Inte utan min Dotter

4 januari 2011 - Jag trodde jag visste vad kärlek var...

Idag har jag haft flera såna där tillfällen när jag suttit och bara stirrat på Julia, och inte kunnat fatta att hon är min! Så kändes det typ varje dag de första veckorna jag hade henne, men att det fortfarande skulle kännas så ibland efter ett år trodde jag inte. När jag ser hennes utveckling och hur fort hon lär sig nya saker blir jag alldeles varm i kroppen. I födelsedagspresent fick hon utan Mickan och Mira en sån där låda med hål i där man ska lägga i klossar i olika former. Idag stoppade hon för första gången i en själv! Självklart visade jag henne först, och, visst, jag höll för de andra hålen så det rätta var det enda hon hade att välja på. Plus att det var den enklaste formen, cirkeln. Men ändå! Hon stoppade i den och jag tjoade av lycka och tyckte att glas champange inte alls hade varit att överdriva. Men om jag skulle ta ett glas champange för varje sak hon lärde sig, skulle inte bara min ekonomi bli väldigt lidande, utan också min lever!
Jag älskar henne mer och mer för var dag som går, vilket jag inte trodde var möjligt den dagen hon föddes. Då trodde jag att jag älskade henne endlöst redan, och att det skulle vara omöjligt att älska mer. Jag har aldrig innan älskat någon så det bokstavligt talat värker i kroppen. Fast det är självklart en bra smärta! Att en sån liten människa kan ge en så mycket glädje och lycka. Helt obeskrivligt!



En liten Julia för precis ett årsen idag <3