Inte utan min Dotter

Eventuellt att vi åker hem idag. Vi skulle gjort det igår egentligen om det inte varit för min lilla tutteinsident. Vill bara vara säker på att allt är på rätt väg innan jag lämnar tryggheten hos personalen här. Det är ju en sak att klämma ut bebisen, men att ta med henne hem och helt plötsligt ska ta hand om henne är det jag har varitt riktigt nervös inför.
Amningen har i alla fall runnit på inatt. Det kommer massa mjölk och man hör hur fint hon sväljer. Efteråt blir hon även blöt runt munnen och kräks upp riktig mjölk. Gjorde en måltidsvägning igår bara för att jag skulle vara säker på att hon får i sig, och det såg fint ut det med. Ammade även på mitt "mest ömma" bröst inatt. Det var överfyllt av mjölk igår eftersom hon inte hade sugit på det på hela dagen. Det var alldeles stenhårt och varmt så jag var rädd att få mjölkstockning. Dessutom har det läkt så fint redan så jag ville testa. Jag ska inte låtsas, det gjorde ont utav bara helvete. Det var så att tårna skruvade ihop sig när hon tog tag och jag fick köra förlossningsandningen igen. Det gör ju ont på andra sidan också, men hon måste ju få i sig mat och pumpa är inte alls lika effektivt har jag märkt.

Ska kolla mitt blodvärde igen idag antar jag. Det blir bara lägre och lägre sen förlossningen. Dagen efter lågh det på 83, vilket är väldigt lågt då det ska ligga på runt 120. Dagen efter låg det på 79 och igår på 74. Det är konstigt att jag inte mår dåligt. Jag känner mig inte alls dålig! Fick ligga med järndropp igår för att försöka få upp det. Hade jag mått dåligt hade jag antagligen fått en blodtransfusion, men det tycker dem är onödigt. Jag är ju så pigg, uppe och går, äter bra, tar hand om mitt barn utan att klaga (det är sant! Klagar ingenting på ömma vårtor, dålig sömn osv) och sköter det jag ska helt enkelt. Det är en gåta. Jag tror bara jag är så lycklig att jag inte vill vara dålig. Hade det varit i någon annan situation hade jag säkert varit jätteynklig, men nu har jag Julia, och hon ger mig lika mycket kraft som hon tar. :)

Vi får se hur det blir idag då. Ska prata med barnmorskan och se vad dem säger. Det är ju inte utan att jag är lite nervös, samtidigt som jag tycker det skulle vara skönt att komma hem. Vill sova i min egna säng, då den här är så obekväm. Men vi har liksom byggt upp våra rutiner här. Kan ju iofs fortsätta med nästan samma rutiner när vi kommer hem, bara att jag får fixa min egen mat, inte bli stucken i fingret varje dag, och, det hemskaste, inte ha den lilla röda knappen att trycka på när det är något man undrar över. Kommer jag klara detta? Klart jag kommer!! :)