Inte utan min Dotter

Idag har jag riktigt ont i mina bihålor! Har hållit på i några dagar, men nu har det blivit anmärkningsvärt värre! Det värker typ i hela ansiktet och jag klarar inte av att böja mig ner för att plocka upp saker på golvet. Så idag är Julia både på gott och ont: Hon är väldigt bra att ha om jag behöver något som ligger på golvet! Då pekar jag bara på det och säger "Tack, tack", och hon plockar upp det och räcker det till mig. Men sen så strävar ju hon att bli världsmästare i nerstökning, och älskar att slänga saker runt sig. Så det är rätt kaos! Men det var det iofs innan också, eftersom jag håller på att packa. Tycker inte att det är någon mening med att hålla på och städa när jag ändå kommer riva ut alla mina ägodelar och skapa värsta oredan igen. Får leva i skiten en vecka till!

Vi var på en kort promenad innan Julia skulle gå och lägga sig, och när vi kom in igen började Julia gå upp för trapporna själv! Jag blev mäkta imponerad av hennes teknik. Det var inte det vanliga barn gör, när de stannar på varje trappsteg och alltid tar steget med samma fot. Hon gick som jag gör, fast hon samtidigt stod nerböjd och drog sig fram. Det såg riktigt roligt ut och, samtidigt som jag såklart blev stolt som en morsa, skrattade jag åt hennes härliga stil. :) Hon är så duktig min tjej!