Inte utan min Dotter

Idag blir lillasyster 38 fulla veckor. Alltså 2 veckor kvar till Bf och ankomst känns mer avlägset än någonsin! Antagligen för att jag nu vill det mer än jag gjort innan under graviditeten. Vill verkligen bli av med den här förlamningen snarast, och om det nu är pga graviditeten är mitt nya mission att se till att den här graviditeten är färdig snarast möjligt! Så dä så! ^^

Förövrigt mår jag bra. En del sammandragningar och förvärkar nästan var och varannan kväll, men inte så jag direkt besväras av det. Blir bara besviken när de avtar! Bebis där inne är fortfarande inte fixerad, tji fick jag. Men sen är det också vanligt att de inte fixerar sig alls hos omföderskor så det behöver inte betyda något. Hon ligger tillräckligt djupt för att inte kunna förflytta sig mer i alla fall. Hon ligger där hon ligger och där kommer hon ligga tills hon kommer ut till oss. Och det är ju hoppfullt! Hennes rörelser är ju mer långsamma och sega nu, inga direkta sparkar. Antar att hon försöker sträcka sig lite på sig och det känns väl. Lär ju vara trångt där inne. Förstår inte hur bebisar inte får panik när de ligger i magen...=p

 

Nu ligger jag i alla fall i sängen och tänkte titta på någon film en liten stund. Lär dock somna rätt snabbt då jag, trots middagsvila med Julia, är helt slut i både kropp och huvud. Gör dock rätt ont bakom örat och neråt alla redan, så är lite orolig för att lägga mig ner och sova. Vill inte vakna av detta igen! Men tog ett par alvedon för kanske 3 timmar sen, och ska ju inte ta mer än 2 var sjätte timme. Därför vill jag skjuta på det så långt det går. Men vaknar jag med samma smärta innan 01 så tar jag två. Kan inte ligga och ha så ont! Måste försöka att ligga på höger sida bara, så kanske jag slipper det! *Hoppas*

 

Inatt har det inte blivit mycket sömn. Jag önskar jag kunde säga att det berodde på mycket SD och förvärkar, men tyvärr måste jag göra er - eller i alla fall mig själv - besvikna. Inga förvärkar har hållit mig vaken, men värk likaväl! Fast i ansiktet. Tydligen är det normalt att få ont i den förlamade halvan när man drabbas av ansiktsförlamning. Ironin, liksom. Jag har varit öm i vänster käke, öra, kind, panna och haka (ja, typ hela sidan) sen det började, men inatt ömmade det inte! Värken var olidlig. Jag tror aldrig jag har haft så ont i mitt liv innan! Jag vaknade av det vid 01 och låg i ca. en timme och vred mig av smärtorna i sängen. Fick verkligen lägga band på mig för att inte skrika rätt ut. Julia vaknade till i sitt rum och jag gick upp och hjälpte henne till toaletten, sedan valde hon att lägga sig i sin säng igen (Uh?) och somnade fort om. Väl uppe kändes det mycket bättre så jag förmodar att jag legat på något sätt så det blivit något tryck över nerven och därav smärtan. Så jag bunkrade upp med tre stora kuddar (+2 alvedon) och satt nästan upp sedan. Dock kan det ju inte undvikas att man hasar ner när man slappnar av, så en stund senare vaknade jag istället av att jag trodde jag skulle kräkas upp ett barn eller något för det tryckte så över organen. Så jag fick flytta på mig igen, fortfarande upp på kuddarna men tillbaka på sidan (höger sida, brukar föredra vänster, men det funkar ju inte alls). Dock kom Julia in i samband med detta så hon fick ta en av mina kuddar så jag ändå hamnade längre ner. Jag minns inte hur det slutade men jag somnade väl vid 3-4 av ren utmattning eller något. Har haft ont hela dagen, men inte alls på de blixtande sättet som under natten, och jag hoppas på att det håller sig borta! Annars vet jag en som ringer BM på måndag och ber om att bli "cut open!" ^^

 

Familjen ligger och sover, Jonny bredvid mig och Julia i sin säng. Hon lär väl dock komma in hit om ett par timmar. Hoppas jag vaknar då, eftersom hon för andra natten sover utan blöja! Föregående natt gick över förväntan, för att vara första natten utan. Hon somnade runt 20:00, kom in till oss 23:30 och då tog jag henne till toaletten innan hon fick lägga sig i sängen. Sedan väckte hon mig runt 05:30, när J skulle upp till jobbet, och höll på att kissa ner sig. Det hade kommit några droppar i sängen, men, som sagt, för att vara första natten för ett inte ens 3 år gammalt barn så tycker jag det var alldeles ypperligt. Men ska inte ropa hej än! Kanske blir det en vatten(kiss)säng i något utav rummen i natt ^^

 

Förlamningen sitter där den sitter! Vänster ansiktshalva är död. Ser hemskt ut! Jag har aldrig varit så uttryckslös i hela mitt liv. Det händer absolut ingenting oavsett hur jag försöker! Kan knyckla ihop ansiktet till ett russin, och då ser höger sida ut som just det - medan vänster sida är som fullproppad med botox; Inte en rynka! Det ser bara så fel ut! Fick köpt ett stort plåster med typ ett plastcyklop i mitten för att ha under natten. Men det var tydligen bara engångsanvändning på det - och dyrt var det också! 30 spänn! Jag har svårt att tro att jag kommer att lägga ut så mycket pengar för varje natt tills det här är över. Om det är som doktorn sa och det försvinner efter förlossningen så kan det ju dröja en fyra veckor i alla fall. 210kr/vecka*4= 840 jäkla kronor! Helt ovärt det! Eller ja, vad skulle en ögonoperation kosta ifall jag skulle råka skada hornhinnan illa under natten? Fast under natten? När jag sover ligger jag helt still, som den gravida val jag är, och vänder jag på mig så vaknar jag. Så kan nog se till att jag inte skadar ögat...tror jag? *SUCK*

