5 februari 2011 - Husch
När jag pratade med min bror tidigare idag påpekade han att jag kanske borde komma i säng t god tid idag, eftersom jag praktiskt taget gäspade mig igenom hela samtalet. Jag tyckte det var en fin idé, men som alla "fina" idéer funkar det inte riktigt i teorin. Särskilt inte när man precis köpt en jäkla tv-serie som är så jäkla spännande att om jag hade haft ovanan att bita på naglarna, så skulle jag inte haft några kvar vid det här laget! Jag kan inte slita mig! Och då har jag ändå sisådär 8-9 avsnitt kvar! Funderar dock på att försöka ha lite självdiciplin och dra mig själv till sängen. Det kommer ju en dag imorgon också, och faktum är att när serien väl är slut så är den ju - ja, slut! Och jag kommer inte ha råd att köpa andra säsongen förrän om minst 2 veckor! Ta mig till sängen!
På tal om ogräs så har Julia sovit alldeles ypperligt de senaste nätterna. Hon har varit så tyst och lugn att jag nästan blivit nervös. Det är ju så typiskt egentligen! Har hon en gnällig kväll och vaknar stup i kvarten blir jag stressad över det. Kan inte alls sätta mig till ro eftersom jag vet att jag snart måste springa upp igen. Då brukar jag sitta längst ut på divanen och bara vänta på "startskottet". När hon sover bra och håller sig tyst hela natten blir jag stressad och tror att något är fel. Då kan jag inte sitta stilla för den sakens skull och vill konstant gå in i sovrummet för att se till så hon andas ordentligt osv. Om jag då har otur när jag går in för att kolla till henne, råkar jag trampa på något eller sparka till något så hon vaknar, och då övergår den lugna natten till en skrikig en istället! Aldrig blir man nöjd! Kommer man någonsin vara avspänd med att vara förälder...?
Min grisfis som jag älskar så himla mycket<3
På tal om ogräs så har Julia sovit alldeles ypperligt de senaste nätterna. Hon har varit så tyst och lugn att jag nästan blivit nervös. Det är ju så typiskt egentligen! Har hon en gnällig kväll och vaknar stup i kvarten blir jag stressad över det. Kan inte alls sätta mig till ro eftersom jag vet att jag snart måste springa upp igen. Då brukar jag sitta längst ut på divanen och bara vänta på "startskottet". När hon sover bra och håller sig tyst hela natten blir jag stressad och tror att något är fel. Då kan jag inte sitta stilla för den sakens skull och vill konstant gå in i sovrummet för att se till så hon andas ordentligt osv. Om jag då har otur när jag går in för att kolla till henne, råkar jag trampa på något eller sparka till något så hon vaknar, och då övergår den lugna natten till en skrikig en istället! Aldrig blir man nöjd! Kommer man någonsin vara avspänd med att vara förälder...?
Min grisfis som jag älskar så himla mycket<3
Kommentarer
Trackback
