Inte utan min Dotter

Det är med dåligt samvete, det känns ju som något obligatoriskt som kommer när man får barn - och sen dubbelt upp när man får barn nummer två! Jag har alltid dåligt samvete, mer eller mindre, gentemot någon av flickorna och aldrig i mitt liv har jag önskar mig förmågan att kunna vara på två ställen samtidigt så mycket som jag dagligen gör nu.

 

Jag får dåligt samvete mot Julia för att jag inte kan vara tillgänglig 100% av tiden, som jag alltid kunnat innan. Jag är lika less som hon på att höra mig själv säga "Du får vänta lite!", trots att jag vet att hon måste lära sig att ha tålamod och att allt inte kan ske omedelbart när hon vill det! Och för det mesta förstår hon väldigt bra, och sätter sig då och väntar. Men ibland, när det är något som fattas henne (sömn, mat etc) så kan hon bryta ihop totalt. Antingen blir hon jätteledsen eller jättearg. Och det är tungt! Inte för att jag har varit ovetande om hennes fruktansvärda humör förut, tvärtom. Men man vill ju inte att ens barn ska vara ledsna eller arga! Man vill höra skratt och se glada miner helst jämt. Men det går ju inte.

 

Sedan är det Linnsan. Min Linn. Hon är så himla enkel och okomplicerad och ger aldrig sin morsa panikattacker genom att gråta okontrollerat och vägra bli tröstad. Hon är nöjd så länge hon har mat i magen och en torr blöja typ.Som M på BVC sa, "Allt annat är extra", vilket då menas att andra barnet nöjer sig med de grundläggande behoven. Massa uppmärksamhet och ligga i famnen etc, det är lyx som man får när tiden finns (läs: När storasyskonet sover/är på dagis). Det är ju skönt på ett sätt att det är så, för hade Linn redan nu varit lika uppmarksamhetskrävande som Julia är så hade vi nog gått under! Men å andra sidan tycker jag att det känns lite fel. Tänker på all tid jag hade för Julia när hon var spädis. Hade inga direkta andra ansvar, så kunde sitta hela dagen med henne och kramas och prata med henne etc. Försöker nu att ta varje tillfälle i akt att göra detta med Linn också. När Julia inte är hemma, eller om hon är nöjd framför en film/barnprogram, då kan jag ta upp Lillfisen och kramas lite extra med henne <3

 

Idag har vi i alla fall delat på oss! Jonny tog med sig Julia till Göteborg där det hålls Capoeira-event under dagen, och jag och Linn stannar hemma. För även med sin pappa behöver Julia lite egentid! Och stimulans! =) På tal om stimulans, tror någon tycker mamma har en för lugn morgon. Det änna brakade till bortifrån vagninsatsen...^^