Inte utan min Dotter

Julafton imorgon då! Är vi redo? Inte ett dugg! Huset ska städas, maten ska lagas och kläder ska tvättas. Har inte gjort någonting de senaste dagarna pga sjukdom. Julia har ju fortfarande luftrörskatarr och både Linn och jag har blivit riktigt förkylda, med hosta och snoriga näsor. Jag hatar verkligen sjukdomar! Som tur vad kommer julen bli lugn så det behöver inte vara så speciellt. Bara städa undan det mesta och julbordet kommer inte vara gigantiskt. Det jag ska tillaga är köttbullar och Janssons, samt steka prinskorv. Ganska okomplicerat!

 

Idag "fyller" Linnsan 5 hela veckor, och det firaade hon att bajsa. Två gånger! Första gången sen i fredagsmorse, och vad jag har gått och väntat på det. Även om hon inte har verkat störd av bristen på bajsblöjor och det faktiskt inte är särskilt ovanligt hos helammande barn, så har jag känt en viss oro över det. Så det var nära inpå halleluja-sång och fyverkerier när jag idag öppnade blöjan och möttes av det där bekanta kladdet. Även när hon fortsatte bajsa utan blöja kunde jag inte sluta känna glädje. Det är ju löjligt egentligen hur larvig man blir över konstiga saker när man får barn. Jag menar, hur många utan barn kan förstå glädjen man kan känna av en blöja fylld med gul, geggig avföring? ^^

 

Dagen har dock inte bjudit på något mer oväntat. Det har städats inför julen. Dock inte klar än på långa vägar, men det kommer ju en helg också! Dessutom är det bara pappa, Andreas, Tessie och Albin som kommer, så om inte huset blänker till den grad att man kan spegla sig i golvet, så är det ingen som direkt bryr sig. Och skönt är väl det, för med all såpa i världen skulle jag aldrig lyckats få det här golvet spegelblankt! ^^

Julias hosta har varit någolunda bättre under dagen. Hon har fått några attacker, men inte alls lika illa som i förrgår. Hon klarade till och med natten med bara en dos hostmedicin. Jag försökte övertala henne att ta en till när hon vaknade vid 22, men hon vägrade. Hon tyckte den nya hostmedicinen var "blä". Får se hur det blir ikväll.

 

Nu sitter Jonny och tittar på film på Tv:n. Julia kollar på "Dora" på Jonnys dator och jag sitter här, vid min dator, och...fördriver tiden ^^ Familjenöjen såhär på onsdagskvällen =p

 

 

Dagen efter vi kom hem från BB med Linn vaknade Julia med en sån där mysig höstförkylning! Vi som hade klarat oss i stort sätt hela hösten - eftersom hon knappt varit på dagis. Det hade hon inte nu heller, men på något sätt hade de förbannade virusen letat sig fram till henne i alla fall. Jag fick ångest i alla fall, och funderade på att ringa till BB och fråga om jag fick komma tillbaka. ^^ Den här förkylningen har i alla fall inte släppt sen dess. Det verkar som hon varit bättre vissa dagar, men sen har det kommit tillbaka typ tusenfalt någon dag senare. Igår nådde det väl sin topp, då hon hostade konstant i typ 12 timmar! Började strax efter lunch, då hon la sig på soffan för att sova en stund. Hon hade precis somnat när hon fick en hostattack. Hon försökte dricka för att lugna det, men det hjälptes inte - upp kom hela lunchen, först på vardagsrumsbordet och sen på toaletten!

 

För att förkorta historien skedde detta två gånger till under kvällen. Inte lika mycket dock, eftersom hon inte hade ätit precis innan. Men jag ringde till Vc idag på morgonen och fick en tid innan lunch. Tog inte så lång tid innan läkaren kommit fram till att det är luftrörskatarr, bronkit. Uppenbarligen är det ju inte så illa som det låter, men illa låter det! Jag fick en klump i magen när han sa det, men han lugnade mig snart genom att berätta att det inte är sällan vanligt virus vandrar ner så man får detta, och det är absolut inget farligt, även om det låter som hon är påväg att hosta lungorna ur sig. Jotack! Vi fick en lite starkare hostmedicin som förhoppningsvis kan underlätta för hene på natten. Hon behöver ju sova, stackarn! Nu vågar hon ju inte sova på dagen heller, eftersom hon kräktes igår...suck!  Har i alla fall fått en förklaring till varför hennes aptit varit så kraftigt försämrad den senaste tiden. Jag trodde det var någon uppmärksamhetsgrej, att hon inte tyckte jag gav henne tillräckligt med uppmärksamhet. Men hon har ju haft ont och det har varit jobbigt för henne! Inte för att jag är glad över att hon har ont, men jag är glad att det inte var jag som orsakat det...

