14 september 2009 - När katten är borta...
Fick ett SMS av Johnny klockan 09 (=04 Brasiliansk tid) där det, kort och gott, stod "Call me". När man får ett SMS vid den tiden, med den texten från sin pojkvän är det inte svårt att ana oråd. Jag trodde först att det var någonting med hans rygg som han hade haft så ont i innan. Men icke. Den hade däremot blivit bättre. Jodå, så bra att han hade bestämt sig för att gå till Salsa Street för att se vad som hände där. Så det var där han var när jag ringde upp honom. Då berättade han att han hade varit i slagsmål. Det hade varit en kille som kommit fram och slagit honom i ansiktet.
Johnny har slutat med att slåss. Han gjorde det mycket förr, han var ett riktigt helvete. Men han har dragit sig ifrån den världen och försöker leva rätt nu. Men han är väldigt lättprovocerad. Det finns vissa saker som han inte klarar av, och när någon kommer fram och ger honom en snyting, då klappar han tillbaka. Gärna lite mer än vad nöden kräver. Han berättade att han hade "brutit ansiktet" på den här killen, vilket jag tyckte lät alldeles förfärligt. Näsan var buten och jag har för mig han sa att ett öra var sönder. Jag frågade honom varför, på vilket han svarade; "Han slog mig först. Du ska se mitt ansikte." Han stannar hemma från jobbet idag, men har lovat att komma till internet och berätta mer detaljrikt för mig vad det var som hände och vissa upp sitt mörbultade ansikte. Innan vi lade på sa han; "Jag ville bara berätta det innan någon annan gör det" Jag förstår honom på det, för saker och ting blir ofta väldigt mycket värre på vägen, så innan det hamnade i mina öron skulle det troligen handlat om ett väpnat rån eller något åt det hållet.
Jag bara vet att det här händer för att jag inte är där. Vill inte verka "ädel" eller så, men faktum är att Johnny håller sig ifrån att använda knytnävarna när jag är med. Det är pga mig han inte vill göra det mer. Detta har han berättat själv. Han har en tendens att sväva bort i sin egna värld, och jag är alltid lika nyfiken på vad han har där bort. En gång när jag frågade honom sa han att han låg och tänkte på hur han var innan vi träffades och hur han var nu. Vilken inverkan jag hade gjort på hans liv. Jag frågade honom om det var bra eller dåligt och han svarade leende; "Det är bra" Så det blev mjukstart i morse. Jag låg och pratade lite med Tjockismagen som förde ett himla liv där inne men sedan somnade jag om igen och vaknade först 12,55. Nu har jag fått i mig lite frukost och snart ska jag fylla i praktikpapprena och sedan får vi se vad som händer...
Tills vidare
