Inte utan min Dotter

Som alla dagar den här veckan gick jag även idag ner och mötte upp Sara efter hon hade slutat jobbet. Dock gick vi inte hem idag, utan efter att ha varit en snabbis inne på Ica steg vi på bussen till Kungsbacka. Sara skulle hem över helgen och jag skulle gå ett ärende åt Andreas (till systemet). Vi sa hejdå på Kungsbacka station och Sara fortsatte mot Göteborg medan jag tog mig in mot stan. Först klev jag in på Bokia eftersom jag varit på jakt efter en ny kalender ett tag, men inte hittat någon någonstans. Hittade en, skitful dock, men det kan man ju fixa själ med lite fantasi och kreativitet. Och pengar.... Sedan gick jag och köpte ölen till bror min, och som väntat kom jag inte med den tidiga bussen, så jag hade en timme att slå ihjäl i Kungsbacka.

Jag lyfte ur Julia så hon fick promenera lite själv och man märker att hon börjar bli lite mer...."världsvan"? Eller kanske bara "van" helt enkelt! Allting är inte lika intressant längre. Hon måste inte stanna efter varje steg för att titta på något. Hon börjar få samma inställning till saker och ting som jag har, att det finns och är, men är inte särskilt speciellt. Det är ju skönt, för då kommer man ju lite fortare fram! Dessutom kommer det ju alltid finnas nya saker för henne. :) Sedan gick i in på Kungsmässan och jag fick köpt mig en fil till mina stackars sköra naglar + ett par rödrutiga sandaler till Julia, som hon faktiskt hittade själv! Jag ville köpt en stickad kofta till henne, men hittade ingen, och när jag stod och kollade runt hann hon försvinna (tusentals ggr). Jag hittade henne vid skohyllan (Vi var inne på HM) där hon stod med sandalerna i handen och försökte testa dem. Jag hjälpte henne med det, och jag tyckte de var så söta att jag var tvungan att köpa dem! :)

Haha, när i var påväg mot kassan fick Julia syn på en några år äldre pojke som stod inne bland kläderna med en Mc.Donalds ballong. Hon satte fart, och jag kunde inte få in vagnen. Jag hann precis vände mig om efter att ha ställt den ifrån mig när jag fick se Julia slänga sig över den lilla stackars lintotten och ge honom en hård, våldsam kram. Han blev så ställd att han trillade baklänges (bokstavligt talat) in i en klädställning med Julia över sig. Så där låg de i en hög! Jag sprang fram och lyfte bort Julia och frågade pojken om han var okej. Sedan hjälpte jag honom upp och gav honom sin ballong (som tack och lov var hel, men han hade tappat när Julia kom farandes). Hans mamma kom gående och såg ganska frågande ut. Jag förklarade att Julia hade "kramat omkull" honom. Dock var pojken ganska lik Julia i sättet och gillade att kramas, så han tog ingen som helst skada. Han blev nog bara lite ställd! Skönt att det gick bra i alla fall :S