25 februari 2011 - Min mamma
Ofta när jag och Julia är ute och går kommer jag på mig själv att vara i en helt annan värld. Jag tycker att det är ett utmärkt tillfälle att rensa tankarna lite. Idag gick jag, som så ofta annars, och tänkte på mamma. Jag undrar så mycket hur allt skulle vara om hon fortfarande fanns. När jag var yngre så hade jag svårt för att minnas henne på ett positivt sätt. Jag var så rädd för att helgonisera henne, att jag istället fokuserade på allt det negativa. Jag mindes, och minns fortfarande inte, så mycket själv, utan får ta mycket hjälp av folk i min omgivning för att få veta saker.
Jag har fått en helt annan respekt för henne det senaste året, sen jag blivit mamma själv, och tycker det är synd att hon inte levde länge nog för att jag kunde det berätta det för henne själv, hur mycker jag faktiskt uppskattade henne. Bara i förrgår ökade hänsyn och respekt för henne tusenfalt, då jag verkligen inte kunde begripa hur hon klarade allt själv på veckorna, med 2 små barn, även när hon var sjuk. Hon hade iofs Andreas som alltid varit en väldigt ansvarsfull och beskyddande storebror. Även som 4 åring. Men han skulle ju ändå tas om hand. Alla dagar, även om hon låg och spydde njurarna ur sig.
Idag när jag och Julia var på väg hem upptäckte jag att jag tänkte på hennes leende. Hon var väldigt vacker, även om hon inte tyckte det själv, och om jag i verkligheten är hälften så lik henne som folk påstår, så ska jag vara lycklig.
Jag undrar hur hon skulle vara som mormor. Säkert en underbar mormor, och hon skulle älska Julia så fruktansvärt mycket. Jag tänker på hur roligt vi skulle ha åt henne. Sitta hemma i soffan och skratta åt Julias tokerier. Utbyta förlossningshistorier. Jag skulle ringa henne och fråga om allt, även om jag egentligen visste det innan, men för att få det bekräftat. Det gör ont i mig när jag tänker på det, för det är något som alltid kommer fattas mig.
När Julia sover i vagnen när vi är ute, brukar jag låtsas som att mamma går bredvid mig. Och jag tror att hon gör det! Hon är där. Vakar över sitt barnbarn och ger mig kraft när jag behöver det.