 

 

Känns som det blir väldigt lite graviditet i bloggen nu. Det ska bli ändring på det! Imorgon blir det besök hos Bm igen. Hoppas (och tror nog kanske, nästan..) att fisen har fixerat sig. Känns som hon ligger hur långt ner som helst iaf. Men jag har haft fel förr, och lär ha det många fler gånger också! Men hon känns liksom lugnare på något sätt. Inte alls på ett nervöst eller oroligt sätt. Jag känner henne varje dag, väldigt regelbundet. Hon petar ut en fot här och en hand där, men allra mest är det rumpan som trycks ut så det känns som jag ska sprängas! I skrivande stund ligger jag faktiskt och väntar på att hon ska somna, eller lugna sig lite så jag kan sova ^^ Svårt att göra det när hon slår klackarna i taket (=Min diafragma) där inne ;)

Vänster öga är helt rörigt nu, eftersom jag inte kan blinka och återfukta det automatiskt som man annars gör. Får droppa i "fake-tårar" och blinka med handen som assistans. Blir väldans torrt om jag skulle råka glömma det för länge. Man tänker ju inte på hur ofta man faktiskt blinkar under en dag förrän man märker konsekvenserna om man inte gör det. Svider och bränner! Jag kan inte heller le eller "vifta" på näsborren på vänster sida. Den är numer helt slapp, och det har bara eskalerat de senaste dagarna. Igår kunde jag inte ens tugga middagen då jag inte kan röra på käkarna annat än upp och ner, och man rör dem på många fler sätt när man äter - en annan sak man märker först när man inte kan det!

 

Jag har i alla fall suttit i telefon halva morgonen. Från kl.07 till strax innan 11. Det har varit vårdcentralen, närakuten, pappa, vårdcentralen, min lärare, csn, försäkringskassan och sen vårdcentralen igen. Nu har jag i alla fall blivit godkänt sjukskriven från mina studier den här veckan, utan att missa min utbetalning. Kan ju inte sitta framför datorn längre stunder, därför kan jag inte plugga. Får ont i ögat och spänningar i huvudet. Hur som, nu har jag fått tid hos Vc kl.13:45, så hoppas att jag kan få lite rättsida på saker och ting. Lite besked på vad som sjutton händer med mig!

 

Nu har vi ätit lunch i alla fall, och jag fick tryckt i mig 2 pannkakor. Ungefär vad jag brukar äta, och även om det inte smakade lika gott som annars så är jag rätt nöjd med det. Julia fick dock i sig 3,5! Hon ska alltid vara värst ^^

 

I ca. en vecka har jag gått och klagat på den ena och andra deffekten med mig. Det har varit från ömma bihålor till en bedövad känsla i munnen, samt en äcklig, sur smak i munnen som aldrig ville försvinna. I onsdags började också vänster ögonbryn och munnen rycka. Det tillsammans med väldigt mörkt urin, trötthet och "vita prickar" som svävade runt framför ögonen gjorde att jag misstänkte vätskebrist. Jag vet att jag är väldigt dålig på att dricka, och för eller senare kommer det väl visa sig. Så jag spenderade mest hela onsdagen med att dricka vatten, så mycket jag förmådde mig.

När jag vaknade på torsdag morgon kändes det bättre. Den sura smaken i munnen var näst intill borta, bihålorna kändes mindre svullna och jag kände mig nästan utvilad. Jag mådde bra, jämfört med de senaste veckornas morgnar. Men det varade inte länge! När jag borstade tänderna kändes det väldigt konstigt och när jag tittade mig i spegeln upptäckte jag att vänster sida av munnen inte följde med när jag skulle spotta. Det blev helt ojämnt. Ju längre dagen gick desto mer bedövad blev jag, det syntes på både mun, näsa och ögon.

kl.13 fick jag tid hos läkaren på MVC, men han skickade, efter en ca.10 min lång, bekymrad tystnad avslutad med "...jag kan inte utesluta en liten propp...", ner mig till akuten. Jag fick komma in på en gång och träffade en läkare som rabblade fortare än X2000, och jag uppfattade egentligen väldigt lite. Men man kan bara säga "Va?!" och "Ursäkta?" så många gånger innan det börjar tas som en förolämpning. Det jag fick ut var i alla fall att det inte var en hjärnblödning eller propp (hon la händerna på mina axlar och bad mig trycka upp dem. Det visade att jag hade samma kraft i båda sidorna, vilket man inte har vid problem i hjärnan. Vid proppar påverkar hela kroppen).

Hon förklarade då att det antingen är borrelia (OMG?) eller en virusinfektion. Jag fick antibiotika utskriven, vilken hjälper om det är det förstnämnda. Är det inte det får det helt enkelt "självläka". Undrar hur lång tid tar...?

