Inte utan min Dotter

    Sa ju att jag skulle ta en promenad bort till Naturreservatet. Och det gjorde jag också. Två timmar har jag gått nu och det känns ungefär som om mina fötter kommer till att explodera vilken sekund som helst. Dessutom är jag hungrig och här finns bara knäckebröd och smör. Gott för visso, men jag vill ha mat. Så jag hoppas innerligen att Andraes och på språng och har energi i kroppen och pengar i plånboken att köpa något att äta till mig. Känner jag honom rätt så kommer det inte vara några problem.

Later