31 augusti 2012 - Det hickas
Idag har varit en rätt lugn dag. När Julia väckte mig runt 09 imorse var jag rätt trött och rätt omotiverad att ta tag i nåt alls. Så vi hade en mycket lugn morgon, framför Tv och dator. Efter lunchen åkte vi med Tessie och Albin till Willys och gjorde den "veckliga" matshoppingen. Dock så har det inte gått åt så mycket mat de här två veckorna då Jonny inte varit hemma så vi hade fortfarande en hel del kvar. Därför fick jag bara komplettera med lite mjölk och bröd etc. Sen blev det ju lite annat, inte livsnödvändigt, också. ^^ Julia somnade på vägen hem så jag bar in henne till soffan. Hon vaknade på vägen men somnade om rätt fort och sov någon timme, cirka. Sedan blev det tidig middag och tvättvikning, tvätthängning, tvättning och till sist dusch! Behövligt! När vi var rena och luktade gott ropade Andreas att kaffet var på gång, så vi tog med oss kaffebrödet jag hade köpt och gick över. Julia hade hunnit bli hungrig igen utav allt knegande så jag gräddade en våffla till henne som vi tog med oss, och den åt hon upp rätt fort. Bulle på det sen, jag är förundrad över att hon inte springer på väggarna fortfarande. Men när vi kom hem (efter att ha tryckt i oss ganska mycket popcorn också) somnade hon rätt fort och ligger nu och sussar så sött. =)
Idag är det fredag, vilket innebär att jag byter vecka. Har nu gått 30 hela veckor, vilket är helt otroligt! Det går så fantastiskt fort. Har bara 10 veckor kvar nu (+ några dagar, med all säkerhet) innan vår lilla plutta kommer. Det är så annorlunda med andra graviditeten än första. Jag, som andrabarn, har ofta fått höra det råa, ärliga, att när andra barnet kommer så är det inte lika speciellt som när det första gör det. Jag har såklart tyckt att detta är hemskt och antagit att det inte alls har med att göra vilket barn i ordningen det är, utan bara att föräldrarna är iskalla! Men jag fattar nu. Med Julia var jag så himla engagerad och insatt i graviditeten och hade stenkoll på allt. Men nu. När någon frågar mig i vilken vecka jag är så får jag nästan tänka efter lite. Och jag glömmer nästan av mig ibland, att jag är gravid. Det är jättekonstigt! Men jag ser fram emot att få träffa den lilla därinne! Och snart ska jag börja rensa bebiskläder, och tvätta upp och vika i lådor, få ner säng, skötbord och liggdelen till vagnen samt åka till ullared och komplettera med några plagg samt inskaffa nya nappflaskor och nappar och allt jag kommer behöva! Hon ska ju inte behöva ärva precis allt! ^^
Min tjocka, goa, sprattlande mage <3
30 augusti 2012 - Snart imorgon
Nu är det inte långt kvar av den här dagen! Bara ca. 25 minuter! Jag är vaken alldeles för sent, med andra ord. Men Julia somnade sent idag pga en väldigt lång middagsvila på dryga 2,5 timmar idag. Hon var så himla trött och jag hade inte mage att väcka henne. Dessutom hoppas jag på lite sovmorgon imorgon ^^
Hur som! När Julia vaknat efter sin evighetsvila fortsatte röjandet av undervåningen. Vi vek ren, torr tvätt, hängde upp ren, blöt tvätt samt satte igång en ny maskin. Sedan sorterade jag resten av smutstvätten så det numer ligger sorterat i mörk 40, ljus 40, färgat och 60. Praktiskt! Sedan fick jag möblerat om lite i hallen så det blir mindre bökigt att ta sig in i skoskåpen (jag avskyr bök! Enkelt och smidigt ska det vara) och till sist dammsög jag hela undervåningen samt skakade mattorna. Kändes skönt att få det mesta gjort! Imorgon väntar ny tvätt att vika, ny tvätt att hänga och en hel övervåning att städa. Dock är ju den inte hälften så lortig eftersom vi väldigt sällan håller till där. Vi sover där, och Julia har sin "lekhall", alltså rummet när man precis kommer upp. Men hon är inte där själv längre stunder. Hon är alldeles för sällskapssjuk! Dock ska vi fixa en dvd så hon kan ha sin filmhörna där. "Soffa" finns redan på plats, i form av hennes första "riktiga" säng. Vill bara köpa en till ribbotten till den så Jullan slipper trilla ner i golvet när hon sitter i den ^^