 

 

Nu är det måndag - igen. Veckorna liksom bara springer förbi, fast samtidigt går det så himla segt. Har en hel del som fortfarande ska förberedas inför bebis ankomst, men skjuter ständigt upp det. Det är som att jag inte får in i min "arma skalle" ( - Paradis Oskar, "Rasmus på luffen") att det faktiskt kommer en bebis inom en månad. Men det ger sig väl!

 

Dagarna här är sig lika. Jag och Julia försöker hålla oss från att klättra på väggarna, och eftersom vädret är som det är den här tiden på året så blir det inte så mycket utomhus lek. Tur att vi har Tessie och Albin i huset bredvid som vi kan traska över till när vi är påväg att klösa ögonen ur varandra! ^^ Fast Julia är så himla duktig och hjälpsam att jag blir alldeles varm inombords. Hon dukar och plockar undan efter maten, det hon kan. Plockar upp saker från golvet, om jag ber henne (och påminner henne några gånger under tiden, när hon tappar fokus). Hon hämtar saker om det är något jag vill/behöver samt tvättar mig på ryggen i duschen. Mammas lilla hjälpreda! Men jag ska tillägga att allt detta görs av hennes egen vilja, och att hon blir förbannad om hon inte får hjälpa. Lite som en engelskman ^^ haha...

 

I fredags var det i alla fall veckobyte för mig igen, och gick då in i vecka 37, alltså 36 fulla veckor! Tänk att bebis i slutet av den här veckan räknas som fullburen och redo att födas!

 

En månad kvar till BF nu! Känns som ett stort steg! Nu kan man ju inte räkna det i månader mer, utan bara veckor (4,5) , alternativt dagar (31). Ingen tid alls ju. Sen vet man ju aldrig när bebis kan tänkas komma. Med Julia gick jag ju över 8 dagar, men tror (och hoppas. Hoppas troligen mer..) att jag kommer slippa det den här gången. Känns inte som det kommer bli så lång övertid. Vet inte varför, men det är en känsla i kroppen bara. Kalla det intution om ni vill! Oavsett ska det bli spännande att se hur det blir =)

 

Idag har sambon och jag varit på föräldrakurs för omföderskor på Mvc. J var ju inte i Sverige under den här tiden i graviditeten med Julia då han fortfarande bodde i Brasilien då, så det kändes nyttigt. Vi fick testa på att andas djupandning, mellanandning och lättandning. Tyckte inte att det var särskilt svårt, men det är ju också mycket annorlunda när det är under förlossningen! Då kan man ju inte bestämma själv över smärtan...!

Dock känns det som att vi är lite mer, jag vet inte...vi har en så lätt inställning. Kanske för lätt känns det ibland. Det här med målbild t.ex. Och vilka förväntningar vi har på förlossningen, hur vår drömförlossning ser ut etc. Hon som höll i kursen ville att vi skulle sitta och prata om detta i par, men jag och J satt och pratade om helt andra saker - på portugisiska såklart, så ingen förstod :p Men jag har inga direkta förväntningar. Jag vill ha en frisk bebis när förlossningen är över, och visst, helst slippa massa komplikationer. Men jag är inte särskilt rädd för att det kommer ske något konstigt. Dessutom, går jag och tänker på det hela tiden lär jag bara skrämma upp mig. Jag är öppen för förslag och alternativ när jag kommer in. Har ju saker jag föredrar men ingenting jag är emot. Får se hur jag känner då, helt enkelt ^^ Kommer gå jättebra och jag är nyfiken på hur det kommer att kännas, jämfört med första gången!

 

Hur som helst, när kursen var slut promenerade vi mot stationen i godan ro. Jag vägrar stressa då det bara resulterar i smärtor och krämpor lite överallt. Vi fick vänta på bussen i drygt 30 minuter när vi kom fram, men det gjorde inget. Jag var hungrig - vilket inte sker jätteofta längre - så vi tog varsinn hamburgare på gatuköket vid stationen. Så gott var det! Brukar ju känna mig alldeles uppsvälld och stoppad efter jag ätit nuför tiden, samt att det dröjer ett halvt dygn innan jag klarar av att äta igen efter, men nu var det faktiskt gott. Dessutom var det mysigt att ha lite egen tid med sambon. Märkte att vi spenderar alldeles för lite tid på tu man hand utanför huset, vilket uppenbarligen är behövligt. Jag har så svårt att släppa rollen som mamma när vi är hemma, för det är ju det jag i första hand är: Mamma. Men när Jullan somnat om kvällarna så är det Ok att hålla tillbaka "morsan" och bli "Maria" en stund också, innan nattpassen börjar ^^

 

Igår gick jag in i vecka 36, 35 fulla. Jag har sagt det förr och jag lär säga det igen under resterande tid, det har gått så sjukt fort den här gången! Har för mig att jag tyckte att sista trimestern segade fram som en snigel på tuggumidiet med Julia, men nu byter jag vecka innan jag ens hunnit vänja mig vid den föregående. Härligt! =)

 

Min aptit har blivit mycket dålig. Man ska ju äta lite ofta sägs det, men kan inte äta lite och ofta. Inte mycket och sällan heller, utan blir för det mesta lite och sällan. Det finns ju inte så mycket plats kvar i magen för maten, dessutom blir jag lätt illamående om Lillan skulle få för sig att sträcka på sig samtidigt som jag äter. Är väl säkert något som händer alla gravida, men det gör det inte mindre jobbigt. Men jag är glad att jag inte kommer vara gravid på julafton, för då om nånsin vill man ju kunna äta så obehindrat som bara är möjligt! ^^

