Inte utan min Dotter

Inatt har det inte blivit mycket sömn. Jag önskar jag kunde säga att det berodde på mycket SD och förvärkar, men tyvärr måste jag göra er - eller i alla fall mig själv - besvikna. Inga förvärkar har hållit mig vaken, men värk likaväl! Fast i ansiktet. Tydligen är det normalt att få ont i den förlamade halvan när man drabbas av ansiktsförlamning. Ironin, liksom. Jag har varit öm i vänster käke, öra, kind, panna och haka (ja, typ hela sidan) sen det började, men inatt ömmade det inte! Värken var olidlig. Jag tror aldrig jag har haft så ont i mitt liv innan! Jag vaknade av det vid 01 och låg i ca. en timme och vred mig av smärtorna i sängen. Fick verkligen lägga band på mig för att inte skrika rätt ut. Julia vaknade till i sitt rum och jag gick upp och hjälpte henne till toaletten, sedan valde hon att lägga sig i sin säng igen (Uh?) och somnade fort om. Väl uppe kändes det mycket bättre så jag förmodar att jag legat på något sätt så det blivit något tryck över nerven och därav smärtan. Så jag bunkrade upp med tre stora kuddar (+2 alvedon) och satt nästan upp sedan. Dock kan det ju inte undvikas att man hasar ner när man slappnar av, så en stund senare vaknade jag istället av att jag trodde jag skulle kräkas upp ett barn eller något för det tryckte så över organen. Så jag fick flytta på mig igen, fortfarande upp på kuddarna men tillbaka på sidan (höger sida, brukar föredra vänster, men det funkar ju inte alls). Dock kom Julia in i samband med detta så hon fick ta en av mina kuddar så jag ändå hamnade längre ner. Jag minns inte hur det slutade men jag somnade väl vid 3-4 av ren utmattning eller något. Har haft ont hela dagen, men inte alls på de blixtande sättet som under natten, och jag hoppas på att det håller sig borta! Annars vet jag en som ringer BM på måndag och ber om att bli "cut open!" ^^