Inte utan min Dotter

Nu har vi varit ute och flängt igen! Skönt för både mig och Julia att inte sitta hemma hela dagarna. Och nu när vädret börjar bli så härligt så finns det liksom ingen orsak att sitta inne! Det blev dock lite sent, och vi kom in genom dörrarna strax efter 19. Vid det laget var Julia så trött att hon inte ens ville äta! Det var bara välling och sen i säng. Hon slocknade som en trasig glödlampa!

Förresten höll jag på att mosa en stackars, liten pojke på spårvagnen! Men jag kan faktiskt helt ärligt säga att det helt och hållet var hans eget fel! Jag satt vid barnvagnsplatserna, så det bara var en stång mellan mig och Julia. Som alltid när hon är trött höll hon på att böka runt i vagnen så åkpåse, filt och "whatnot" höll på att fara i backen. Jag reste mig upp för att fixa det - alltså RESTE mig upp. Gick inte därifrån, bara RESTE mig upp - och när jag skulle sätta mig igen upptäckte jag att det var något på sätet som inte var där innan! Fort som attans flög en liten skygg pojke upp, gick raka vägen mot dörrarna och ut när vagnen stannade. Jag hann säga "förlåt" innan han försvann, men egentligen var det ju inte jag som skulle be om ursäkt. Han satte sig ju nästan bokstavligt talat under min rumpa! Vem gör det? Sitter där och sniffar okänt folk i baken...? Ja, jag fick en smärre chock i alla fall!