Jaja, det självläker inom en månad, så Julia kommer få fira jul med detta! Tur att det kommer bli en lugn julafton och att det inte smittar!

 

Linns nästäppa är dock klart förbättrad, yees!! (Peppa, peppa) Men en annan har gått med magkatarr hela jäkla dagen... suck

 

Den här bilden tog Jonny på mig inne i ett provrum dagen innan Linn föddes. Jag köpte för övrigt den "Vuxenpyjamasen" som jag provar på bilden, trots att jag höll på att kvävas av skrattattacken jag fick när jag såg mig själv iklädd den! Men det är nog det bästa köpet jag någonsin gjort! Bodde i den på BB, och det var så fantastiskt skönt att inte ha några skarvar runt magen, och inget tight i grenen.

Hur som...! Efter att Julia föddes så saknade jag att vara gravid. Riktigt mycket, saknade jag det! Å andra sidan hade jag haft en väldigt smärtfri graviditet med henne, i alla fall de sista månader. Inga krämpor, ingen foglossning - ingenting! Jag saknade min mage så himla mycket, och satt typ och tittade på bilder på den hela dagarna. Men nu! Åh, den glädjen jag varje dag känner över att inte vara gravid - obeskrivbar! Jag älskar att jag kan vända mig om i sängen utan att bli andfådd. Att kunna sova på mage, och att promenera i vanlig promenadfart. Att inte behöva ta stöd för att resa mig upp från soffan, och slippa springa på toaletten 10ggr/timme. Listan kan göras hur lång som helst!

 

Det är så himla skönt att inte vara gravid!

En vecka kvar till julafton, och man märker att Julia än så länge inte har något som helst begrepp om tiden. För hade hon haft det hade hon varit mycket mindre lugn än vad hon är, och tjötat hål i skallen på mig. Det var hon iofs på god väg att göra igår då hon råkade få syn på vårat julklappsgömställe. Större delen av dagen frågade hon om alla paketen var hennes och att hon ville ha dem. Jag sa: "Då måste du vara snäll *klapp klapp* Och vänta tills julaftons kväll". Nä, det sa jag inte, men jag sa att hon fick vänta till julafton. Det gillade hon inte! Men nu verkar hon ha glömt av dem, eller slutat tänka på dem i alla fall. =)

 

När pappa J kommer hem idag tror jag att jag och Jullan ska baka lite pepparkakor. Morfar har nämligen köpt både deg och formar till oss och han lämnar dem till J på väg till jobbet i eftermiddag. Och imorgon tror jag det blir en promenad för Linnsan och mig ner till centrum och handlar hem de ingredienser som fattas till att baka lussekatter. Har jag inte gjort sen innan Julia föddes, så det är faniken på tiden, tycker jag! :) Inte bara för att jag är så sugen på det ^^ De sista julklapparna ska inhandlas också, men det blir i slutet av veckan! :)

 

Det är med dåligt samvete, det känns ju som något obligatoriskt som kommer när man får barn - och sen dubbelt upp när man får barn nummer två! Jag har alltid dåligt samvete, mer eller mindre, gentemot någon av flickorna och aldrig i mitt liv har jag önskar mig förmågan att kunna vara på två ställen samtidigt så mycket som jag dagligen gör nu.

 

Jag får dåligt samvete mot Julia för att jag inte kan vara tillgänglig 100% av tiden, som jag alltid kunnat innan. Jag är lika less som hon på att höra mig själv säga "Du får vänta lite!", trots att jag vet att hon måste lära sig att ha tålamod och att allt inte kan ske omedelbart när hon vill det! Och för det mesta förstår hon väldigt bra, och sätter sig då och väntar. Men ibland, när det är något som fattas henne (sömn, mat etc) så kan hon bryta ihop totalt. Antingen blir hon jätteledsen eller jättearg. Och det är tungt! Inte för att jag har varit ovetande om hennes fruktansvärda humör förut, tvärtom. Men man vill ju inte att ens barn ska vara ledsna eller arga! Man vill höra skratt och se glada miner helst jämt. Men det går ju inte.

