Inte utan min Dotter

    Nu har jag vaknat alldeles automatiskt. Ingenting väckte mig. Jo, skulle vara den satans hungern då, men jag får ju nästan skylla mig själv eftersom att efter de sju bitarna sushi jag åt innan 19:00 igår var det enda jag åt en kexchoklad. Inte bra att gå och lägga sig med så tom mage. Så nu sitter jag här och äter "nattmacka", som det rätt mycket känns som, och är så trött att det gör ont ungefär överallt. Man kanske är det bra om jag kommer till mötet idag sliten och tärd. De flesta människor (utan hon på vikariepoolen i Kungsbacka) har ju en viss nivå av sympati i kroppen, och ser jag riktigt bedrövlig och medtagen ut, kanske den väcks. Något jag lärt mig med åren är att alltid spela på folks sympati och samvete. Hemskt kanske att utnytja de goda folkets svagheter, men ibland måste man göra allt för att få det man vill, eller som nu, behöver.

Vi får se...