Inte utan min Dotter

Jag har länge undrat om det spökar här. Tror jag iofs om alla ställen jag bor på. Kanske jag har ett litet husspöke som förföljer mig vartän jag flyttar? I vilket fall som helst så ser jag - saker - i ögonvrån väldigt ofta. Vet inte vad det är men det rör sig. Här om natten vaknade jag till, utan att veta varför. Jag skulle sätta mig upp för att kolla till Julia som sov i sin vagn och såg då att leksaken som hänger ovanför henne dinglade omkring. Vagnen var helt stilla, men leksaken rörde sig. Jag blev dock inte uppskrämd eller orolig, tvärtom, helt kolugn. Det var som att jag bara visste att hon mådde bra och jag somnade om. Dessutom är det inte sällan Julia ligger och tittar någonstans där det inte finns något alls. Inte ens ett sken från en lampa, utan det är helt tomt. Hon ligger och "pratar" till det tomma stället i lägenheten, och det gör hon bara när någon pratar till henne annars. Jag har dock försökt att inte tänka på det, och tills igår har det gått bra. Men vid Julias nattmål berättar Johnny för mig att han hör någon prata. Han förstår inte vad som sägs, men han hör rösten. Otäckt. Fast jag skulle nog sätta mina slantar på att det är mamma. Jag blir ju inte rädd när det rör sig i ögonvrån eller när Julia pratar i väggen. Känner mig väldigt tillfreds och då borde det ju vara en "godartad" ande. 

Idag ska jag hem till Joss och mysa med henne och Julia. Girlsnight in liksom. Ser fram emot det en hel massa då det var jättelängesen vi träffades, jag och Jossan. Över 2 månadersen, säkert närmare 3. Johnny ska ha filmkväll med sina vänner här så jag har lovat att hålla mig undan några timmar. Han ska möta upp mig i centrum när hans vänner åker hem så jag slipper åka själv. Jag har kommit in i en paranoid fas igen så det känns skönt att slippa åka hem hela vägen själv!

Hej sålänge.