28 augusti 2012 - Tidigt BM besök

Idag skulle jag vara hos BM redan 08:30, vilket innebar en väckning 06:30. Tidigare än vad vi har gått upp på länge jag och Julia, men upp kom jag - Julia låg kvar och sov ett tag till. Går ju trots allt fortare om jag klär mig och fixar vissa saker utan henne i släptåget. Hon vaknade ganska precis när jag var klar och då fick hon kläder på sig och sedan gick vi. Vi kom dock hemifrån lite senare än vad jag hade velat så de 2km till bussen blev mycket stressiga, vilket jag kände inte var helt bra. Fick hållsmärtor i hela magen typ, misstänker att det är nån form av sammandragningar. Minns jag inte helt tokigt fick jag det med Jullan också när jag stressade lite för mycket. Hur som, vi kom till busshållplatsen ca. 2,5 minuter innan bussen skulle gå. Sen var det försenad så vi fick stå och vänta där typ 10 minuter! Så typiskt! Önskar jag hade vetat det innan.
Då blev det istället bråttom från stationen till BM, vilket inte är jättelångt, men istället för 20 minuter hade jag nu ca. 13 min på mig att gå dit. Även den här gången kom jag fram med dryga 2 min marginal, men sen var jag trött!
 
Allt såg i alla fall bra ut! Mitt järnvärde, som var mycket lågt vid förra besöket, hade ökat markant och såg nu riktigt bra ut. Tack och lov att jag inte knaprar Niferex i onödan! Sf kurvan låg på 29. vilket är lite, lite över medel och alldeles utmärkt. Precis som sin syster, hon har också alltid legat lite över medel. Hjärtslagen låg på 137, också exemplariskt och jag har bara, i vecka 29+3, bara gått upp 5kg! Det var jag glad över! =)
BM spådde också att det är ett mycket livat litet barn, hon rymde från henne hela tiden när hon försökte lyssna på henne. Det sa dem att Julia var också, för hon gjorde likadant. Men hon föddes till världens nöjdaste och enklaste bebis. Skrek typ aldrig när hon var bebis, från att hon var typ 1 vecka vaknade hon bara 1 gång/natt, från 2 månader somnade hon själv i sin egen säng och från 4 månader sov hon igenom hela nätterna. I egen säng! Sen, vid typ 6 månaders ålder, började hon bli väldigt mobil och ju mer hon lyckades ta sig runt med egen kraft ju mer ansträngande blev det att ha henne under koll. Men det är väl inget ovanligt! :p
 
För typ 2 årsen:
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0