Inte utan min Dotter

Nu är vi hemma från Bvc. Gick väl...sådär. Julia ville liksom inte alls. Inte något, ville hon. Tror hon mindes för mycket från sist vi var där (sprutan) för att känna sig avslappnad alls. Hon var så himla ledsen och bara grät hysteriskt hela tiden. Hon satt fastklistrad på mig som en apbebis på sin mamma, sköterskan fick inte komma i närheten av oss. Bara att få knäppt upp hennes byxor samt av blöjan tog säkert 10 minuter. Vilket är extremt länge jämfört med hur snabbt det brukar gå. Och vi fick knappt titta överhuvudtaget. Vi lyckades lugna ner henne aningens genom att smörja lite mini-derm, men så fort vi skulle titta gallskrek hon och knep ihop benen. Så det var ju svårt att sätta någon exakt diagnos på problemet, men vi fick med en salva hem som hjälper vid svampinfektioner. Sköterskan sa att det kan vara det, det lilla hon såg verkade lite rodnat osv. Om det inte skulle vara det så är salvan helt ofarlig.

När vi var klara tyckte jag att min stackars tjej behövde någonting gott och cyklade ner till Ica med henne. Jag gick länge och funderade på vad det är Julia gillar mest av allt. Jag menar, hon tycker ju om det mesta. Men vad är hennes liksom "wow" grej, som hon typ blir lycklig av. Kanske lite svårt att veta redan nu. Men någonting som jag vet att Julia älskar är vindruvor! Det skulle hon välja framför alla sötsaker i världen! Så jag köpte en låda vindruvor till henne som hon har smaskat i sig en del av. Det hemska bvc-besöket är som bortblåst ^^