Inte utan min Dotter

Julia har ju fått ett ordentligt humör och det är inte sällan hon skriker så högt att det snurrar i skallen. Bara av ren ilska! Jag brukar bara gå ifrån henne när hon blir så arg. Ingen idé att stå där och varken dadda eller gorma åt henne. Låt henne vara arg! På så sätt brukar det gå över fort. Antar att hon vill bli daltad med.
Hur som, pga detta är stunder som den här så himla uppskattade! När hon kan sitta lugnt i knäet och gosa, eller busa lite. När hon är på härligt humör och skrattar massor! Älskar hennes skratt! Blir alldeles varm och glad, och självklart börjar jag skratta själv.
Nu när hon har lärt sig hur mitt ansikte ser ut, så tycker hon det är jätteroligt när jag grimagerar. Skelar, eller flinar så där otäckt stor, får henne att kikna av skratt! Och mig med!