Inte utan min Dotter

Det går en svart katt och stryker runt huset. Den brukar äta upp Lilos mat om den står på utsidan, och vi har försökt göra allt för att skrämma bort den. Men den är envis! Varje dag är den här, och ett tag trodde jag att det kanske var Lilos "kompis", men hon verkar mer rädd för den än glad när den kommer. Nu börjar jag tycka synd om den! Sitter ute på altanen, alldeles pissblöt efter snön och jamar. Har den något hem? Det borde den ha, för den är inte alls mager. Men varför går den inte hem till sig? Jag är så jäkla blödig när det kommer till djur, särskilt katter! Helst av allt vill jag lassa upp en stor skål mat och ge den, samt torka den torr och sätta mig i soffan och kela med den. Men jag vet, gör jag det så är det kört! Då har vi 2 katter istället för en. Och det räcker så väl med den i har. Hon är ju perfekt! Nästa gång jag går ner till Åsahallen ska jag kolla om det finns någon lapp där angående en svart, bortsprungen katt. Hoppas det!