 

Sedan är det Linnsan. Min Linn. Hon är så himla enkel och okomplicerad och ger aldrig sin morsa panikattacker genom att gråta okontrollerat och vägra bli tröstad. Hon är nöjd så länge hon har mat i magen och en torr blöja typ.Som M på BVC sa, "Allt annat är extra", vilket då menas att andra barnet nöjer sig med de grundläggande behoven. Massa uppmärksamhet och ligga i famnen etc, det är lyx som man får när tiden finns (läs: När storasyskonet sover/är på dagis). Det är ju skönt på ett sätt att det är så, för hade Linn redan nu varit lika uppmarksamhetskrävande som Julia är så hade vi nog gått under! Men å andra sidan tycker jag att det känns lite fel. Tänker på all tid jag hade för Julia när hon var spädis. Hade inga direkta andra ansvar, så kunde sitta hela dagen med henne och kramas och prata med henne etc. Försöker nu att ta varje tillfälle i akt att göra detta med Linn också. När Julia inte är hemma, eller om hon är nöjd framför en film/barnprogram, då kan jag ta upp Lillfisen och kramas lite extra med henne <3

 

Idag har vi i alla fall delat på oss! Jonny tog med sig Julia till Göteborg där det hålls Capoeira-event under dagen, och jag och Linn stannar hemma. För även med sin pappa behöver Julia lite egentid! Och stimulans! =) På tal om stimulans, tror någon tycker mamma har en för lugn morgon. Det änna brakade till bortifrån vagninsatsen...^^

 

 

 

 

Linnsan sov inte jättelänge innan. Hon har somnat, vaknat, somnat, vaknat etc, hela kvällen. Hon brukar annars sova väldigt mycket på kvällarna, men just ikväll har det inte verkar som om hon har kunnat komma till ro ordentligt. Nåja, kanske hon sover ännu längre stunder mellan målen i natt istället! Hade ju varit behövligt, med tanke på att jag fortfarande sitter uppe ^^ Ska snart bli ändring på det, dock!

Hon fick sitt bad i alla fall, Linnsan. Och hon verkade nästan tycka det var lite mysigt! Eller, mer som att hon börjar fundera över om det är så illa att hon måste gråta. Hon tänkte på saken, liksom! Tills hon var klar och kom upp på skötbordet. Då vart det lite för kallt för hennes smak och, trots att jag virade in henne i sin badrock så fort som möjligt, blev hon smått förbannad. ^^

Men efter att ha blivit insmord med Miniderm och fått på sig en torr blöja samt ren pyjamas (i storlek 62, då jag glömde hänga de andra efter att ha tvättat dem tidigare idag) så verkade hon rätt nöjd med tillvaron! Nu har hon i alla fall somnat så jag ska nog se till att komma i säng jag med!

 

 

 

Idag är hon en hel månad, min lilla Linnsan. Har gått lika fort som det alltid gör. Hon växer, frodas och utvecklas för var dag som går! Fantastiskt egentligen, hur mycket som skett på bara en månad. Den första tiden sov hon ju mest hela tiden! Inte för att hon inte sover mycket nu, men vakenstunderna är mycket längre, vilket är roligt!

 

Det har inte hänt så mycket här idag. Linnsan och jag var med Tessie och handlade, pellets och mat, men det är väl det enda som skett som avviker från vardagen! Julia däckade på soffan strax efter 19 och nu har vi fredagsmys framför filmen "Charlie St Cloud" som går på 3:an. Har sett den ett flertal gånger tidigare, men tycker det är fin så kan lätt se den igen! Sån är jag ^^ Dock funderar jag på att missa några minuter av den för att gå och ge Linnsan sitt fredagsbad. Se om det är någon förändring på reaktionen den här gången. Föregående veckor har hon inte uppskattat det alls...vi får se! ^^

 

 

Idag är det Lucia, om någon har missat det. Julia har också namnsdag. Hon heter ju faktiskt Lucia i mellannamn, efter sin farmor. <3 Vi har dock inte firat den speciellt alls. Igår var vi dock och fikade på dagis hela familjen. De har ju inte luciatåg på dagis, då barnen på avdelningen är såpass små att det inte skulle vara någon ide. Luciakronorna och stjärngossestrutarna skulle flyga och ungarna skulle stå och grina efter sina föräldrar och hellre vilja vara hos dem. Tveksamt om Julia skulle göra det sistnämnda! Det första är dock en garanti!

 

Vi fikade i alla fall, lussebullar och pepparkakor bjöds det på, och massa prat med andra föräldrar. Särskilt en annan mamma som, precis som jag, nyligen fick sin andra dotter (dessutom heter den äldsta också Julia!) Trevligt att byta lite erfarenheter!

När vi kände oss nöjda och gick mot hållplatsen upptäckte vi att bussen vi skulle ta hade blivit inställd, så vi skulle få vänta över en timme i kylan. Jag vägrade såklart, då jag avskyr att frysa och inte har någon bra vinterjacka. Så vi gick och satte oss på pizzerian och åt middag! =)

Vid 20 tiden var vi hemma och då var det i säng med storbarnet och sedan väntade ett par timmars magknip från lillbarnet. Tycker så synd om henne när magen krånglar! Det enda som hjälper är att jag har henne på axeln och liksom studsar. Inte så farligt, om man inte är trött som ett vrak! Hur som, till slut somnade hon på mig och fick ligga kvar där tills storasyster kom in vid 01:30!

