9 februari 2010 - Inte vad vi hade hoppats på...
Vi tog oss till migrationsverket igår, alla 3. Det vi fick veta var dock inte det vi ville. Vi kan söka om förlängt visum, men det kostar 1000:- och han kan ändå inte stanna längre än 3 månader. De tyckte att det skulle vara smartare att han åkte hem och började processen med att söka uppehållstillstånd direkt, och det är du visserligen. Han kan lämna in sina ansökningspapper härifrån men får han avslag, vilket han troligen kommer få, kanske han måste åka hem så snart som nästa vecka. Så troligen åker han hem om 3 veckor redan. Har en stor klump i magen. Hur ska jag klara allt själv? Kommer ju knappt kunna duscha, än mindre tvätta kläderna. Kan ju inte lämna Julia ensam i lägenheten. Den här gången kommer jag ju inte veta när vi kommer träffas nästa gång. Sist hade han ju sin biljett, jag hade mål, men nu kan det dröja typ hur länge som helst. Jag frågade hur länge det brukar ta och de svarade "Målet är att försöka få det klart inom 6 månade". 6 månader? Bite me! Är ju en evighet! Men de sa också att vi kan begära förtur pga att vi har ett barn ihop. De brukar försöka skynda på det när det är sådana situationer. Men ändå...Vi får göra det bästa av situationen. Jag började gråta redan igårkväll. Johnny kramade om mig och bad att jag inte skulle börja redan, men jag kan inte hjälpa det. Usch, finns ingen som har sämre flyt än jag...
Efter vårat hemska besök bestämde vi oss för att ta oss in till stan en sväng för att skingra tankarna. När vi går genom Brunnsparken påväg mot Nordstan springer en tjej förbi och tappar sin plånbok utan att märka det. Jag skulle precis till att säga till Johnny att ta den och springa efter när två tjejer, som visst också lagt märke till stackarns missöde, tog plånboken. Jag tog ju för givet att de skulle försöka hinna efter tjejen, men icke. De tittade sig omkring och gick snabbt men diskret vidare. Plånbokens ägare stod i dörren in till Nordstan, men tjejerna gick rakt förbi henne och in på Kappahl. Vid det här laget hade jag berättat för Johnny vad jag sett och han blev irriterad och tvingade mig att följa efter dem. När de kom in på Kappahl tog de ett par jeans, utan att kolla passform eller storlek, och gick in i provrummen. Så uppenbart att det gick det för att kolla igenom plånboken och vi kände att vi var tvungna att göra något åt saken så jag berättade för personalen vad jag hade sett och de ringde på vakterna. Strax efter det kom tjejerna ut och gick vidare. Vakterna hann inte komma, men Johnny kunde inte släppa det utan förföljde dem vidare. Till slut gick han fram till dem och la en hand på en av deras axlar och sa "Den där plånboken ni hittade borde ni lämna in till polisen.." Efter att ha stått och pratat en stund sa tjejerna att de skulle lämna in den. Vi trodde väl inte jättemycket på det, men vi kunde ju inte släpa dit dem heller. När de försvunnit ur våran synvidd började hela Nordstan svämma över med poliser som verkligen såg ut att leta efter något (eller någon?) speciell. Efter ett tag såg vi dem utanför McDonalds mot Centralstation där de stod och pratade med en polis. Om de gått dit frivilligt eller blivit haffade vet jag inte, men det som låg i plånboken ligger nog inte kvar. Dagens goda gärning! Spänning på hög nivå :p
Efter vårat hemska besök bestämde vi oss för att ta oss in till stan en sväng för att skingra tankarna. När vi går genom Brunnsparken påväg mot Nordstan springer en tjej förbi och tappar sin plånbok utan att märka det. Jag skulle precis till att säga till Johnny att ta den och springa efter när två tjejer, som visst också lagt märke till stackarns missöde, tog plånboken. Jag tog ju för givet att de skulle försöka hinna efter tjejen, men icke. De tittade sig omkring och gick snabbt men diskret vidare. Plånbokens ägare stod i dörren in till Nordstan, men tjejerna gick rakt förbi henne och in på Kappahl. Vid det här laget hade jag berättat för Johnny vad jag sett och han blev irriterad och tvingade mig att följa efter dem. När de kom in på Kappahl tog de ett par jeans, utan att kolla passform eller storlek, och gick in i provrummen. Så uppenbart att det gick det för att kolla igenom plånboken och vi kände att vi var tvungna att göra något åt saken så jag berättade för personalen vad jag hade sett och de ringde på vakterna. Strax efter det kom tjejerna ut och gick vidare. Vakterna hann inte komma, men Johnny kunde inte släppa det utan förföljde dem vidare. Till slut gick han fram till dem och la en hand på en av deras axlar och sa "Den där plånboken ni hittade borde ni lämna in till polisen.." Efter att ha stått och pratat en stund sa tjejerna att de skulle lämna in den. Vi trodde väl inte jättemycket på det, men vi kunde ju inte släpa dit dem heller. När de försvunnit ur våran synvidd började hela Nordstan svämma över med poliser som verkligen såg ut att leta efter något (eller någon?) speciell. Efter ett tag såg vi dem utanför McDonalds mot Centralstation där de stod och pratade med en polis. Om de gått dit frivilligt eller blivit haffade vet jag inte, men det som låg i plånboken ligger nog inte kvar. Dagens goda gärning! Spänning på hög nivå :p
Tjo.
Kommentarer
Trackback
