Inte utan min Dotter

Ja, nu är det ju höst i alla fall. Ingen tvekan om saken! Inte helt omysigt dock, får jag nog lov att erkänna. Brukar inte tycka om hösten. Har alltid tyckt den är så grå och deppig, men har ångrat mig på senare år. Visst, jag svär också över det förbannande regnandet och blåsandet - om jag tvingas gå ute i det - men får jag sitta inomhus och bara tittta samt lyssna på det kan det vara rätt trivsamt egentligen. Och jag har ju tur, som faktiskt inte måste ta mig ut de dagar regnet öser ner eller träden ligger vågrätt längst marken. Det är det som är det charmiga med distansstudier ^^

 

Idag har det spenderats några timmar på förmiddagen samt över lunch hemma hos Tessie och Albin. Alltid trevligt att vara där och få gosa lite med gullgossen <3 Det är dock inte lika enkelt alla gånger som det var för några månader. Förståeligt! Han vill ju inte ligga stilla i knäet och bli kramad på - han ska ut på äventyr, den lille våghalsen. Gärna slänga sig med huvudet före nerför soffan eller krypa ut till hallen och testa vad som händer om man hänger sig i ena kanten på en stor, tung blomkruka. Så det gäller att ha ögonen med sig och vara snabb i vändningarna...

 

...fast snabb i vändningarna vill jag ju inte påstå att jag är. Inte för att jag någonsin varit direkt smidig, men nu är det katastrof! Jag känner mig lite som 3CPO, eller någon som är byggd av samma material som honom. Får liksom tänka på att bara göra en rörelse i taget, t.ex. om jag står jag torkar av soffbordet, lite nerböjd, så måste jag tänka på att ställa mig rakt upp innan jag vänder om för att gå ut i köket. Vänder jag mig om samtidigt som jag redan står halvböjd SSS:ar (stramar, spänner och smärtar) det i jumske och rygg. Men nu är det inte långt kvar! BF är ju nästa månad redan, vilket känns helt ofattbart! Har ju fortfarande nästan inte fattat att det ska komma en liten till :o