Denna nästäppa som Linnsan dragit på sig (eller fått slängd på sig av en, välmenande men lite närgången, storasyster) är något av det mest segdragna jag har varit med om. På fler än ett sätt! Dels så verkar det aldrig vilja försvinna och dels så är det som kommer ur näsan när jag använder nässugen väldigt segt! Tycker synd om lillan som har svårt att sova vissa gånger pga det. Droppar i koksaltlösning och bröstmjölk för fullt, och nässugen går varm här hemma. Allt för att underlätta det för henne. Men mamman sover mindre än för en veckasen! Sover så himla lätt, så vaknar vid minsta ljud. Vilket känns rätt bra! Vill gärna vakna när hon har det jobbigt pga nästäppan.

 

Idag har det inte hänt mycket! J var ledig från skolan, men åkte ändå in för att lämna Jullan i morse. Hon behöver umgås lite med barn i sin egen ålder och leka av sig. Två dagar i veckan är egentligen alldeles för lite, men det är den enda lösningen just nu. Öppna förskolan, kanske, men på något sätt känns det mer som ett bacillbad än vad hennes dagis gör! Antagligen något som sitter i skallen på mig eftersom det var där Julia drog på sig kräksjukan för två vintrarsen! Vill aldrig(!) ha det hemma igen, även om det nog kan vara svårt att undvika. *Peppa, peppa*

 

Imorgon däremot händer det grejer, då jag först ska vara på BVC för läkarbesök runt 11. Sedan är det luciafirande på dagis, men precis som förra året är det inget luciatåg, utan fika, prat och sånger barn och föräldrar tillsammans. Mysigt! Köpte glitter till Jullan att ha i håret <3 Kommer bli första gången jag åker buss med Linn! *Scaaary!!* ^^

Idag har det varit kalas för Albin igen! Barnkalas, den här gången. Förra veckan var det ju för släkten. Och eftersom vi är både släkt och barn, så fick vi komma båda gångerna. Lyx! Smörgåstårta och gofika är ju verkligen lyx! Så vi är nöjda och glada nu.

 

Har väl inte hänt jättemycket sen sist! Tant Sara var här i torsdagskväll och hälsade på oss. Julia vart skälaglad hela dagen och slutade inte tjata om att "Tant Sara ska komma!" Vi fikade, tjötade och Sara fick underhålla och leka med Julia en del också. ^^ Fick en "fylla i bok" till/om Linnsan, med Elsa Beskov motiv. Jag älskar fylla i böcker, och Elsa Beskov motiv så det var perfekt! Redan samma kväll fyllde jag i så mycket jag kunde. Inte jättemycket dock, har ju bara gått 3 veckor ^^

 

Idag är det 18 dagar kvar till julafton, och igår fick jag inhandlat nästan alla julklapparna. Har några kvar, men de viktigaste är färdiga. Var på ullared med Tessie, Frida och Albin. Och Linnsan såklart! Hon får ju liksom vara där jag ( =maten) är. Julia fick vara hemma med pappa, och de hade tydligen haft en riktig kalasdag med massa lek ute i snön. Ja, snön kom ju i måndags, och trots Julia har varit lite förkyld och hostat sig röd på kvällarna kändes det nästan som barnmisshandel att inte låta henne gå ut och leka. Så jag plockade på henne och Linnsan massa kläder och gick ut! Linn sov gott varmt nerbäddad i vagnen medan Julia och jag sprang runt som galningar och kastade snö på varandra. Tyvärr så är det ju inte kramsnö än, så vi kunde inte göra en snögubbe vilket var planen. Men vi hade roligt i alla fall!

 

Vad jag har fått sova i natt! På riktigt! Gick och la mig vid 22 och fick sova till 03 innan Linnsan ville äta. Hon åt dock inte jättemycket, men somnade om och vaknade vid 06:30 och ville ha lite till. Dock låg jag ner och ammade då, vilket jag vanligtvis inte gör eftersom jag tenderar att somna ifrån och då får inte Linnsan rapat. Men jag trodde att det var dags att gå upp eftersom stora flickan låg bredvid och var också vaken - ingen chans att jag skulle kunna somna om liksom! Trodde jag ja! Kl. 09 vaknade jag och då låg båda flickorna bredvid och sov. Så mysigt! Men dags att gå upp och få i oss lite frukost.

 

Idag är det ju första advent, så ska väl försöka få fram lite sånt därnt, julgrejer. Julgardiner etc. Får se var vi har gjort av det efter flytten! Troligen nere i källaren.

