Inte utan min Dotter

Familjen ligger och sover, Jonny bredvid mig och Julia i sin säng. Hon lär väl dock komma in hit om ett par timmar. Hoppas jag vaknar då, eftersom hon för andra natten sover utan blöja! Föregående natt gick över förväntan, för att vara första natten utan. Hon somnade runt 20:00, kom in till oss 23:30 och då tog jag henne till toaletten innan hon fick lägga sig i sängen. Sedan väckte hon mig runt 05:30, när J skulle upp till jobbet, och höll på att kissa ner sig. Det hade kommit några droppar i sängen, men, som sagt, för att vara första natten för ett inte ens 3 år gammalt barn så tycker jag det var alldeles ypperligt. Men ska inte ropa hej än! Kanske blir det en vatten(kiss)säng i något utav rummen i natt ^^

 

Förlamningen sitter där den sitter! Vänster ansiktshalva är död. Ser hemskt ut! Jag har aldrig varit så uttryckslös i hela mitt liv. Det händer absolut ingenting oavsett hur jag försöker! Kan knyckla ihop ansiktet till ett russin, och då ser höger sida ut som just det - medan vänster sida är som fullproppad med botox; Inte en rynka! Det ser bara så fel ut! Fick köpt ett stort plåster med typ ett plastcyklop i mitten för att ha under natten. Men det var tydligen bara engångsanvändning på det - och dyrt var det också! 30 spänn! Jag har svårt att tro att jag kommer att lägga ut så mycket pengar för varje natt tills det här är över. Om det är som doktorn sa och det försvinner efter förlossningen så kan det ju dröja en fyra veckor i alla fall. 210kr/vecka*4= 840 jäkla kronor! Helt ovärt det! Eller ja, vad skulle en ögonoperation kosta ifall jag skulle råka skada hornhinnan illa under natten? Fast under natten? När jag sover ligger jag helt still, som den gravida val jag är, och vänder jag på mig så vaknar jag. Så kan nog se till att jag inte skadar ögat...tror jag? *SUCK*

 

 

Känns som det blir väldigt lite graviditet i bloggen nu. Det ska bli ändring på det! Imorgon blir det besök hos Bm igen. Hoppas (och tror nog kanske, nästan..) att fisen har fixerat sig. Känns som hon ligger hur långt ner som helst iaf. Men jag har haft fel förr, och lär ha det många fler gånger också! Men hon känns liksom lugnare på något sätt. Inte alls på ett nervöst eller oroligt sätt. Jag känner henne varje dag, väldigt regelbundet. Hon petar ut en fot här och en hand där, men allra mest är det rumpan som trycks ut så det känns som jag ska sprängas! I skrivande stund ligger jag faktiskt och väntar på att hon ska somna, eller lugna sig lite så jag kan sova ^^ Svårt att göra det när hon slår klackarna i taket (=Min diafragma) där inne ;)