 

Idag ligger jag på soffan och lyssnar på hur tyst det kan bli, när Julia och Jonny inte är hemma - och det kan bli riktigt tyst! De är båda på Capoeiraträning hela dagen och har lämnat mig i min ensamhet. Inte för att jag har något emot det. Inte så ofta jag slipper bli förföljd av Julia (toalett, kök, dusch - överallt!) eller lyssna på Tv:n när J är hemma. Så jag är nöjd över att, för en gångs skull, ha full kontroll över ljuden och oväsendet som förs i hemmet. Dock har jag spenderat nästan 4 timmar inne hos Andreas, Tessie och Albin, då pappa (min pappa, alltså) kom dit en sväng. Vi har pratat skit och ätit lunch - pizza! =D Fast sen blev jag mätt, och är fortfarande!

 

Idag händer inte så mycket, vad jag vet. Det regnar. Hur mycket som helst, typ, så jag tänker nog undvika att gå ut alls så länge det går. Gärna hela dagen! ^^

Igår var vi med Tessie och Albin hela dagen. Var över efter frukost och drack en kopp kaffe - och kollade in ännu en amnormt stor spindel som Tessie fångat in. Vidrigt! - och sen följde vi med till BUM där Albin fick träffa farbror doktorn. Gick jättebra, precis som jag visste! ;) Jullan och jag väntade i lekrummet där hon gick bananas med alla leksaker. Tyvärr är jag aningen otymplig så kan inte riktigt leka med henne som förr. Men hon är mycket förstående för att bara vara 2 år och 9 månader :)

När vi var färdiga vid doktorn åkte vi runt och raggade upp lite gratisboxar, från Apoteket och Babyproffsen. Fick en hel del roligheter och "bra-att-ha" - saker till Lillasyster. Älskar gratis! :) Sen vart det lunch och både Julia och Albin somnade i bilen sen. Väl hemma bäddade vi ner dem på varsinn sida i soffan och där låg dem och sov ett bra tag medan vi läste "Vi föräldrar" - från en av gratisboxarna!

 

När de vaknat var det snart dags för middag, så vi gick över till oss för jag hade tinat köttfärs i kylen. Rörde ihop spaghetti och köttfärssås med oliver, champinioner och vitlök bl.a. i. Mycket smaskigt! :) Strax innan 20 traskade Tessie hem med Albin på armen då det var dags för honom att sova. Jag och Julia tog en snabbdusch innan det var dags för även henne att sova! :)

 

Jag har varit vaken rätt länge. Vaknade för ca. 1,5 timmarsen för att jag trodde att J hade försovit sig. Så låg på min sida sängen och försökte väcka honom, men undvika att väcka Julia som låg i mitten. Efter ett tag vände jag mig för att skaka liv i honom eftersom han inte reagerade på mina väsande "Jooooonny....", och upptäckte då att han redan gått upp. Fail! Jag kröp då över Julia och la mig på hans sida som på många sätt är den bättre sidan. Dels är det mer plats för att Julia alltid ligger och tycker mot min sida, dels är det mer luft då hans sida är närmare fönstret. Så låg där, och hade massa plats att vända och vrida mig på, samt massa härlig, sval luft som blåste in genom fönstret men jag kunde likförbannat inte somna om! Låg med halvblundade ögon och skrev en mental lista på det som fortfarande behövs fixas innan bebis kommer;

 

- Ståbräda till vagnen

- Blöjor och våtservetter

- Bepanthen och Inotyol

- Amningslinnen samt BH

 

Ja, så mycket mer är det väl egentligen inte. Ska dock få hem sängen, skötbordet och liggdelen till vagnen också så jag kan få ordning på det. Samt tvätta upp alla 50-56-62 kläder efter Julia. Packa BB väskan ska ju också göras, och hade tänkt få gjort det lite tidigare än förra gången - då jag var påväg genom dörren till taxin som väntade på att ta oss till förlossningen. Men det lär jag ju hinna med! :)

 

Ja, nu är det ju höst i alla fall. Ingen tvekan om saken! Inte helt omysigt dock, får jag nog lov att erkänna. Brukar inte tycka om hösten. Har alltid tyckt den är så grå och deppig, men har ångrat mig på senare år. Visst, jag svär också över det förbannande regnandet och blåsandet - om jag tvingas gå ute i det - men får jag sitta inomhus och bara tittta samt lyssna på det kan det vara rätt trivsamt egentligen. Och jag har ju tur, som faktiskt inte måste ta mig ut de dagar regnet öser ner eller träden ligger vågrätt längst marken. Det är det som är det charmiga med distansstudier ^^

 

Idag har det spenderats några timmar på förmiddagen samt över lunch hemma hos Tessie och Albin. Alltid trevligt att vara där och få gosa lite med gullgossen <3 Det är dock inte lika enkelt alla gånger som det var för några månader. Förståeligt! Han vill ju inte ligga stilla i knäet och bli kramad på - han ska ut på äventyr, den lille våghalsen. Gärna slänga sig med huvudet före nerför soffan eller krypa ut till hallen och testa vad som händer om man hänger sig i ena kanten på en stor, tung blomkruka. Så det gäller att ha ögonen med sig och vara snabb i vändningarna...

