Inte utan min Dotter

Det var änna kämpigt att springa upp och ner för trapporna med massa last. Backen med böcker var helt klart tyngst, men, som man säger, "Ner kommer man alltid". Glad att jag slapp släpa upp dem! Men det känns skönt. Att man kan hitta sätt att röra på fläsket i vardagen så där. Och springa i trappor är ju alltid bra! Grymt med stötar för skelettet! :)
Jag känner mig i alla fall rätt trött i kroppen och tror jag ska göra kvällen tidig och snart gå och lägga mig! Mina fingrar talar om för mig att jag är stressad dessutom, då nagelbanden är helt totalt sönderrivna igen! Hatar att jag gör det! Gör så jäkla ont. Och sen har jag ju fått torreksem på knogarna. Inte trevligt alls! Tror jag ska ge dem ett oljebad någon dag!