 

Tänkte försöka mig på en förlossningsberättelse medan den inte är allför avlägsen så jag glömmer av allt! Man har ju en tendens att göra det, har jag märkt ^^

 

Allt började den 13/11. Julia hade fotografering på dagis och detta är något som är mycket viktigt för mig. Så för att J skulle slippa gå runt och vänta ut tiden för att kunna hämta henne igen så bestämde jag mig för att följa med in till kungsbacka och spendera dagen där med honom. Vi gjorde några ärenden, åt lunch och inhandlade de första julklapparna till Jullan. Hela dagen hade jag sammandragningar. De var inte direkt smärtsamma, men tillräckligt obehagliga för att jag var tvungen att stanna när de kom. Det tryckte på så mycket neråt att jag trodde att hela härligheten skulle explodera vissa stunder. Troligen var det Linnsan som fixerade sig.

 

Efter mellanmålet hämtade vi upp Jullan och åkte hem. Kvällen fortsatte som alla kvällar; middag, dusch, nerkoppling och godnattsaga för Julia. När jag låg och läste saga för henne började jag känna att det gjorde ont i ryggen och magen. Men jag var inte säker på om det var förvärkar eller på rikigt, så jag låtsades inte riktigt om det. När jag gick och la mig kom de mer regelbundet, ungefär var 10:de minut. Jag sa det till Jonny och han sa åt mig att försöka sova lite, för det säkert var på gång. Jag trodde inte det var på gång, för jag hade ju intalat mig själv att jag skulle vara gravid resten av mitt liv! Men jag kunde ju inte neka till att de gjorde ont, värkarna. Även om de inte kom så tätt så kändes det och snart fick jag börja koncentrera mig på andningen för att ta mig igenom dem. Jag försökte sova, men det var ju rätt lönlöst. Vid 22.30 skickade jag ett sms till Tessie och uppdaterade henne. Fick dock ångest av tanken på att behöva åka in mitt i natten! Ville inte väcka Julia och dra ut henne i kylan. Så jag bestämde mig för att inte åka in förrän på morgonen!

 

Så jag låg hela natten i sängen och klockade flåsande värkarna. Försökte hitta bekväma liggställningar/sittställningar/ståställningar, men vem försökte jag lura? Man kan inte vara bekväm under värkarbetet. Då hade det ju inte varit på riktigt! När klockan var runt 05 kom Julia in och la sig bredvid oss, och ca. 1 timma senare gick jag upp efter att ha väckt henne ett flertal gånger. Jag gick ner och satte på tv:n och hämtade en banan - vilket tog typ 15 minuter!

07:30 vaknade Julia och då kom Jonny upp också. Jag ringde till förlossningen och barnmorskan tyckte vi skulle komma in. Så jag ringde till Tessie och förberedde henne, och när Jonny gick över med Julia ringde jag taxin. Och pappa som i ca. 1 vecka ringt i tid och otid och frågat om ungen skulle komma nångång. Han var rädd att jag skulle glömma att meddela honom.^^

 

Taxin var snabbt här och när jag hoppade in fick jag förmaningen att inte föda i bilen utav taxichauffören - på skämt, såklart! Vi var framme på förlossningen vid 08:30 och blev inskrivna. Fick en barnmorskestudent som hade 2 förlossningar kvar för att få till legitimation. Hon frågade mig om jag ville bli hennes nummer 49, och sa att jag hellre vill bli 50, så om hon kunde springa och förlösa någon snabbt, då jag ville ha ut den här ungen innan lunch, så vore det bra. ^^

När hon skulle undersöka mig blev jag nervös att det inte skulle vara aktivt värkarbete än, och att jag bara skulle vara öppen 2-3 cm. Hade känts som ett jäkla bakslag! Men jag blev glatt överraskad när hon konstaterade 5 cm. Halvvägs!

 

*Amningspaus*

 

Sådär!

Efter ca. 45 min hade jag öppnat mig ännu en centimeter, så det verkade som det skulle gå fort det här, skönt! Bm var dock inte helt nöjd med bebis - Linns - hjärtkurva. Den var okej, men inte perfekt. De ville få dit en skallelektrod för att kunna hålla bättre koll på henne. Så de fick göra hål på hinnorna så att vattnet gick, och sedan satte de dit den. Nu fick de ju full kontakt men de var fortfarande inte helt nöjda med resultatet och mina värkar var effektiva, men lite för glesa. Jag hade liksom stannat på 6-7cm. Jag frågade om det inte var dags att sätta in värkstimulerande dropp, men det brukar man ju göra först efter 3 timmar utan framsteg. Bm frågade mig om jag ville ha lavemang, då att tömma tarmen kan resultera i att värkarna kommer tätare. Jag var lite tveksam i början, men bestämde mig snart för att ta det. Vad som helst för att få ut bebisen innan lunch! ^^

