Inte utan min Dotter

Eftermiddagen och kvällen har väl varit lite sådär. Efter sin vila innan var det väl en knapp timme som var bra, men sedan vände det och Julia blev på sitt taskiga humör igen. Jag blir verkligen less! Det spelar ingen roll vad jag gör eller vad jag säger, hon bara gnäller och grinar. Det är väl bara att bita ihop, men det är inte alltid så lätt. Tänkte att ett bad kunde vara mysigt. Det brukar hon gilla, och eftersom det är avslappnande blir hon lite mer... - ja, avslappnad, helt enkelt! Det funkade bra! I början...! Sedan skulle hon på allt, hon skulle inte sitta stilla och absolut(!) INTE skölja schampot ur håret. När jag försökte började hon åla sig så hon var påväg under vattnet gång på gång, och då blir hon förbannad - PÅ MIG! Som om det var jag som försökte dränka henne, typ. Det var ju helt och hållet självbevållat. Sista droppen blev när hon, arg som ett bi för att hon inte fick trampa mig i huvudet, kastade sin stenhårda Ariel-badleksak på mig. Då hade jag fått nog! Praktiskt taget slängde henne ur badkaret! (Nej, det gjorde jag ju inte. Jag lyfte ur henne, men väldigt bestämt). Sedan fick hon sitta på badrumsgolvet tills jag var klar. Först blev hon ledsen, men sen lite snopen. Jag tycker detta är så jobbigt! Vill ju inte vara arg. Det är inte roligt direkt. Dessutom kan man ju inte vara arg på dem heller, inte i den benämningen. Man kan säga ifrån när de gör fel, men om man går och är sur får de bara dåliga vibbar och blir på dåligt humör själva. De fattar ju inte varför. Ja, det är påfrestande, men gudarna ska veta att jag älskar den där lilla sketungen så mycket att det finns inte ord för det! Härifrån till evigheten, för alltid!♥♥