Vi var ialla fall klar med städningen efter 17 och då började mattankarna dyka upp. Vissa dagar hatar jag det här med att man måste äta. En sak var ju när man var själv, då var det inget tvång som det är nu. I tonåren kunde jag utan problem äta ett par mackor till middag om jag inte kände för att laga mat, men när man har barn har man ju inte det valet. Julia och Lillasyster måste ju få riktig mat oavsett om jag känner för att fixa det eller inte. Men idag var jag i alla fall sugen på tacos, så det bestämde jag skulle stå på menyn! Bjöd även in Tessie så hon kom över också. Efter maten förflyttade vi oss hem till henne och Albin där han fick gröt och sedan sussa, då han var jättetrött, lillplutten! När Tessie nattade Binbin satte jag och Julia igång att baka chokladbollar - vilket Julia inte tycker är roligt! Hon ogillar starkt att vara kladdig och ville helst tvätta av sig stup i kvarten när vi skulle blanda och rulla. Tyckte då det var bättre om hon undvek att peta i kletet och titta på TV så länge! Hon fick hjälpa till att äta upp dem istället! ^^
Nu sover hon i alla fall, såklart. Ligger här och småsnarkar bredvid mig. vilket gör mig rätt sömnig också. Så jag ska slänga in handduken jag med! Godnatt, hörrni!
2 år gammal bild <3
30 augusti 2012 - Igår
Igår hade jag tänkt att lämna Julia på dagis i några timmar, trots att jag egentligen inte hade något speciellt att göra. Men jag ångrade mig under morgonen då jag inte alls kände mig motiverad att gå 2km till bussen och betala massa pengar för att åka in och lämna henne, när jag egentligen inte behöver. Men jag kände inte för att sitta hemma hela dagen. Dock verkade det som Tessie hade tänkt precis det samma, och, trots jag inte direkt badar i pengar, bestämde vi oss för att åka till Universeum. De har ju, förutom allt de alltid har, en dinosaurieutställning där fram till september. I början var Julia rätt rädd och vågade inte alls gå själv, så jag fick bära henne. Hon satt fastklistrad på min höft och var livrädd för typ laxar, kräftor och grodor - sånt där smått som finns här i Sverige. Men när vi kom till det stora akvariumet där de har stora hajar och sågfisk etc, då stod hon med näsan mot rutan och sa "Woooow" var gång något av det simmade förbi. Ologiskt? Ormarna och spindlarna var hon inte heller särskilt rädd för, och absolut inte aporna! De ville hon helst av allt springa fram och krama på. Vilket hon naturligtvis inte lyckades göra. Vi fick en del bra kort på dem dock! Fast min kamera är ju i brasilien med Jonny, så vi tog allt med Tessies kamera. Ska gå över dit och lägga in dem på min dator sen tänkte jag, men just nu har Jullan däckat här bredvid mig på soffan. :)
Vi har städdag idag, så både Julia och jag har städat halva morgonen. Hon har plockat upp alla sina leksaker och kläder från golvet :) Så duktig! Dock med varningen att jag skulle slänga allt om inte tog hand om det. Så det gjorde hon, och fort gick det! :) Nu har hon som sagt somnat på soffan så det är väl rast för mig med nu!
Julia somnade snabbt igårkväll också. Trött efter en lång dag <3
28 augusti 2012 - Vill inte bliva stur
Idag har Julia varit på bra humör, nästan hela dagen. Till skillnad från igår alltså, då det bara var gnäll och grin typ. Hon var duktig imorse när kläderna skulle på, lyssnade på mig hela vägen till BM och hela vägen hem. Vi samarbetade bra, vilket uppenbarligen är en förutsättning för att undvika dessa uttröttande bråk som annars kan bli. Men jag tror att Julia, förutom trotsåldern, går igenom något av en identitetskris just nu. Det händer mycket runt omkring henne och hon förväntas vara stor tjej. Och det är hon ju, till viss del! Jag vet ju, likaväl som så många andra, att Julia kan. Hon är väldigt duktig på väldigt mycket, men hon är faktiskt bara dryga 2,5. Hon måste få lov att vara liten också.
