Inte utan min Dotter

Idag blir lillasyster 38 fulla veckor. Alltså 2 veckor kvar till Bf och ankomst känns mer avlägset än någonsin! Antagligen för att jag nu vill det mer än jag gjort innan under graviditeten. Vill verkligen bli av med den här förlamningen snarast, och om det nu är pga graviditeten är mitt nya mission att se till att den här graviditeten är färdig snarast möjligt! Så dä så! ^^

Förövrigt mår jag bra. En del sammandragningar och förvärkar nästan var och varannan kväll, men inte så jag direkt besväras av det. Blir bara besviken när de avtar! Bebis där inne är fortfarande inte fixerad, tji fick jag. Men sen är det också vanligt att de inte fixerar sig alls hos omföderskor så det behöver inte betyda något. Hon ligger tillräckligt djupt för att inte kunna förflytta sig mer i alla fall. Hon ligger där hon ligger och där kommer hon ligga tills hon kommer ut till oss. Och det är ju hoppfullt! Hennes rörelser är ju mer långsamma och sega nu, inga direkta sparkar. Antar att hon försöker sträcka sig lite på sig och det känns väl. Lär ju vara trångt där inne. Förstår inte hur bebisar inte får panik när de ligger i magen...=p

 

Nu ligger jag i alla fall i sängen och tänkte titta på någon film en liten stund. Lär dock somna rätt snabbt då jag, trots middagsvila med Julia, är helt slut i både kropp och huvud. Gör dock rätt ont bakom örat och neråt alla redan, så är lite orolig för att lägga mig ner och sova. Vill inte vakna av detta igen! Men tog ett par alvedon för kanske 3 timmar sen, och ska ju inte ta mer än 2 var sjätte timme. Därför vill jag skjuta på det så långt det går. Men vaknar jag med samma smärta innan 01 så tar jag två. Kan inte ligga och ha så ont! Måste försöka att ligga på höger sida bara, så kanske jag slipper det! *Hoppas*