Inte utan min Dotter

Det blev inget sovande för mig innan. Jag försökte, men av någon anledning gick det inte. Jag fick vilat en stund i alla fall, och när Julia vaknade mådde jag relativt bra. Dock var det dags för henne att äta, något som jag fasat för hela dagen. Hon fick ta lasangen som var kvar, då jag inte orkade ställa mig vid spisen och hålla på. Samma som igår, men vafan! Nöden har ingen lag! Det var nog något av det jobbigaste jag gjort idag. Jag slängde in den i micron och rusade ut ur köket, för att undvika matoset så mycket som möjligt. Men när man sitter med tallriken framför sig och Julia tuggar maten en halvmeter ifrån, är det svårt att inte känna något. Jag hyperventlilerade mig igenom hela måltiden, och drack lite avslagen coca cola samtidigt. När hon hade ätit färdigt slängde jag praktiskt taget ut tallriken och besticken ut i köket, satte mig i soffan och sniffade i det urdruckna colaglaset tills det inte luktade så mycket. Usch, bara tanken på mat får min mage att vända sig!
Tack och lov gjorde Julia sin grej i blöjan ganska snart, och konstigt nog har jag inte i närheten lika ont av skitlukten som jag hade av matoset..! Märkligt! Men väldigt snällt av henne att vänta med bajset tills mitt kräkande hade upphört!

Nu ligger hon och sover och jag är glad att den här dagen är så gott som över. Jag har klarat min första sjuka dag som ensam mamma. Den var hemsk, fylld med dåligt samvete och gråt. Jättetråkig för lillan, och horibel för mig själv också. Men hon fick äta när hon var hungrig, ny blöja när hon behövde och för att försöka kompensera för att allt varit så tråkigt och att vi missade öppna förskolan, fick hon lite glass innan läggdags. Hon verkade inte totalt missnöjd med dagen, men jag hoppas så hårt att jag slipper en sån här dag till!