Och jag måste försöka lära mig att ha mer tålamod. Vissa dagar är det typ otroligt vilket tålamod jag har, och då spelar det i stort sätt ingen roll vad hon gör, hon kan inte rubba mig. Det blir liksom som att jag ju mer oväsen hon för, desto mindre hör jag. Det är först när hon är tyst som jag faktiskt "hör" henne. Men sen finns ju de där andra dagarna. De dagar då måttet på ens tålamod inte räcker ens för att täcka botten på ett kryddmått. Då är det illa, och man känner sig bara som värsta tråkiga gnäll och klagmorsan. Det känns som jag försökt på alla möjliga sätt för att nå fram till henne när hon får en sån där..."episode" och bara skriker och gråter. Och 9/10 gånger så ligger det ju något mer i grund för det; hon är trött, hungrig etc. Det är egentligen inte så ofta hon tjuter och lever rövare bara för att jäklas.
Men sen är det ju det där med att ignorera. Hon totalstänger öronen när jag säger åt henne att inte göra/göra något. Jag menar, vill hon hälla mjölken över mackan så gör hon det. Och det spelar ingen roll om jag kommer flygande, skrikande och ilsen som en papegoja som någon dragit ur skärtfjädrarna på. Det är helt i sin ordning att barn i den här åldern "måste" följa sina impulser. De kan praktiskt taget inte hindra det. Testa gränser och se hur långt man kan gå innan morsan får ett nervöst sammanbrott, de är ju näst intill obligatoriskt i utvecklingen.
Men även om jag vet detta så är det en rätt klen tröst när det väl kommer till kritan och Julia ligger där och skriker. Nä, jag får se till att sova så kanske jag orkar med barnet imorgon ^^
28 augusti 2012 - Tidigt BM besök
Idag skulle jag vara hos BM redan 08:30, vilket innebar en väckning 06:30. Tidigare än vad vi har gått upp på länge jag och Julia, men upp kom jag - Julia låg kvar och sov ett tag till. Går ju trots allt fortare om jag klär mig och fixar vissa saker utan henne i släptåget. Hon vaknade ganska precis när jag var klar och då fick hon kläder på sig och sedan gick vi. Vi kom dock hemifrån lite senare än vad jag hade velat så de 2km till bussen blev mycket stressiga, vilket jag kände inte var helt bra. Fick hållsmärtor i hela magen typ, misstänker att det är nån form av sammandragningar. Minns jag inte helt tokigt fick jag det med Jullan också när jag stressade lite för mycket. Hur som, vi kom till busshållplatsen ca. 2,5 minuter innan bussen skulle gå. Sen var det försenad så vi fick stå och vänta där typ 10 minuter! Så typiskt! Önskar jag hade vetat det innan.
Då blev det istället bråttom från stationen till BM, vilket inte är jättelångt, men istället för 20 minuter hade jag nu ca. 13 min på mig att gå dit. Även den här gången kom jag fram med dryga 2 min marginal, men sen var jag trött!
Allt såg i alla fall bra ut! Mitt järnvärde, som var mycket lågt vid förra besöket, hade ökat markant och såg nu riktigt bra ut. Tack och lov att jag inte knaprar Niferex i onödan! Sf kurvan låg på 29. vilket är lite, lite över medel och alldeles utmärkt. Precis som sin syster, hon har också alltid legat lite över medel. Hjärtslagen låg på 137, också exemplariskt och jag har bara, i vecka 29+3, bara gått upp 5kg! Det var jag glad över! =)
BM spådde också att det är ett mycket livat litet barn, hon rymde från henne hela tiden när hon försökte lyssna på henne. Det sa dem att Julia var också, för hon gjorde likadant. Men hon föddes till världens nöjdaste och enklaste bebis. Skrek typ aldrig när hon var bebis, från att hon var typ 1 vecka vaknade hon bara 1 gång/natt, från 2 månader somnade hon själv i sin egen säng och från 4 månader sov hon igenom hela nätterna. I egen säng! Sen, vid typ 6 månaders ålder, började hon bli väldigt mobil och ju mer hon lyckades ta sig runt med egen kraft ju mer ansträngande blev det att ha henne under koll. Men det är väl inget ovanligt! :p
För typ 2 årsen:
27 augusti 2012 - Gnällig unge, gnällig mamma.