Efter lavemanget blev tryckkänslan helt olidlig och jag visste inte vad jag skulle göra av mig själv. Det enda som kändes okej var att sitta på en pilatesboll och ha J trycka med full styrka på var sidan av min höft. Dock fick jag inte sitta så alltför länge eftersom de ville undersöka mig igen. Upp och lägga mig på sängen igen, alltså, vilket var ungefär det allra värsta jag kunde tänka mig. Jag ville inte ligga på rygg! Men till slut fick de upp mig på sängen i alla fall, och fick undersökt mig. Ingenting hade hänt! Jag började känna mig rätt hjälplös och ynklig. De frågade om jag inte ville sätta en spinal i alla fall, för att försöka ta toppen av den här tryckkänslan som jag hade så ont av. Det krävdes lite övertalning (gillade inte EDAn under min första förlossning så ville inte ha något den här gången), men då de nästan kunde lova att det skulle bli bättre så gick jag med på det.

 

Narkosläkaren kom in och presenterade sig, samt frågade hur jag mådde. Minns att jag svarade "Jag vill dö". Haha...^^

Hon började förbereda spinalen och jag började känna hur det tryckte på - ännu mer - och jag ville krysta! Så jag krystade, trots att jag egentligen vet att man inte ska göra det om man inte öppnat sig fullt. Bm var dock snabb och tittade efter, och då visade det sig att jag faktiskt hade öppnat mig fullt ut! Från 6-10cm tog det bara några minuter. Så de hann inte med någon spinal! Jag trodde först att de skulle förlösa mig på 6-7cm och tänkte att jag ju kommer gå sönder på alla håll och kanter i så fall! Men min kropp ville krysta, så jag krystade!

Dock blev mina krystvärkar glesa igen så lillan satt fast i ett obehagligt läga lite för länge - vet inte hur länge eftersom själva krystningsarbetet tog 12 min - men BM förvanade mig och sa att hon kommer ta med henne ut direkt när hon är ute.

Så när Linn kom blev hon snabbt avnavlad och sedan rusade de iväg med henne. Jag skickade Jonny att följa med och låg sedan med hjärtat i halsgropen och tårfyllda ögon och väntade på det där skriket som man så gärna vill höra. Jonny kom snart tillbaka med en bild på sin telefon för att jag skulle få se hur hon såg ut! Han sa att allt var bra, hon behövde bara lite "starthjälp". Sköterskan som var kvar med mig i rummet öppnade dörren till rummet och lät det ljuvligaste skriket flöda in. Att ett bebisskrik kan vara så lättande! Snart kom de in med henne och hon såg så fin och frisk ut! 13:07 kom hon, så innan lunch blev det kanske inte. Men inte långt därifrån!

 

Jag har inte haft lust, ork, tid att blogga sen Linn kom. Vi har jobbat på att anpassa oss efter vår nya familjkonstruktion, och jag kan, med facit i hand, konstatera att det är så mycket mer komplicerat att ta hem en liten bebis till en storasyster än vad det är att ta hem en bebis bara till sig själv.

Det har varit rätt dramatiskt för Julia vissa gånger, och utbrotten hon har fått har inte varit nådiga. Tack och lov aldrig på lillasyster, som hon avgudar! Nej, det är jag och Jonny som får ta skiten. Men det får vi väl leva med, det är ju trots allt vårat "fel" ^^ Men nu har vi varit hemma i 2 veckor och det börjar släppa. Rutiner börjar komma och Julia börjar acceptera att mamma inte kan ge henne samma konstanta uppmärksamhet som hon kunde göra förr. Hon har dessutom börjat inse att pappa funkar helt okej till mycket också. Han kan till och med vara roligare än morsan ibland! :) Så vi jobbar vidare på det och Jonny tar med sig Julia för att komma hemifrån och hitta på lite roliga saker. Är ju inte rättvist att hon ska sitta hemma med mig, som är så bunden och tråkig, hela dagarna! :p

 

1 december idag! Albin fyller 1 på måndag, helt otroligt! Han föddes ju igår...? ^^ Idag är det i alla fall släktkalas. Nästa helg är det barnkalas, och eftersom vi är både släkt och barn får vi komma på båda kalasen! =D Dessutom är det bara 1 månad kvar tills Julia fyller 3 år. Min stora lilla tjej <3 Är väl dags att börja förbereda lite barnkalas här också! Idag är det ju också mammas födelsedag. Hon skulle ha fyllt 59 idag om hon hade levat.

