Inte utan min Dotter

Nu är det måndag - igen. Veckorna liksom bara springer förbi, fast samtidigt går det så himla segt. Har en hel del som fortfarande ska förberedas inför bebis ankomst, men skjuter ständigt upp det. Det är som att jag inte får in i min "arma skalle" ( - Paradis Oskar, "Rasmus på luffen") att det faktiskt kommer en bebis inom en månad. Men det ger sig väl!

 

Dagarna här är sig lika. Jag och Julia försöker hålla oss från att klättra på väggarna, och eftersom vädret är som det är den här tiden på året så blir det inte så mycket utomhus lek. Tur att vi har Tessie och Albin i huset bredvid som vi kan traska över till när vi är påväg att klösa ögonen ur varandra! ^^ Fast Julia är så himla duktig och hjälpsam att jag blir alldeles varm inombords. Hon dukar och plockar undan efter maten, det hon kan. Plockar upp saker från golvet, om jag ber henne (och påminner henne några gånger under tiden, när hon tappar fokus). Hon hämtar saker om det är något jag vill/behöver samt tvättar mig på ryggen i duschen. Mammas lilla hjälpreda! Men jag ska tillägga att allt detta görs av hennes egen vilja, och att hon blir förbannad om hon inte får hjälpa. Lite som en engelskman ^^ haha...

 

I fredags var det i alla fall veckobyte för mig igen, och gick då in i vecka 37, alltså 36 fulla veckor! Tänk att bebis i slutet av den här veckan räknas som fullburen och redo att födas!