familj finns där. Jag har en mamma, en mormor, en morfar och en syster. Sen finns ju en till farmor, en pappa, gammelfaster och styvmödrar som jag tycker om och alla bryr sig om mig, som om jag faktiskt var en del av deras familj på riktigt. Vi har ätit god mat, tårta och massa kakor, så jag ör nöjd. Sara och kunde även klämma in lite kortspel, som vanligt. Vi ses ju inte lika ofta eftersom det har blivit sån distans mellan våra hem igen sen jag flyttade tillbaka ner till Åsa. Ska på spelkväll hemma hos hennes mamma i Kungsbacka någon fredag. Det ser jag fram emot. Ska bli jätteroligt att ha något att göra en fredagkväll!
Jag, Sara och Love (Saras bror, som fyllde år) var de yngsta, och fick sitta vid "barnbordet". Jag och Sara skrattade lite och undrade hur gammal man var tvungen att vara för att få bli uppgraderad till "vuxenbordet" för nu är vi ju trots allt 21 och 22. Antar att vi är fast där så länge vi är den yngsta generationen. I den yttre världen betraktas vi oftast som vuxna. Unga, men ändå vuxna, medan vi i hemmet fortfarande är barnen. Vi satt tysta och roade oss åt vad de pratade om vid det andra bordet. Det var det vanliga, med vissa artighetsfraser "Hur går det för dig nu då?". "Har ni fått ordning i stugan?". "Känns det bra med den nya rullatorn...?"
Efter detta var det Mat-Tina och Ingvar Olsberg som kom på tal, och sen slank Mikael Persbrandt in på ett hörn. Honom visste de äldsta inte ens vem det var. Vi tittade på varandra och konstaterade att vi nog aldrig vill bli placerade vid vuxenbordet. Vi hade ju mycket roligare med att kasta servetter på varandra och göra oss fåniga vid vårt bord.
Julafton kom på också den på tal. Känns som om man börjar planera inför julen tidigare och tidigare för varje år, och ändå har inget blivit bestämt förren veckan innan. Jag är inte säker på var jag kommer att hålla til på julafton, men en sak är säker; - Det blir inte på BB! Jag tänker fira jul hemma. Jag ska göra det! Så det så!!
Så var det bestämt...
Jag, Sara och Love (Saras bror, som fyllde år) var de yngsta, och fick sitta vid "barnbordet". Jag och Sara skrattade lite och undrade hur gammal man var tvungen att vara för att få bli uppgraderad till "vuxenbordet" för nu är vi ju trots allt 21 och 22. Antar att vi är fast där så länge vi är den yngsta generationen. I den yttre världen betraktas vi oftast som vuxna. Unga, men ändå vuxna, medan vi i hemmet fortfarande är barnen. Vi satt tysta och roade oss åt vad de pratade om vid det andra bordet. Det var det vanliga, med vissa artighetsfraser "Hur går det för dig nu då?". "Har ni fått ordning i stugan?". "Känns det bra med den nya rullatorn...?"
Efter detta var det Mat-Tina och Ingvar Olsberg som kom på tal, och sen slank Mikael Persbrandt in på ett hörn. Honom visste de äldsta inte ens vem det var. Vi tittade på varandra och konstaterade att vi nog aldrig vill bli placerade vid vuxenbordet. Vi hade ju mycket roligare med att kasta servetter på varandra och göra oss fåniga vid vårt bord.
Julafton kom på också den på tal. Känns som om man börjar planera inför julen tidigare och tidigare för varje år, och ändå har inget blivit bestämt förren veckan innan. Jag är inte säker på var jag kommer att hålla til på julafton, men en sak är säker; - Det blir inte på BB! Jag tänker fira jul hemma. Jag ska göra det! Så det så!!
Så var det bestämt...
Kommentarer
Trackback
