Inte utan min Dotter

Några saker som jag innan tog för givet, eller avskydde att göra, uppskattar jag nu lika mycket som livet självt. Nästan, i alla fall!

- Duscha!
Vatten är min grej! Älskar att duscha/bada och gör det gärna länge och ofta. Innan Julia föddes kunde jag sitta i duschen och spola riktigt hett vatten över hela kroppen i timmar. Fanns gånger jag somnade där och Johnny fick komma in och väcka mig. Nu är jag glad bara jag hinner bli ren. Lyxduschar med rakning och pealing är ju bara att glömma!

- Diska/Städa
Det tråkigaste jag visste förr var att diska tätt följt av städning, men nu ser jag det inte på samma sätt. Nu är det en stund med egentid. Har nästan blivit terapeutiskt att stå och gnugga bort fastbrända makaroner och saftkladdiga glas. Blir sur om jag inte får göra det. Detsamma med att dammsuga lägenheten. Älskar att kunna lägga Julia hos Johnny och dra fram min F.D värsta fiende för en städbalett. Hur sjukt är det?

- Handla
Brukade hata att öppna kylskåpet och inse att någon basvara som smör eller bröd var slut. Det betydde att jag skulle tvingas ta mig ut i det kalla vädret och gå hela vägen till spårvagnen och åka 2 hållsplatser. Brukade rusa igenom affären och när jag sen kom hem upptäckte jag att jag hade behövt mycket mer. När jag väl kommer iväg själv till affären nu kan jag slå ihjäl en halv dag bara genom att titta på konserver.

- Springa
Var inte direkt min favoritsysselsättning innan jag blev gravid. Gjorde det några ggr i veckan mest för att känna mig duktig och kunna unna mig något sött utan att riskera att mitt samvete vred sig i själen. I slutet av graviditeten började jag sakna det och det har hållit i sig. Har visserligen inte sprungit särskilt mycket efter Julia föddes, men det var en gång då jag och Johnny varit i stan och det var svinkallt ute. Jag joggade bredvis Johnny som drog vagnen nästan hela vägen hem från spårvagnen. Det var mest för att hålla värmen, men vad skönt det var!

Och lite saker som jag upptäckt att jag faktiskt kan göra, som jag inte trodde förr:

- Planera
Har alltid varit aningen oorganiserad. Tar saker som de kommer och väntar gärna till sista minuten, men på senare tid (sista månaden) har jag fått en grym framförhållning. Kokar upp massa vatten inför Julias måltider, då är det bara att värma till lagom värme istället för att försöka kyla ner nykokat etc etc.

- Göra massa saker samtidigt
Trösta bebisen och fixa hennes mat. Byta blöja och kolla mejlen. Laga mat och diska. Ja, listan är lång. Det gäller att vara produktiv och få gjort så mycket som möjligt på så lite tid som det går.

- Ha koll
Börjar få stenkoll på saker runt omkring mig. Vet alltid vart sakerna jag behöver befinner sig. Napparna t.ex. Har ca. 10 st och två är för stora än. På något mystiskt sätt händer det oftare än sällan att alla är helt väck när vi behöver dem som mest. Men jag gör aldrig mig själv besviken, bakom soffkuddarna, under sängen, i vagnen, bakom TV:n, i tvättkorgen, oavsett var de ligger så hittar jag dem. (Naturligtvis tvättar jag dem innan jag stoppar dem i Lillskruttans lilla högljuda mun).

Ja, på många plan blir man verkligen som en helt annan människa när man blir mamma. Och det kommer så automatiskt och fort att det är skrämmande. Det är som att andas, man behöver inte tänka på det. Det bara händer. Hela mammarollen är ju en läroprocess som man nog aldrig blir fullärd i, men intutionerna man får med sig från början är oersättliga. Hur fort man lär sig att höra skillnad på sitt barns gråt, hunger eller trötthet? Bara lite myssugen, kanske? Detta underlättar såklart en hel del, då det gör en till en lugn förälder. Det hjälper ju inte något att jag blir hysterisk när Julia gråter, för då blir ju hon lika hysterisk själv och då går det aldrig att lugna ner henne. Jag trivs verkligen med att vara mamma och ser fram emot att få se min dotter och familj växa. Börjar redan fundera ut namn som passar till Julia.

Sleten mamma men söt bebis :)