 

<3 Grattis mamma, vi saknar dig <3

Skrev just ett långt inlägg om dagen, men när jag skulle publicera så raderades allt. Normalt? Inte ett dugg! Skjut mig, vad irriterad jag blir!

 

Hur som, skrev egentligen bara att dagens Bm-besök gick bra, men att jag fick mina första smärtsamma sammandragningar på vägen därifrån och har sedan haft molvärk i både rygg och mage mest hela dagen. Kvällen har jag spenderat med att städa, tvätta, hänga tvätt, möblera om, duscha samt dricka hallonbladste! Så nu ska vi se om vi inte kan sparka igång det här snart! ^^

 

Idag hade vi en lugn morgon, jag och Julia. Som vanligt vaknade jag under natten av smärtorna som blixtrar från nerven och låg med det i ett par timmar innan de smärtstillande verkade. Julia sov enda till klockan 05 i sin egen säng, och kom in strax innan J skulle upp till jobbet. Skönt att slippa dela säng med båda två en längre stund ^^ Kan blir trångt!

Hur som, vi vaknde när Tessie ringde halv 9 och informerade om att de tömde sopporna idag. Eftersom vi bor i slutet av en T-korsning (längst till höger på det liggande sträcket), så kör de inte in på vägen, utan vi får ställa ut sopptunnorna. Detta är något som vi glömmer titt som tätt, och även hade gjort den här gången, därför ringde Tessie. Jag skyndade upp och slängde på mig kläder och rusade (läs: gick så snabbt jag kunde) ut. Dock såg jag i de andras sopptunnor att Ragn-sells redan varit där, så jag missade det! Men, men...sen var jag i alla fall vaken ^^

 

Efter lunch gick jag, Julia, Tessie och Binbin bort och hälsade på dagiset jag brukade jobba, innan barn och allt. Julia hade jätteroligt, och Albin verkade rätt road också, tills han somnade efter mellis. Vi var där ett par timmar innan vi fortsatte ner till apoteket där jag fick hämtat ut medicinerna. Så ikväll kanske jag får sova lite bättre! Jihaa...!

Tessie käkade middag här också, hamburgare. Julia var gnällig och grinig under kvällen, men trodde bara det var för att hon var trött. Dock, efter maten när hon satt och gjorde kvällspinket och jag borstade hennes tänder började hon gråta mer och mer. Jag fattade inte vad som var fel, hon var helt otröstlig! Till slut lyfte jag upp henne, och då började hon hulka, och sen kaskadspydde hon över mig, lillasysters skötbord och mest hela toalettgolvet. Härligt! Trodde aldrig det skulle ta slut, men det gjorde det givetvis till slut, och då gick hon och duschade med pappan - min annars så mammiga dotter ville inte att jag skulle följa med!? - så jag blev kvar och sköljde först av alla kläder, handdukar, mattor som fått kräk på sig och la det sedan i tvättmaskinen. Sedan fick jag tvätta överdraget till skötbordsmadrassen för hand och hänga upp den och till slut var det golvets tur. Så där kröp jag runt på knä, halvnaken och med magen nästan hängandes i golvet! Men rent blev det! ^^ Det verkade dock inte som det var något mer med det, då det har varit lugnt med Julia sen dess. Det är inte första gången hon kräks efter att ha gråtit mycket. Hon har så känslig kräkreflex så hon kräks lätt av att hosta eller gråta. Inte så mysigt, stackarn :(

Imorse ringde klockan 07:00. Ställde den såpass tidigt för att det var meningen att Jonny och Julia skulle med bussen 08:15, men eftersom Julia hade känts så varm under natten + att det var typ världens höststorm, så beslöt vi tillsammans att han skulle vara hemma med henne idag. Jag själv hade ju ännu ett akutenbesök inplanerat!

Julia sov fortfarande, J vände sig och somnade om han med, men jag gick upp och klädde på mig och åt frukost i lugnan ro. Runt 08 hörde jag hur Julia började ropa efter mamma där uppe, van som hon är vid att jag ligger bredvid henne när hon vaknar, och snart plingade det i telefonen. Det var J som skickade ett sms och frågade om jag gått än, och jag svarade såklart som det var, att jag fortfarande satt nere i soffan. Han bad mig gå så han kunde gå upp med henne och äta frukost, så jag slängde på mig de sista kläderna och skickade ett sms till Tessie och frågade om jag kunde komma lite tidigare - och det gick ju bra. Så jag slet mig ut i stormen samtidigt som jag hörde sovrumsdörren öppnas på övervåningen.

