21 februari 2010 - Måste bara säga...

...hur stolt jag är över Julia. Hon har verkligen växt de senaste veckorna och det gör allt så himla mycket lättare. Hon gråter inte alls lika mycket längre. Jag kan t.ex lägga henne i vagnen för att gå på toaletten utan att behöva bryta strålen och kissa färdigt när tillfället ges nästa gång. Det är nästan aldrig några tårar vid blöjbyte längre och inte heller när det är baddags. Hon tittar sig mest omkring och försöker ta in allt nytt. Hon sover långa stunder åt gången på dagarna och är vaken mycket längre än innan och ligger gärna och busar med oss då. Att sitta i knäet och titta på TV är också en favoritsysselsättning. Nu har vi fått köpt Miniform och gett henne innan varje måltid sen i fredags och det har verkligen gjort underverk! Knappt någon magknip alls har hon och inga problem med bajsningen längre. Förr brukade hon få kämpa som en galning för att utföra sina naturbehov, men nu går det jättebra. Är så fruktansvärt tillfredsställande att hitta lösningar som gör sin bebis tillvaro mindre ansträngande. Hon sover jättebra på nätterna också. Äter bara en gång på natten, och somnar nästan direkt efter att hon är färdig och blivit rapad. Dessutom sover hon där vi lägger henne. Ibland har jag henne bredvid mig i sängen, ibland sover hon i vagnen och, nytt för den här veckan, ibland i sin egen säng. Så många milstolpar vi stött på och tagit oss förbi de här 7 veckorna har jag nog inte varit med om sen...jag själv var 7 veckor. Fast jag hade ju kolik, så det kan ju inte ha varit roligt för min stackars mamma, som dessutom hade en fyraåring att ta hand om.

Jag och Johnny har haft filmkvällar både i fredags och igår Förstår inte hur jag orkar med att sitta uppe och titta på film till klockan 00.00 på kvällarna när jag blir väckt runt 06:30 och sen håller igång hela dagen. Johnny har börjat ta nattpasset eftersom han ofta fortfarande är vaken vid 01.00-01.30. Jag sköter annars gärna matningen annars. Känner att jag vill ha den närheten med henne även om jag inte ammar, men samtidigt känns det riktigt skönt att ha ett val. Jag kan överlåta det till honom ifall jag är så trött att jag inte orkar hålla ögonen öppna. Vi börjar komma in i en rutin som passar oss alla, och det känns så rätt! Vi brukar sitta i sängen tillsammans alla tre och gosa och busa beroende vilket humör Julia är på. Vi älskar att se henne utvecklas och gå från det lilla okontaktbara knytet hon var när hon föddes, till den bebis hon är nu och så småning om, det barnet hon kommer bli. För var dag som går ser vi hur hennes personlighet framträder mer och mer och det är en stark sådan. Speciellt envisheten. Undrar var den kommer från? ;)



Nu var det nog det sista ni hör från mig tills imorgon.
Godnatt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0