Inte utan min Dotter

Julia har varit på dagis idag. Gick bra, som vanligt. Inga konstigheter där. Skönt! När jag lämnat henne och var hemma igen låg jag och J en lång stund i sängen och pratade om framtiden. Mycket känns bra nu, som ljuset i tunneln liksom. Men som alltid väntar jag mig ett bakslag. Annars vore det ju för bra för att vara sant ^^
Strax innan 11 åkte J i alla fall iväg till komp.centrum med alla papper och allt och jag gick ner till tvättstugan och fixade tvätten. Tiden rusade iväg och när Julia skulle hämtas från dagis stod jag och vek tvätt och höll helt på att glömma av tiden. 13:58 tittade jag på klockan, slängde allt ifrån mig och sprang typ hela vägen dit. Tur att det är nära. Hon har börjat fatta drillen nu och det är inte alls lite mycket motstånd vid hämtningarna. Hon kommer ut i hallen och låter mig ta på henne sina kläder utan att skrika/gråta/slåss/sparkas osv...Inte ens när vi går över gården där alla leker springer hon iväg för att "joina" dem, utan går snällt fram till grinden och väntar på att den ska öppnas :)

Till middag gjorde jag något jag aldrig lagat förr, kålpuddig! Skitgott blev det. J tog en tugga och sken upp som en sol. Julia fick smaka lite innan maten och stod sedan och försökte hoppa jämnfota upp på bänken samtidigt som hon försökte locka den till sig genom att ropa "Maten! Maten!". Tar det som ett Mycket Väl Godkänt! ^^ Nu har Julia somnat och jag ska hoppa in i duchen!