 

Vi kom fram till akuten prick 10:00. Det var lugnt och jag stod först i kön när jag tog min nummerlapp. Kände mig ganska hoppfull att det skulle gå snabbt, alltihop, när jag satte mig ner och väntade. Snart blev jag inkallad till en sjuksköterska där jag om igen fick berätta orsaken till mitt besök. Sedan fick jag lov att sitta ner igen. Vid 11 blev jag inkallad i ett rum med löftet "...så kommer doktorn snart". "Snart" på ett sjukhus har en helt annan betydelse än vad det har i min värld har jag kommit på, men efter någon timme till kom han äntligen in i rummet. För kanske 539 gången den här veckan fick jag informera om mitt förlamade ansiktet och han förstod att det var ett ryggmärgsprov de ville ha. Då han preppade, och 2 sjuksköterskor till kom in. Mitt hjärta började banka på hårdare och hårdare, och det kändes som jag fick feber. Trots att det inte behövdes tog jag av mig och satt i BH för att inte svimma av värmeslag. En av sköterskorna fick jag hålla i händerna medan läkaren påbörjade processen. Jag började med "in genom näsan, ut genom munnen" - andning, men när han stack första gången blev jag så rädd att jag hoppade till. Vet inte om det var därför, men det kom fel så han fick sticka igen. Och även en tredje gång innan det hamnade rätt och vätskan droppade ut.

Det kändes inte helt olikt värkar faktiskt och ett tag trodde jag (lyckligt) att han kanske råkat sparka igång något, men insåg snart att det bara kändes så när han "grävde" i ryggen. Det var högst obehagligt och jag hoppas att jag aldrig någonsin behöver göra om det!

 

Av de snabba testresultaten att döma kan vi i alla fall utesluta borrelia. Så vi får troligen aldrig veta vad det är som orsakat det, men jag fick en kortisonkur utskriven. Läkaren bedömde, med råd från ögon/näsa/hals, barnläkare och gynekolog, att detta kunde mildra förlamningen samt att det inte var någon fara för barnet då det är medicinerat i så små doser och att barnet nu är fullgånget. Dessutom fick jag panokod utskrivet, en värktablett med lite morfin i, som jag kan ta de kvällar/nätter då smärtan är olidlig. Så blir en promenad till apoteket imorgon - så länge det inte pissregnar och blåser storm!

 

Igår bestämdes det att vi, Tessie och jag, skulle en sväng in till Kungsbacka. Hon hade en del ärenden hon skulle uträtta (bl.a. köpa ny spjälsäng till Albins lillebror. Jodå, jag ska minsann bli faster igen! I februari =D) och vi båda behövde skötväskor, och hon hade hittat en väska på Stadium, som visseligen inte stod som skötväska, men såg ut att kunna funka bra ändå. Så vi började på kungsmässan, och lunch! Sen gick vi in på hälsokostbutiken och jag köpte Hallonbladste (nu ska vi sparka igång den här förlossningen!!) Till sist vart det Stadium där vi kollade in väskorna och fattade beslutet att köpa dem. Väl klara i kungsmässan hämtade vi upp sängen, tog vägen via Coop och handlade hem mat och lördagsgodis och sedan bar det av hemmåt. Dock stannade vi till på mammas grav och fixade lite. Hon fick nya ljus, en krans och ett stenhjärta jag tyckte passade fint. Var längesen jag var där, men känner att jag måste bli bättre på det! Behöver inte se så ovårdat ut när man bor (typ) runt hörnet! Så har det inte hänt innan, kommer det bli ett av mina nyårslöften ^^

 

Det var i alla fall en trevlig, rätt lugn dag. Känns som allting sker i slow motion när Julia inte är med. Inte för att jag går i en bubbla eller nåt, men för att jag helt plötsligt har tid att notera saker omkring mig. Annars får jag hålla ögonen på henne och enbart henne för att hon inte ska gå upp i rök och då finns det ju ingen möjlighet att njuta av omgivningen - om det nu är så mycket att njuta av ^^

 

Dock började dagen på ett lite oväntat sätt, när det ringde från "Hemligt nummer". Jag ogillar starkt när jag inte kan se vem det är som ringer och ofta väljer jag att inte svara när det är hemligt eller okänt nummer. Men den här helgen är pappa i tyskland (jobbet) och när han ringer står det just "Hemligt nummer" så jag trodde självklart det var han. Men det var det inte! Fast viktigt var ju samtalet, då det var läkaren som jag träffade på akuten i tisdags. Han berättade att det verkade som att det såg ut som om det kunde vara borrelia i alla fall och att jag måste komma ner igen för att ta ett ryggmärgsprov. Ja, godmorgon, ja! Så på måndag blir det ner till akuten igen för detta, och på ett sätt hoppas jag på att det är det nu. Då kan de ju göra någonting åt det och jag slipper sitta och bara vänta på att det ska försvinna. :/

 

Jag och min tjocka mage! - Samt en helvild Julia ^^