 

...fast snabb i vändningarna vill jag ju inte påstå att jag är. Inte för att jag någonsin varit direkt smidig, men nu är det katastrof! Jag känner mig lite som 3CPO, eller någon som är byggd av samma material som honom. Får liksom tänka på att bara göra en rörelse i taget, t.ex. om jag står jag torkar av soffbordet, lite nerböjd, så måste jag tänka på att ställa mig rakt upp innan jag vänder om för att gå ut i köket. Vänder jag mig om samtidigt som jag redan står halvböjd SSS:ar (stramar, spänner och smärtar) det i jumske och rygg. Men nu är det inte långt kvar! BF är ju nästa månad redan, vilket känns helt ofattbart! Har ju fortfarande nästan inte fattat att det ska komma en liten till :o

 

 

Äntligen fredag igen! Känns som att veckorna rusar iväg på gott och ont. Mest gott dock, då jag är så redo att bli klar med denna graviditet. Nu vill jag bara ha min bebis! Imorse var jag och gjorde min andra och sista glukosbelastning, som vi med lite för högt BMI får göra för att se hur kroppen reagerar på socker. För att kunna utesluta graviditetesdiabetes, antar jag. Men det är hur vidrigt som helst! Först måste man fasta fr.o.m kl.20 kvällen innan, och dricka vatten får man inte göra efter midnatt. Sedan får man ta ett litet stick i fingret och sen dricka den mest vidriga sörjan som får T-Sprit att verka lockande! Det är en något tjockare vätska, gjort på enbart socker. Det är som att dricka sirap, eller honung fast utan någon direkt smak - bara sött. Ja, det går inte riktigt att förklara hur illa det är. Detta har man i alla fall 5 minuter på sig att hinka i sig (33cl - känns som 33liter) och sedan ska man sitta i två timmar och göra så lite som möjligt, (träsmak i r*va är ett faktum) och sedan ännu ett litet stick i fingret för att jämföra. Och sen får man gå hem. Hemskt är det, och jag är väldigt lättat över att det är "done-with". Samt att jag inte kräktes någon av gångerna ^^

 

I tisdags blev det en oväntat runda till Ullared med Tessie, hennes syster Frida och ongarna. Fick köpt en hel del, saker vi behövde till lillasyster, underkläder till hela familjen och annat krims krams. Dessutom blev Julia lite bortskämd med pussel, 2 filmer och en bok. Dock är det ju verkligen ingen plats man bör ta med barn i den åldern till. Stackarn vart ju helt virrig, och kunde inte sova när hon var trött pga. alla människor. När klockan var runt 17 och vi kretsade kring kassorna, nästan redo att betala somnade hon av ren utmattning nästan sittande i vagnen. Jag bäddade dock ner henne på lillasysters skötbädd, med min pläd som kudde och hennes egna filt (gammal) som täcke. Hon sov rätt gott där! :)

Sen var det dags att träffa bm i onsdags. Lämnade av Julia på dagis och traskade sedan bort till sjukhuset. Vi pratade lite om förlossningen och annat. Sedan lyssnade vi på bebis och allt var så bra där så. Hennes hjärtslag låg på 132, lägre än vanligt men hon sov gott efter promenaden jag hade tagit från Julias dagis. Sf kurvan låg på 32 och jag hade gått upp 1kg sen förra besöket. Ligger på +6kg hittills, vilket är skönt. Kanske inte blir så himla mycket mer! Är ju bara 6v kvar till bf :)

 

Jag är verkligen katastrofalt dålig på att blogga! Fast jag har inte jättemycket att blogga om då det inte händer så mycket. Dagarna ser typ likadana ut. Fast nu har vi blivit förkylda, och då blir det ju lite förändringar. Jag sover (ännu) sämre på nättern t.ex. Sov ju inte jättebra innan, när jag "bara" var gravid, heller. Det blir lätt obehagligt och det är svårt att hitta en ställning som känns bra i längra än 10 sekunder. Dessutom får jag liksom vända mig om i etapper. Kan inte ta allt på en gång för då får jag andnöd. :p Detta blir ju dock hundra gånger värre när jag är täppt i näsan och tjock i halsen. Känns som om någon sitter på mig när jag ligger ner. Hoppas på att det inte blir allt för långvarigt! Som vanligt verkar det som att Julia lämnade av sin smitta på mig och därför inte är ett dugg sjuk alls. Hon hostade lite imorgon, men hon har sovit lugnt under natten. Det är bara jag som legat och hostat så jag trodde vattnet skulle gå! Jonny har också börjat visa tecken på sjukdom, lite hosta och nästäppa. Usch, jag gillar inte förkylningar alls! :/

 

I fredags bytte jag vecka igen. Tycker veckorna går fasligt fort nu, och snart ska jag börja fixa ordning allt så det är redo för lillan när hon kommer. När jag väntade Julia väntade jag verkligen in i det sista innan jag fixade allt, men det gjorde inte så mycket. Vagnen köpte vi ca. 2 veckor innan bf, sängen satte vi upp dagen hon var beräknad. Dock kom hon ju 8 dagar sent, så det var ingen panik ^^ Men den här gången vill jag nog ha ordning lite innan. Rensa bland Julias gamla bebiskläder, få fram och bäddat sängen samt fått skötbordet på plats och organiserat. Om två veckor blir det en runda till Ullared för att inskaffa det sista och sen är det bara att vänta. Hoppas jag slipper gå över massa dagar den här gången <3

 

Jag tycker det har gått nästan kusligt fort, den här årstidsväxlingen mellan sommar och höst. Det känns liksom inte ens som det har trappats ner och blivit kallare och kallare. Det gick från att vara strålande sol och sommar en dag, tills höstblåst och isande vindar nästa. Fast jag tror jag känner så varje sommar/höst. Det är liksom som att sensommar inte längre existerar. Tja, allting ska ju gå så fort nuför tiden, så varför inte årstidsväxlingarna?

