12 november 2011 - Med ringar under ögonen

När jag precis skulle packa ihop och gå och lägga mig igårkväll började Julia gråta. Jag gick in för att lugna henne lite innan jag släckte ner allt. Men det gick inte! Hon var helt otröstlig och bara skrek och ville gå ut till Tv:n. Jag försökte lugna henne tillräckligt mycket för att kunna förklara för henne att jag också skulle gå och lägga mig, men hon ville inte alls lyssna. Så jag fick springa runt och släcka ner allting, och hon förföljde mig, fortfarande skrikande. Jag tog upp henne, gick och dorkade hennes näsa och fick henne att lugna ner sig. Sedan släckte jag resten av lamporna och gick sedan mot sovrummet - och då satte hon igång igen, tuselfallt värre än innan! Hon försökte slita sig ur mitt grepp genom att slänga sig handlöst bakåt. Jag var livrädd att jag skulle tappa henne så hon flög i golvet. Jag satt mig snabbt i sängen, och försökte samla ihop det skrikande barnet, men hon var helt utom kontroll. Jag har alrig sett henne på det viset innan! Hon var som besatt! Jag blev nästan rädd för henne ett tag. Till slut fick jag ta i ordentligt för att hålla upp henne, eftersom hon är rätt stark när hon är på det humöret. Jag drog henne till mig och kramade fast henne så hon inte kunde röra sig mer, och då lugnade hon snart ner sig så jag kunde börja prata med henne. Jag låg ett tag med henne på min arm och lampan tänd så hon fick varva ner. Hon kippade efter andan men snart började hon le igen.
Klockan 06 imorse hände typ samma sak. Jag vaknade av att hon ropade "Mamma!" och var påväg ut från sovrummet, fast jag låg där i sängen. Hon ville inte komma tillbaka in sen heller, utan blev skitarg när jag försökte få henne att lägga sig ner en stund till. Efter en stund lyckades det dock och hon gick med på att komma till sängen och hon låg där och kollade i en bok och sjöng lite för mig. Jag halvsov i nästan 2 timmar till, men var fortfarande skittrött när det var dags att gå upp! Förstår inte alls vad som var fel...? Hoppas inte det är något nytt hon ska hålla på med varje kväll.



Så här glad vill jag att hon ska vara varje morgon!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0