Inte utan min Dotter

Det är så härligt! Julia har nu lärt sig att ta sig upp för trappan helt själv. Hon har hittat en riktigt grym teknik att använda sig utav, och det går riktigt fort! Hon kryper upp för alla trappstegen som om hon inte gjort annat. Nu slipper jag släpa på henne upp och ner. Bara ner! Då kliver hon liksom bara rätt ut och hoppas på att det ska sluta lyckligt. Men det är ju ändå upp som är tyngst.

Hon sover nu, i alla fall, och sitter och överäger att ta en dusch. Jag gjorde det igår, så det är ju inte panik med det. Visst brukar jag vilja göra det varje dag, men idag känner jag inte riktigt för det. Så varför ska jag göra det då? Nej, jag gör det imorgon! :)