 

I fredags hade jag gått 32 fulla veckor. Otroligt! Jag kan inte minnas att graviditeten gick så här fort förra gången! Fast då längtade jag mer efter bebisen (Julia). Inte så att jag inte längtar, men jag tänker inte på det lika mycket. Det är fortfarande overkligt på många sätt. Tror kanske det kommer landa i skallen mer när bebissäng, skötbord etc är på plats. Än så länge har vi ju inte ens fått upp en spegel på väggen (katastrof, jag vet!) så jag ser inte ens mig själv varje dag. Så när jag kommer till en spegel så blir reaktionen alltid densamma; "HUA!....Ja just det ja...." ^^

Nej, det är stor skillnad på att vänta första och andra barnet. Jag börjar liksom förstå saker som jag inte förstod förr. Typ när jag frågade min pappa "Vilket var mitt första ord?" eller "Hur gammal var jag när jag tog mina första steg?" Så blev svaret nästan alltid; "Hmm...jaadu jag minns faktiskt inte. Men Andreas...". Ja, för det kommer han ju ihåg eftersom Andreas är första barnet. Om jag då skulle konfrontera honom med det, så skyllde han på att andra barnet inte var lika speciellt. Jag tyckte det var idiotiskt, Att man inte kunde säga att ett av sina barn var mindre speciellt än det andra. Men jag fattar nu att det inte var mig personligen han menade (för alla vet ju hur speciell jag är ^^), utan själva upplevelsen. Allt var inte nytt med andra barnet, utan mer repris. Tyvärr! Jag lovade mig själv att aldrig bli sådan, men här sitter jag och har noll koll på nånting! Skärpning!

 

I början av oktober blir det i alla fall en sväng till Ullared för de sista inköpen. Ska köpa nya nappflaskor, nappar, skedar etc. Samt kompletera med lite nya kläder och kolla på ett babygym jag såg sist jag var där. Har ju det mesta redan, säng, skötbord, vagn, kläder etc. Det har ju legat nerpackat i månader (kläderna i ÅR. Sen Julia använde dem) och väntat på att få lite uppmärksamhet. Så imorgon kommer nog jag och Tessie gå igenom kläderna tillsammans för att se vad som får stanna och vad som är för sunkigt för att låta Lillasyster ärva. ;)

 

Igår var det 2 månader kvar till BF! Dock är det säkerligen betydligt längre kvar tills hon faktiskt kommer, men man måste ju ha något mål liksom. ^^

Förra veckan, på onsdagen, fick jag extremt ont i magen. Det började inte så farligt, lite som en obehaglig sammandragning typ. Jag hade suttit barnvakt åt Albin i någon timme, och det kan ju bli lite stressit pga Julia vill vara mitt i smeten hela tiden. Jag sa till J att jag skulle sätta mig och ta det lugnt ett tag och hoppades på att det skulle släppa. Ett par timmar senare, när jag reste mig för att kolla efter middagsmat, var det ännu värre. Hade inte känt något under tiden jag satt, men när jag reste mig upp kunde jag inte stå rakt för jag hade så ont. Det blev värre under kvällen och när det var dags att gå och lägga mig kunde jag inte röra mig pga det. Så det var en stillaliggande natt i en och samma ställning. Om jag skulle vända mig i sömnen vaknade jag av att det slet i magen.

 

På morgonen efter ringde jag direkt till Bm och förklarade. De hade dock ingen tid den dagen, men fick en på fredagmorgon. Inne hos läkaren berättade jag vad jag hade känt, och att jag dock misstänkte att det var något muskelrelaterat, eftersom det blev värre om jag suttit stilla ett tag. Var jag uppe och rörde mig kunde jag gå skapligt liksom, men de första minuterna efter en film i soffan var näst intill outhärdliga! Efter både Vul och Ul kunde hon i allafall konstatera att livmoderhalsen var helt stängd! Mer än vad den brukar vara på andraföderskor, till och med, då den brukar "nappa" lite då. Lillan låg och drack massa fostervatten, och hickade, vilket hon alltid gör! Hon verkade ha det hur bra som helst. Läkaren förklarade att det kan ha varit något så enkelt som att hon vänt sig om (fick vi bevisat då huvudet låg rätt ner) och livmodern stretat imot. Då kan man få träningsvärk i livmodern, och det är förmodligen det jag känt. Kraftig träningsvärk! Jag var dock alfrig direkt orolig för att det var något fel, då bebisen inte förändrade beteende alls. Hon hickade precis som vanligt, sparkade och knudde runt på samma tider som alltid. Jag ville bara veta varför jag ahde så ont, och hur jag skulle få bort det så jag kunde börja röra mig obehindrat igen! ^^

 

I torsdags, v.30+6

 

 

I fredags, 31+0

 

 

Vilken söndag det är idag! Jag är totalt förslappad och har inte ens tillräcklig motivation för att resa mig ur soffan, förutom när nödvändigt då, t.ex. matdags, toalettpaus etc. Och ute pissregnar det och har gjort sen vi vaknade, så det är ju ingen idé att ens fundera på att gå ut. Stackars Julia är ju lagom ostimulerad, taskigt väder och en dötrött morsa. Ingen bra kombination! Nu ligger hon dock och sussar på soffan här bredvid mig, lilla hjärtat. Man kan bli trött även om man inte gör så mycket, uppenbarligen. ^^

 

Jag känner mig verkligen inte i toppform idag. Är gräsligt trött (mitt eget fel, jag vet!) och det är tungt att andas idag. Lillan ligger på något otrevligt sätt i magen så jag blir anfådd av minsta lilla ansträngning. Jobbigt! Men inte jättelångt kvar nu, halleluja! Och sen börjar det, på riktigt...!

