26 januari 2010 - Here we go again...

Jag vaknade inatt när Johnny kom och la sig. När jag skulle vända mig mot honom kände jag något av det mest smärtsamma jag någonsin känt, och jag har fött barn! Det kändes ungefär som om mitt vänstra bröst var på väg att ramla av. Kände att det var stenhårt och alldeles varmt. Då kom jag på att jag bara hade pumpat en gång under hela dagen igår och det var på morgonen. Alldeles för sällan! Johnny fick gå och hämta pumpen och sedan hjälpa mig att sätta mig upp så jag kunde pumpa, men det var knappt värt det då det knappt kom någon mjölk alls. Johnny konstaterade dessutom att jag var jättevarm, och jag insåg då att jag hade feber också. Så det hade stockat sig igen. Helt otroligt vad ont det gör! Samtidigt vaknade Julia, så jag försökte få henne att suga ut en del för att släppa på trycket, men det kom knappt någon mjölk så stackarn blev alldeles frustrerad, och jag med för den delen. Jag fick ge Julia sin ersättning och sedan gick jag och ställde mig i en riktigt het dusch. Sedan somnade jag gott igen, och vaknade runt 9. Efter mycket om och men och en del hjälp från Johnny kom jag upp ur sängen och kunde ta värktabletter, vilka var rätt så effektiva då febern nu är borta.
Nu får jag se till att pumpa/amma regelbundet med 3-4 timmars mellanrum, hålla bröstet varmt och massera lite lätt, då det gör fruktansvärt ont bara att snudda vid det. Känns dock något bättre redan, så förhoppningsvis funkar detta så jag inte får en inflammation och får gå på antibiotika igen!

Igår var min lilla skrutta på riktigt mysigt humör. Vi satt och busade med henne i soffan och jag fick massa fina bilder på henne. Det är så mysigt när hon är på det humöret. Hon har också börjat sova jätteduktigt alldeles ensam i sin vagn. Förr vaknade hon direkt när jag la ner henne, men nu har hon lärt sig. Och jag har ändå inte försökt så mycket att lära henne. Även på natten sover hon jättebra. Hon gråter inte ens när hon inte får sova på min arm, utan kommer till ro bredvid mig och somnar nästan direkt när jag klappar henne på huvudet och pratar lugnande med henne. Hon har blivit lika generös med fritid för oss som hon var de första dygnen.



Går inte att ladda upp bilder just nu, men det kommer senare! =)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0