Inte utan min Dotter

Det har inte arit det lättaste att vika ihop och plocka ner kläderna igen efter Julias rabalder här under gårdagen. Inte för att det är särskilt svårt att göra det, men för att kläderna har en konstig tendens att alltid hamna på golvet igen. Julia fick liksom mersmak för det igår, när jag bara låg på soffan och tittade på. När eftermiddagen kom och jag helt automatiskt började säga ifrån insåg jag att jag var påväg att bli frisk igen!

Efter mycket om och med, och sisådär 13.000 "NEJ", fick jag ner allt i alla fall. När klockan var 5 i 11 klädde jag på oss och gick ner till tvättstugan för att slänga in första tvätten och sen för att handla mat. Vi åt när vi kom in och Julia somnade som en stock efter. Så redan innan vi gick hur trött hon var då hon började bli klängig och ville hela tiden upp. Dessutom skrek hon inte av ilska när jag satte henne i vagnen, och då är hon RIKTIGT trött! Lär jag la henne i sängen orkade hon inte ens protestera. Hon hann bara ta sats för att börja skrika, men det kom aldrig något. Hon somnade innan jag hunnit ut ur rummet! Jag har precis varit nere och satt igång sista maskinen, och nu ska jag ta det lugnt. Var så hungrig vid lunchen att jag tryckte i mig massa mat, tills det kändes som det skulle komma upp igen.



Leker med sin spansk/engelsktalande docka