Idag har varit en rätt lugn dag. När Julia väckte mig runt 09 imorse var jag rätt trött och rätt omotiverad att ta tag i nåt alls. Så vi hade en mycket lugn morgon, framför Tv och dator. Efter lunchen åkte vi med Tessie och Albin till Willys och gjorde den "veckliga" matshoppingen. Dock så har det inte gått åt så mycket mat de här två veckorna då Jonny inte varit hemma så vi hade fortfarande en hel del kvar. Därför fick jag bara komplettera med lite mjölk och bröd etc. Sen blev det ju lite annat, inte livsnödvändigt, också. ^^ Julia somnade på vägen hem så jag bar in henne till soffan. Hon vaknade på vägen men somnade om rätt fort och sov någon timme, cirka. Sedan blev det tidig middag och tvättvikning, tvätthängning, tvättning och till sist dusch! Behövligt! När vi var rena och luktade gott ropade Andreas att kaffet var på gång, så vi tog med oss kaffebrödet jag hade köpt och gick över. Julia hade hunnit bli hungrig igen utav allt knegande så jag gräddade en våffla till henne som vi tog med oss, och den åt hon upp rätt fort. Bulle på det sen, jag är förundrad över att hon inte springer på väggarna fortfarande. Men när vi kom hem (efter att ha tryckt i oss ganska mycket popcorn också) somnade hon rätt fort och ligger nu och sussar så sött. =)

 

Idag är det fredag, vilket innebär att jag byter vecka. Har nu gått 30 hela veckor, vilket är helt otroligt! Det går så fantastiskt fort. Har bara 10 veckor kvar nu (+ några dagar, med all säkerhet) innan vår lilla plutta kommer. Det är så annorlunda med andra graviditeten än första. Jag, som andrabarn, har ofta fått höra det råa, ärliga, att när andra barnet kommer så är det inte lika speciellt som när det första gör det. Jag har såklart tyckt att detta är hemskt och antagit att det inte alls har med att göra vilket barn i ordningen det är, utan bara att föräldrarna är iskalla! Men jag fattar nu. Med Julia var jag så himla engagerad och insatt i graviditeten och hade stenkoll på allt. Men nu. När någon frågar mig i vilken vecka jag är så får jag nästan tänka efter lite. Och jag glömmer nästan av mig ibland, att jag är gravid. Det är jättekonstigt! Men jag ser fram emot att få träffa den lilla därinne! Och snart ska jag börja rensa bebiskläder, och tvätta upp och vika i lådor, få ner säng, skötbord och liggdelen till vagnen samt åka till ullared och komplettera med några plagg samt inskaffa nya nappflaskor och nappar och allt jag kommer behöva! Hon ska ju inte behöva ärva precis allt! ^^

 

Min tjocka, goa, sprattlande mage <3

Nu är det inte långt kvar av den här dagen! Bara ca. 25 minuter! Jag är vaken alldeles för sent, med andra ord. Men Julia somnade sent idag pga en väldigt lång middagsvila på dryga 2,5 timmar idag. Hon var så himla trött och jag hade inte mage att väcka henne. Dessutom hoppas jag på lite sovmorgon imorgon ^^

Hur som! När Julia vaknat efter sin evighetsvila fortsatte röjandet av undervåningen. Vi vek ren, torr tvätt, hängde upp ren, blöt tvätt samt satte igång en ny maskin. Sedan sorterade jag resten av smutstvätten så det numer ligger sorterat i mörk 40, ljus 40, färgat och 60. Praktiskt! Sedan fick jag möblerat om lite i hallen så det blir mindre bökigt att ta sig in i skoskåpen (jag avskyr bök! Enkelt och smidigt ska det vara) och till sist dammsög jag hela undervåningen samt skakade mattorna. Kändes skönt att få det mesta gjort! Imorgon väntar ny tvätt att vika, ny tvätt att hänga och en hel övervåning att städa. Dock är ju den inte hälften så lortig eftersom vi väldigt sällan håller till där. Vi sover där, och Julia har sin "lekhall", alltså rummet när man precis kommer upp. Men hon är inte där själv längre stunder. Hon är alldeles för sällskapssjuk! Dock ska vi fixa en dvd så hon kan ha sin filmhörna där. "Soffa" finns redan på plats, i form av hennes första "riktiga" säng. Vill bara köpa en till ribbotten till den så Jullan slipper trilla ner i golvet när hon sitter i den ^^

 

