Inte utan min Dotter

Efter lunch la jag, som vanligt, Julia för hennes middagsvila. Hon var lugn ett tag, men satte sen igång att skrika. Och hon skrek. Och skrek. Sen blev det tyst. Och sen började hon skrika, och skrika, och skrika....osv osv. Till slut insåg jag att det inte var någon idé, att hon inte skulle somna, så jag gick upp för att ta upp henne. Då ser jag henne sitta upp i sängen med benen ut genom spälet och hon skakar hela sängen. Först när jag skulle lyfta upp henne förstod jag vad som var fel. Hon hade fastnat med ena benet! Och det satt redigt fast! Julia stackarn hade panik, och jag kände mig lite nervös själv, men försökte lugna ner henne. När jag försökte få ut benet skrek hon ännu mer. Det satt fast precis ovanför knäet, och det kan ju göra ordentligt ont. Jag visste inte vad jag skulle göra! Ett tag var jag påväg att hämta något verktyp att få av en av pinnarna med. Till slut fick jag särat lite mer på spjälet och hennes ben släppte. Julia slutade gråta nästan omedelbart, men satt i några minuter snyftandes i mitt knä och kramade mig. Dramatiskt! Efter en halvtimme la jag henne igen, och då somnade hon, och sover än!