20 juni 2012 - Dags för förändring
Jag måste verkligen bli bättre på det här med att blogga. Inte för att det är någon livsnödvändighet, men för att det är så roligt att gå tillbaka och läsa igenom vissa delar av sitt liv ibland. Särskilt när det gäller större saker, som det här med att vara på smällen. Man tror ju att man aldrig kommer glömma hur man kände sig och när vissa saker hände osv. Men det gör man dessvärre, rätt fort dessutom.
Jämfört med graviditeten med Julia så är den här helt annorlunda. Alla symptom som jag fick då har jag sluppit den här gången. Å andra sidan har jag ju istället fått allt det jag slapp med Jullan. Det värsta med första graviditeten var illamåendet, det var det jag tyckte var jobbigast. Men efter det så mådde jag väldigt bra! Kände mig aldrig direkt tung i kroppen. Inte förrän i slutet i alla fall. Men den här gången känns det som jag redan är ett hus, ett flerfamiljshus dessutom! Ryggen värker och ibland tappar jag känseln i benen. Vissa dagar går jag så långsamt att tanter och farbröder på 80+ och rullator taggar förbi rätt problemfritt. Blickarna man får då är underhållande. - "Har hon sketet ner sig, eller....?" ^^ Har också svårt att sova. Att vända mig om från en sida till den andra får samma resultat som om jag skulle få för mig att kuta till Kungsbacka station en dag; jag flämtar som en halvdöd gris! Hjärtat slår det tredubbla och jag flåsar så att "Stora Stygga Vargen" kan slänga sig i väggen. Jag skulle minsann lyckats flåsa ner den tredje lilla grisens hus också!
Men lilla grynet ligger där inne och sprattlar så bekant och behagligt. Är alltid lika mysigt när man blir påmind om att hon ligger och gror där inne för att sedan komma ut och sätta vårt liv på kant - precis som hennes storasyster gjorde för snart 2,5 årsen!
På tal om storasyster! Julia börjar väl på något sätt förstå att det är något som händer. Hon vet ju att lillasyster ligger i mammas mage, men hur mycket av det hon förstår är ju svårt att säga. Vissa dagar kan hon prata om det i vissa situationer; "Lillasyster ska ligga i vagnen" t.ex. Eller också kommer hon fram till mig, rycker upp tröjan och säger till magen "Hej lillasyster!" för att sedan bara gå där ifrån. Men det måste ju betyda att hon på något sätt förstår. Men andra stunder är hon helt i förnekelse och vägrar prata om det. Men jag antar att vi får ta det i hennes takt. Vill hon inte prata om det så måste vi ju inte göra det! Vill ju inte att det ska bli mer dramatiskt för henne än vad det förmodligen redan kommer att bli. Bara vänta att se om det blir på ett negativt eller positivt sätt! Hoppas naturligtvis på det sista!
Här är magen idag, 19+6. Het otroligt att jag snart gått halva tiden!
Och här är den finaste, blivande storasystern påväg till dagis imorse <3
Jämfört med graviditeten med Julia så är den här helt annorlunda. Alla symptom som jag fick då har jag sluppit den här gången. Å andra sidan har jag ju istället fått allt det jag slapp med Jullan. Det värsta med första graviditeten var illamåendet, det var det jag tyckte var jobbigast. Men efter det så mådde jag väldigt bra! Kände mig aldrig direkt tung i kroppen. Inte förrän i slutet i alla fall. Men den här gången känns det som jag redan är ett hus, ett flerfamiljshus dessutom! Ryggen värker och ibland tappar jag känseln i benen. Vissa dagar går jag så långsamt att tanter och farbröder på 80+ och rullator taggar förbi rätt problemfritt. Blickarna man får då är underhållande. - "Har hon sketet ner sig, eller....?" ^^ Har också svårt att sova. Att vända mig om från en sida till den andra får samma resultat som om jag skulle få för mig att kuta till Kungsbacka station en dag; jag flämtar som en halvdöd gris! Hjärtat slår det tredubbla och jag flåsar så att "Stora Stygga Vargen" kan slänga sig i väggen. Jag skulle minsann lyckats flåsa ner den tredje lilla grisens hus också!
Men lilla grynet ligger där inne och sprattlar så bekant och behagligt. Är alltid lika mysigt när man blir påmind om att hon ligger och gror där inne för att sedan komma ut och sätta vårt liv på kant - precis som hennes storasyster gjorde för snart 2,5 årsen!
På tal om storasyster! Julia börjar väl på något sätt förstå att det är något som händer. Hon vet ju att lillasyster ligger i mammas mage, men hur mycket av det hon förstår är ju svårt att säga. Vissa dagar kan hon prata om det i vissa situationer; "Lillasyster ska ligga i vagnen" t.ex. Eller också kommer hon fram till mig, rycker upp tröjan och säger till magen "Hej lillasyster!" för att sedan bara gå där ifrån. Men det måste ju betyda att hon på något sätt förstår. Men andra stunder är hon helt i förnekelse och vägrar prata om det. Men jag antar att vi får ta det i hennes takt. Vill hon inte prata om det så måste vi ju inte göra det! Vill ju inte att det ska bli mer dramatiskt för henne än vad det förmodligen redan kommer att bli. Bara vänta att se om det blir på ett negativt eller positivt sätt! Hoppas naturligtvis på det sista!
Här är magen idag, 19+6. Het otroligt att jag snart gått halva tiden!
Och här är den finaste, blivande storasystern påväg till dagis imorse <3
Kommentarer
Trackback
