Inte utan min Dotter

En månad kvar till BF nu! Känns som ett stort steg! Nu kan man ju inte räkna det i månader mer, utan bara veckor (4,5) , alternativt dagar (31). Ingen tid alls ju. Sen vet man ju aldrig när bebis kan tänkas komma. Med Julia gick jag ju över 8 dagar, men tror (och hoppas. Hoppas troligen mer..) att jag kommer slippa det den här gången. Känns inte som det kommer bli så lång övertid. Vet inte varför, men det är en känsla i kroppen bara. Kalla det intution om ni vill! Oavsett ska det bli spännande att se hur det blir =)

 

Idag har sambon och jag varit på föräldrakurs för omföderskor på Mvc. J var ju inte i Sverige under den här tiden i graviditeten med Julia då han fortfarande bodde i Brasilien då, så det kändes nyttigt. Vi fick testa på att andas djupandning, mellanandning och lättandning. Tyckte inte att det var särskilt svårt, men det är ju också mycket annorlunda när det är under förlossningen! Då kan man ju inte bestämma själv över smärtan...!

Dock känns det som att vi är lite mer, jag vet inte...vi har en så lätt inställning. Kanske för lätt känns det ibland. Det här med målbild t.ex. Och vilka förväntningar vi har på förlossningen, hur vår drömförlossning ser ut etc. Hon som höll i kursen ville att vi skulle sitta och prata om detta i par, men jag och J satt och pratade om helt andra saker - på portugisiska såklart, så ingen förstod :p Men jag har inga direkta förväntningar. Jag vill ha en frisk bebis när förlossningen är över, och visst, helst slippa massa komplikationer. Men jag är inte särskilt rädd för att det kommer ske något konstigt. Dessutom, går jag och tänker på det hela tiden lär jag bara skrämma upp mig. Jag är öppen för förslag och alternativ när jag kommer in. Har ju saker jag föredrar men ingenting jag är emot. Får se hur jag känner då, helt enkelt ^^ Kommer gå jättebra och jag är nyfiken på hur det kommer att kännas, jämfört med första gången!

 

Hur som helst, när kursen var slut promenerade vi mot stationen i godan ro. Jag vägrar stressa då det bara resulterar i smärtor och krämpor lite överallt. Vi fick vänta på bussen i drygt 30 minuter när vi kom fram, men det gjorde inget. Jag var hungrig - vilket inte sker jätteofta längre - så vi tog varsinn hamburgare på gatuköket vid stationen. Så gott var det! Brukar ju känna mig alldeles uppsvälld och stoppad efter jag ätit nuför tiden, samt att det dröjer ett halvt dygn innan jag klarar av att äta igen efter, men nu var det faktiskt gott. Dessutom var det mysigt att ha lite egen tid med sambon. Märkte att vi spenderar alldeles för lite tid på tu man hand utanför huset, vilket uppenbarligen är behövligt. Jag har så svårt att släppa rollen som mamma när vi är hemma, för det är ju det jag i första hand är: Mamma. Men när Jullan somnat om kvällarna så är det Ok att hålla tillbaka "morsan" och bli "Maria" en stund också, innan nattpassen börjar ^^