Vi var ialla fall klar med städningen efter 17 och då började mattankarna dyka upp. Vissa dagar hatar jag det här med att man måste äta. En sak var ju när man var själv, då var det inget tvång som det är nu. I tonåren kunde jag utan problem äta ett par mackor till middag om jag inte kände för att laga mat, men när man har barn har man ju inte det valet. Julia och Lillasyster måste ju få riktig mat oavsett om jag känner för att fixa det eller inte. Men idag var jag i alla fall sugen på tacos, så det bestämde jag skulle stå på menyn! Bjöd även in Tessie så hon kom över också. Efter maten förflyttade vi oss hem till henne och Albin där han fick gröt och sedan sussa, då han var jättetrött, lillplutten! När Tessie nattade Binbin satte jag och Julia igång att baka chokladbollar - vilket Julia inte tycker är roligt! Hon ogillar starkt att vara kladdig och ville helst tvätta av sig stup i kvarten när vi skulle blanda och rulla. Tyckte då det var bättre om hon undvek att peta i kletet och titta på TV så länge! Hon fick hjälpa till att äta upp dem istället! ^^

Nu sover hon i alla fall, såklart. Ligger här och småsnarkar bredvid mig. vilket gör mig rätt sömnig också. Så jag ska slänga in handduken jag med! Godnatt, hörrni!

 

2 år gammal bild <3

Igår hade jag tänkt att lämna Julia på dagis i några timmar, trots att jag egentligen inte hade något speciellt att göra. Men jag ångrade mig under morgonen då jag inte alls kände mig motiverad att gå 2km till bussen och betala massa pengar för att åka in och lämna henne, när jag egentligen inte behöver. Men jag kände inte för att sitta hemma hela dagen. Dock verkade det som Tessie hade tänkt precis det samma, och, trots jag inte direkt badar i pengar, bestämde vi oss för att åka till Universeum. De har ju, förutom allt de alltid har, en dinosaurieutställning där fram till september. I början var Julia rätt rädd och vågade inte alls gå själv, så jag fick bära henne. Hon satt fastklistrad på min höft och var livrädd för typ laxar, kräftor och grodor - sånt där smått som finns här i Sverige. Men när vi kom till det stora akvariumet där de har stora hajar och sågfisk etc, då stod hon med näsan mot rutan och sa "Woooow" var gång något av det simmade förbi. Ologiskt? Ormarna och spindlarna var hon inte heller särskilt rädd för, och absolut inte aporna! De ville hon helst av allt springa fram och krama på. Vilket hon naturligtvis inte lyckades göra. Vi fick en del bra kort på dem dock! Fast min kamera är ju i brasilien med Jonny, så vi tog allt med Tessies kamera. Ska gå över dit och lägga in dem på min dator sen tänkte jag, men just nu har Jullan däckat här bredvid mig på soffan. :)

Vi har städdag idag, så både Julia och jag har städat halva morgonen. Hon har plockat upp alla sina leksaker och kläder från golvet :) Så duktig! Dock med varningen att jag skulle slänga allt om inte tog hand om det. Så det gjorde hon, och fort gick det! :) Nu har hon som sagt somnat på soffan så det är väl rast för mig med nu!

 

 

Julia somnade snabbt igårkväll också. Trött efter en lång dag <3

Idag har Julia varit på bra humör, nästan hela dagen. Till skillnad från igår alltså, då det bara var gnäll och grin typ. Hon var duktig imorse när kläderna skulle på, lyssnade på mig hela vägen till BM och hela vägen hem. Vi samarbetade bra, vilket uppenbarligen är en förutsättning för att undvika dessa uttröttande bråk som annars kan bli. Men jag tror att Julia, förutom trotsåldern, går igenom något av en identitetskris just nu. Det händer mycket runt omkring henne och hon förväntas vara stor tjej. Och det är hon ju, till viss del! Jag vet ju, likaväl som så många andra, att Julia kan. Hon är väldigt duktig på väldigt mycket, men hon är faktiskt bara dryga 2,5. Hon måste få lov att vara liten också.

Och jag måste försöka lära mig att ha mer tålamod. Vissa dagar är det typ otroligt vilket tålamod jag har, och då spelar det i stort sätt ingen roll vad hon gör, hon kan inte rubba mig. Det blir liksom som att jag ju mer oväsen hon för, desto mindre hör jag. Det är först när hon är tyst som jag faktiskt "hör" henne. Men sen finns ju de där andra dagarna. De dagar då måttet på ens tålamod inte räcker ens för att täcka botten på ett kryddmått. Då är det illa, och man känner sig bara som värsta tråkiga gnäll och klagmorsan. Det känns som jag försökt på alla möjliga sätt för att nå fram till henne när hon får en sån där..."episode" och bara skriker och gråter. Och 9/10 gånger så ligger det ju något mer i grund för det; hon är trött, hungrig etc. Det är egentligen inte så ofta hon tjuter och lever rövare bara för att jäklas.

 

Men sen är det ju det där med att ignorera. Hon totalstänger öronen när jag säger åt henne att inte göra/göra något. Jag menar, vill hon hälla mjölken över mackan så gör hon det. Och det spelar ingen roll om jag kommer flygande, skrikande och ilsen som en papegoja som någon dragit ur skärtfjädrarna på. Det är helt i sin ordning att barn i den här åldern "måste" följa sina impulser. De kan praktiskt taget inte hindra det. Testa gränser och se hur långt man kan gå innan morsan får ett nervöst sammanbrott, de är ju näst intill obligatoriskt i utvecklingen.

Men även om jag vet detta så är det en rätt klen tröst när det väl kommer till kritan och Julia ligger där och skriker. Nä, jag får se till att sova så kanske jag orkar med barnet imorgon ^^