Inte utan min Dotter

Hade ju lite ångest att behöva först gå ner de ca. 2km till bussen, och sedan gå genom hela kungsbacka för att göra massa ärenden. Men jag hade tur! Andreas erbjöd sig att köra mig ner till bussen och när jag kom fram till kungsbacka hade det i stort sätt slutat regna. Dock hade Mickan ring tidigare och sagt att jag kunde lämna Julia hos dem och sedan låna hennes cykel, vilket jag gjorde och då gick ju allt så mycket snabbare. När jag kom hem till Mickan igen var det av med blöta, kladdiga kläder och på med torra myskläder. Potatisen som barnen skulle äta kokade och vi "vuxna" (*harkel*) beställde pizza. Den kom lagom till att Mira och Julia ätit upp och skulle sova.





När jag skulle lägga Julia upptäckte vi hade filten hade glömts hemma. Panik!! Trodde aldrig det skulle gå att få henne att sova utan den. Har typ bara gått vid ett tillfälle och det var när hon var magsjuk och typ somnade när som helst, hur som helst, var som helst. Fick i alla fall låna en av Miras filtar och la på henne och körde runt henne på balkongen ett tag. Hur det gik till vet jag inte, men hon somnade mot all förmodan, utan några direkta besvär tom. Helt fantastiskt! Nör jag stängde balkongdörren bakom mig hörde jag hur Mickan kom ut från sovrummet. "Perfekt!" tänke jag. Nu skulle vi ju få äta i lugn och ro! Mickan frågade om Julia somnat, och jag nickade glatt. Sedan skakade hon på huvudet. Mira ville inte sova! Å andra sidan gör det inte så mycket, för Mira klarar, till skillnad mot Julia, av att leka en stund utan att bli aktiverad av en vuxen. Det blev alltså en ganska lugn lunch för oss iaf. Bortsett från ett pinsamt telsamtal, men det väljer jag att inte skriva om här....





När Julia vaknade somnade Mira. Inget ovanligt, de har varit helt totalt osynkade sen de var spädisar. När Mira hade vaknat bestämde vi oss för att ta en liten promenad. Det var så kvavt i lägenheten och ute regnade det ju inte, så lite luft kunde behövas. Dock var det ungefär lika kvavt på utsidan, så Mickan och jag var väl påväg att klibba ihjäl när vi släpade runt på våra ungar.
När vi var hemma runt halv åtta var det bara att slänga Julia i säng (inte riktigt, men nästan). Hon somnade som en stock och jag fick duscha av mig. Känner mig mer levande än död nu, vilket jag föredrar. Ska nog inte sitta uppe för länge idag då det blir att träffa Sara i kungsbacka imon! Trevligt, trevligt! :D