Inte utan min Dotter

Nu har Julia varit ensam på dagis i ca. 40 minuter. Lämningen gick snabbt och smärtfritt - i alla fall för Julia. Så fort vi kom innanför dörren samlades alla barnen innanför grinden och Julia sprang fram och de började prata om något mycket intressant. Jag fick snabbt klätt av henne och lyfte in henne till de andra, och sedan la jag hennes extrakläder, blöjor och regnkläder där de hör hemma samt gav personalen Julias bobo, en lapp + ett foto att att sätta upp ovanför Jullans krok. När jag sedan skulle säga hej då och bad om en kram fäktade Julia snabbt bort mig och försvann in i dockvrån. Den minsta flickan började dock gråta när jag gick.
Känns verkligen bra att det går så bra hittills, och hoppas det håller i sig. Jag menar, alla har ju dåliga dagar och förr eller senare kommer Julia med all säkerhet protestera mot att bli lämnad på dagis, men starten har ju varit en dröm!