Usch vilken gnällig och "omöjlig att tillfredsställa" ålder Julia är i. Jag vet inte hur länge jag kommer orka innan jag faller ihop, knak och brak, utav ren irritation/ilska. Att hon aldrig kan lyssna på vad jag säger. Jag menar, aldrig! Vet att det ju hör till att ongar ska testa gränser och vara envisa och allt vad det är. Men någon liten gång kan hon väl ändå lyssna på vad jag säger, så jag liksom kan se lite hopp. Lite ljus i tunneln, så att säga. Men icke! Säger jag "Spring höger", så springer hon inte höger. Hon springer inte vänster heller, hon bara tvärstannar och sätter sig ner. Dessutom ignorerar hon mig totalt! Bara vänder huvudet åt ett annat håll, helt odiskret. Jag blir galen på det! Har läst runt på olika sidor för tips etc, och alla säger de detsamma: Ha tålamod! Skrik inte. Prata lugnt. Visa exemplat på bra beteende. etc. Jaha. Jaja. Visst. Men om man inte orkar vara en sån där supertålmodig, multipedagogisk, totallugn och ...perfekt... morsa då? Jag känner liksom att jag vet allt det där, och jag har försökt i typ 1,5 år med att vara allt det där, men jag orkar inte med det. Jag har inte kraft eller ork att vara så lugn och tålmodig, för detta gnäll och olydnad och tvärvägran som kommer hela tiden, den äter upp mig. Min hjärna känns som mos konstant.
Nu blir det ju säkert också väldigt extremt eftersom jag har henne helt själv. Och även om det bara är för ett par veckor (one down, one to go) så tar det nog (uppenbarligen) väldigt mycket på krafterna att tvingas göra allt. Jag menar, i det tillstånd jag befinner mig i, är det en kraftansträngning att bara ta mig upp ur soffan. Och att tvingas göra det typ 5 ggr på en timme (ibland) för att det ska kissas, och sen bajsas (man kan ju absolut inte göra båda samtidigt!) och sen bajsas igen, för ungen kan inte sitta still tillräckligt länge för att bli färdig första gången. Kanske inte ens andra gången, så hon måste gå en tredje. Sen blir hon hungrig, så måste det hämtas mat från köket och sen ställas tillbaka (detta hjälper hon visserligen alltid till med, men ändå). Och mellan allt detta så sitter hon på golvet och gallskriker för att hon inte får göra precis som hon vill när hon vill. Man blir ju fullkomligt tömd på energi och vilja att göra något. Gaah....
Nog klagat! Pfft...hjälper ju inte ändå ^^
Trots allt gnäll och missnöje har dagen i det stora hela varit fröjdsam. Vi har varit en tur med Tessie, Frida och Albin i varberg och promenerat runt och bränt lite (för mycket) pengar. Julia behövde nya kläder, för av någon onaturlig orsak så har praktiskt taget alla hennes aningen varmare kläder blivit väldigt korta över sommaren. Korta men för vida i midjan? Tror hon ändrar kroppsbyggnad, och går från knubbig småbarnskropp till en sån där benig barnskropp. Gulligt! :) Hur som, hon fick lite (massa) nya kläder. Sedan åt vi lunch och glass och tittade i fler affärer och runt halv 5 barn det av hemåt. Vi åt även middag med "svägerskorna" och sedan var det springmars hem och bums i säng. Där låg Julia i sisådär 20 minuter och gnällde och grät och tyckte så synd om sig själv för att hon inte fick titta på film, trots att jag gång på gång försökte förklara för henne att vi ska upp tidigt imorgon. Huahua....nåja, efter att jag vämda ryggen till och bara ignorerade henne somnade hon och ligger nu här och halvsnarkar lite gulligt. Åh vad jag älskar dig, och allra mest när du sover! ^^
24 augusti 2012 - 29 fulla + liten sjukling
Helgen inleds med hostan från helvetet samt en grovt rinnande näsa. Inte på mig, dock, men det är väl bara en tidsfråga. Än så länge är det bara Jullan som har blivit dåligt. Det har väl egentligen legat i görningen ett tag, då hon har hostat lite från och till i några dagar, men det har bara låtit och verkat som hon svalt fel eller satt nån liten smula i halsen eller nåt. Men inatt satte det igång ordentligt och hon hostade, snuvade och gnällde efter nappen, som hon tappade vid hostan, om vartannat så det har inte blivit mycket sömn - för mig. Hon lyckades sova sig igenom det, men jag vaknade vid varje hostning och snörvel och kliade ryggen och klappade pannan osv för att hon skulle lugna sig. Var inte jättepigg när hon ville gå upp imorse, trots att klockan var närmare 09. Vid frukosten blev hostan värre! Hon hostade så jag trodde hennes huvud skulle explodera, hon blev alldeles röd! Så efter lunch blev det en promenad ner till apoteket för att köpa hem Bisolvon och hallonsaft, och Julia fick sovit i vagnen. Var nog behövligt, för även om hon inte vaknade stup i kvarten under natten tror jag inte hon sov särskilt tillfredsställande.
