Inte utan min Dotter

Usch vilken gnällig och "omöjlig att tillfredsställa" ålder Julia är i. Jag vet inte hur länge jag kommer orka innan jag faller ihop, knak och brak, utav ren irritation/ilska. Att hon aldrig kan lyssna på vad jag säger. Jag menar, aldrig! Vet att det ju hör till att ongar ska testa gränser och vara envisa och allt vad det är. Men någon liten gång kan hon väl ändå lyssna på vad jag säger, så jag liksom kan se lite hopp. Lite ljus i tunneln, så att säga. Men icke! Säger jag "Spring höger", så springer hon inte höger. Hon springer inte vänster heller, hon bara tvärstannar och sätter sig ner. Dessutom ignorerar hon mig totalt! Bara vänder huvudet åt ett annat håll, helt odiskret. Jag blir galen på det! Har läst runt på olika sidor för tips etc, och alla säger de detsamma: Ha tålamod! Skrik inte. Prata lugnt. Visa exemplat på bra beteende. etc. Jaha. Jaja. Visst. Men om man inte orkar vara en sån där supertålmodig, multipedagogisk, totallugn och ...perfekt... morsa då? Jag känner liksom att jag vet allt det där, och jag har försökt i typ 1,5 år med att vara allt det där, men jag orkar inte med det. Jag har inte kraft eller ork att vara så lugn och tålmodig, för detta gnäll och olydnad och tvärvägran som kommer hela tiden, den äter upp mig. Min hjärna känns som mos konstant.

 

Nu blir det ju säkert också väldigt extremt eftersom jag har henne helt själv. Och även om det bara är för ett par veckor (one down, one to go) så tar det nog (uppenbarligen) väldigt mycket på krafterna att tvingas göra allt. Jag menar, i det tillstånd jag befinner mig i, är det en kraftansträngning att bara ta mig upp ur soffan. Och att tvingas göra det typ 5 ggr på en timme (ibland) för att det ska kissas, och sen bajsas (man kan ju absolut inte göra båda samtidigt!) och sen bajsas igen, för ungen kan inte sitta still tillräckligt länge för att bli färdig första gången. Kanske inte ens andra gången, så hon måste gå en tredje. Sen blir hon hungrig, så måste det hämtas mat från köket och sen ställas tillbaka (detta hjälper hon visserligen alltid till med, men ändå). Och mellan allt detta så sitter hon på golvet och gallskriker för att hon inte får göra precis som hon vill när hon vill. Man blir ju fullkomligt tömd på energi och vilja att göra något. Gaah....

 

Nog klagat! Pfft...hjälper ju inte ändå ^^

 

Trots allt gnäll och missnöje har dagen i det stora hela varit fröjdsam. Vi har varit en tur med Tessie, Frida och Albin i varberg och promenerat runt och bränt lite (för mycket) pengar. Julia behövde nya kläder, för av någon onaturlig orsak så har praktiskt taget alla hennes aningen varmare kläder blivit väldigt korta över sommaren. Korta men för vida i midjan? Tror hon ändrar kroppsbyggnad, och går från knubbig småbarnskropp till en sån där benig barnskropp. Gulligt! :) Hur som, hon fick lite (massa) nya kläder. Sedan åt vi lunch och glass och tittade i fler affärer och runt halv 5 barn det av hemåt. Vi åt även middag med "svägerskorna" och sedan var det springmars hem och bums i säng. Där låg Julia i sisådär 20 minuter och gnällde och grät och tyckte så synd om sig själv för att hon inte fick titta på film, trots att jag gång på gång försökte förklara för henne att vi ska upp tidigt imorgon. Huahua....nåja, efter att jag vämda ryggen till och bara ignorerade henne somnade hon och ligger nu här och halvsnarkar lite gulligt. Åh vad jag älskar dig, och allra mest när du sover! ^^