17 september 2009 - Skammen sätter sig djupt
Varje gång när jag är tillbaka från en svacka fylls jag av sådan skamm. Jag skäms över mig själv och hur svag jag är och är därför glad att ingen sett mig. Men nu har jag börjat fråga mig, varför skäms jag? Känner folk som bryter ihop för betydligt mindre, och då är det ju inget jag tycker är konstigt. Jag har en filosofi som lyder ungefär "Alla problem är problem". Vad jag menar är att bara för att jag klagar över min bosituation så skulle jag ju aldrig fnysa åt att någon av mina vänner kom med ett problem som kan verka så himla mycket mindre. Är det jobbigt för dem finns jag där för att hjälpa, ge tips och stötta dem. Men denna filosofi gäller uppenbarligen bara mina vänner, i mina egna ögon. Är det jag som tycker något är jobbigt då är jag bara vek och svag för att jag inte kan se possitivt på det jämt.
Men jag bestämde mig idag att det ska ändras. Jag tänker inte skämmas över det. Jag ska låta även mig ha deppdagar. Negativa dagar när jag verkligen inte orkar tro på något. Dagar då jag får dränka mig i självömkan och tycka mitt liv är helt miserabelt. Jag vet ju ett de bara håller i sig max 1 vecka, sedan brukar jag kunna komma tillbaka och bli mitt vanliga jag igen. Jag har aldrig missunnat någon annan att känna sig deppiga, så varför ska jag missunna mig själv det? Kanske inte är så roligt, men ibland behövs det. Det finns inte energi i en kropp till att hålla en optimistisk attityd 100% av tiden. Man måste få köra ner i diket ibland. Till slut kommer man ju upp, med eller utan bogsering. Så är det ju faktiskt bara!
Har ganska precis kommit hem från mötet. Kan ju säga att dagen inte började bra, då jag missade bussen och satt och lipade i en busskur på Åsaskolan. Men det gick över så fort jag kom in och fick prata med pappa och Andreas. Andreas fick dock förhinder och fick åka iväg tidigare, så han hann inte vara med på mötet, men lika bra var ju det då de bara hade två stolar på kontoret. Kvinnan vi pratade med vad trevlig och inte alls omänsklig som jag hade förväntat mig. Men hon gjorde klart för oss att styrelsen och chefen var det. Tror jag kommer få avslag den här månaden. Och troligen nästa med. Kanske i december/januari att de bestämmer sig för att hjälpa till. Hur jag gör tills dess har jag dock ännu inte fått svar på...
Ska träffa Sara i helgen :D
Nu ska jag äta Geisha! Ses sen. :)