Hur som, nu har hon, av egen vilja, gått och lagt sig och somnat. Jag ska nog ta mig till sängen rätt snart jag med. Fast inte för att sova, nödvändigtvis, men kan ligga och kolla på film eller nån serie på datorn. Tycker jag är mys :)
Lillasyster blir 29 fulla veckor idag. Sjukt! Bara 11 veckor kvar. Ingenting typ ju, kommer gå så jäkla fort och jag som knappt fattat det än. Dags att inse att jag om en snar framtid kommer ha 2 ungar som kräver mig på 100% tid och uppmärksamhet. Och som inte ens lärt mig hur man delar på sig än :s ^^
Magen idag
Julia däckade på soffan igår <3
Hur som, nu har hon, av egen vilja, gått och lagt sig och somnat. Jag ska nog ta mig till sängen rätt snart jag med. Fast inte för att sova, nödvändigtvis, men kan ligga och kolla på film eller nån serie på datorn. Tycker jag är mys :)
Lillasyster blir 29 fulla veckor idag. Sjukt! Bara 11 veckor kvar. Ingenting typ ju, kommer gå så jäkla fort och jag som knappt fattat det än. Dags att inse att jag om en snar framtid kommer ha 2 ungar som kräver mig på 100% tid och uppmärksamhet. Och som inte ens lärt mig hur man delar på sig än :s ^^
Magen idag
Julia däckade på soffan igår <3
23 augusti 2012 - Ordning
Har inte haft möjlighet att blogga sen flytten av den enkla anledningen att vi inte haft internet. I över 2 veckor fick vi leva utan både internet och Tv. Fick det ju bekräftat att man verkligen blivit beroende av tekniken. Trodde inte jag skulle överleva! Men tack och lov bor ju bror med familj i huset bredvid så när begäret blivit för stort så har jag kunnat springa över för att knappa lite på datorn. Känner mig i alla fall till freds nu när det är fixat.
Så vad är nytt då.
Ja, så mycket annat har ju hänt. Jag är nu i vecka 29 (28+6) och det börjar närma sig Bf. Känns dock väldigt konstigt. Har lite svårt att fatta att det är såpass nära som det är. Lillan rullar runt och har nu börjat sparka mina revben så det rungar! Ibland är hon dock bara där och "pillar", vilket kittlas väldigt mycket. Hon gör sig påmind regelbundet i alla fall, och det är ju som det ska vara och som jag vill.
Lite tråkigheter har också hänt. För att göra en lång historia kort så har sambon fått skynda till Brasilien då hans mamma blev väldigt hastigt dålig. Dock hann han inte fram och fick på Landvetter flygplats ett mejl med beskedet att hon hade gått bort. Önskar jag kunde vara där med honom. Tänker på honom och alla hans syskon och syskonbarn <3
Min kamera är med honom så det kommer inte blir så mycket nya bilder tills han kommer hem igen, vilket han gör den 3 sep. Får använda mobilen tills dess, men kameran på den är inte fantastisk direkt 
Här är en 2 dagar gammal bild på Julia som jag tog på bussen till dagis.
